Teen

Tonåring graviditet undersökningar

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

kvinnor stora naturliga bröst
graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

graviditet undersökningar tonåring

När Emilia fick beskedet stannade världen upp. Hon sörjde sitt barn och hade samtidigt dåligt samvete över sorgen. Nu har hon accepterat situationen och förbereder sig så gott det går. När åriga Emilia Jansson blev gravid med sitt tredje barn ville hon njuta. Ta vara på graviditeten på ett annat sätt nu när hon var äldre och inte tonåring som när de andra barnen kom till världen. Hon laddade ner en gravidapp och började bocka av inköpslistan. Handlade blöjor och klämde på de små plaggen i affärerna.

Runt vecka 14 sprack babybubblan. Emilia fick veta att hon kanske väntar ett barn som har Downs syndrom. Jag tänkte att nu har jag köpt blöjor i onödan, för ett barn med Downs behöver ju inte blöjor. Mitt huvud klarade inte av att tänka rationellt, berättar Emilia.

Allt stannade av. Hon beställde inte barnvagnen som hon tänkt och ville knappt röra i babykläderna. Nu har det gått några veckor sedan beskedet och Emilia har funnit sig till rätta med situationen. Hon är nu i vecka 26, barnet i magen växer och ser ut att vara en liten flicka, och livet går vidare.

Hon fortsätter studera till inredningsassistent och varannan vecka bor barnen, en flicka på sju år och en pojke på fem år, hos henne. Emilias hem känns rofyllt och en liten kanin hoppar runt fötterna när hon slår i kaffe i de stora muggarna.

Sedan sätter hon sig ner och börjar berätta. Sedan tog det några veckor till innan jag fick träffa någon som jag kunde prata om det med, säger Emilia. Beskedet får hon när man ringer henne från sjukhuset för att meddela att det finns avvikelser på blodprovet som tagits i samband med rutinultraljudet. På grund av avvikelserna uppmanas hon ta ett till blodprov som kallas NIPT. Och det är nu kaoset börjar. Hon jag fick träffa sade att provet indikerar på trisomi 21, alltså Downs, men hon visste inte så mycket mer.

Hon tittade mest i pappren och undvek kontakt. När du gör ett fostervattenprov finns det risk för missfall, så jag ville inte riktigt göra det. När vi träffar Emilia har hon nyss gjort ett ultraljud. Eftersom barnet tros ha Downs syndrom blir det fler kontroller än vanligt. På bordet står pinfärska ultraljudsbilder och det syns tydlig vad de föreställer: Ett energiskt litet barn. Men att hon skulle finnas var inte så självklart.

Ett tag får Emilia uppfattningen av att många tycker att hennes barn inte ska få leva. Hon känner att ordet abort ligger och svävar ovanför alla diskussioner.

Om jag då gjort abort och barnet inte haft Downs, hur skulle det känts då? Det var ju en tanke som kanske inte slog andra.

Jag säger inte att abort är ett dåligt alternativ, men jag skulle inte klarat av det. Jag skulle inte ha orkat rent psykiskt. Till en början är allt upp och ner men efter ett tag lugnar situationen ner sig. Emilia byter sjukhus och får träffa läkare som är mer empatiska och som kan svara på alla hennes frågor.

En barnmorska tittar på barnet och säger att allt ser bra ut och att om de inte vetat om de tidigare testen skulle de aldrig misstänka att barnet kan ha Downs syndrom.

Situationen blir lite mer normaliserad. Emilia berättar att till skillnad från tidigare så ser läkarna nu inte bara Downs syndrom. Istället ser de ett barn. Ett friskt barn dessutom med ett fullt fungerande hjärta och sprattlande armar och ben. Jag tror de såg att det började räcka för mig också. Det var skönt att ha en läkare som kunde säga att det här inte är något vi ska blåsa upp till något helt onormalt, att det finns värre saker.

Efter ett tag gör Emilia ändå det där fostervattenprovet. Hon känner att hon vill få större klarhet i situationen — både för henne själv och för andra. Jag fick ingen ro att bearbeta möjligheten att mitt barn har Downs eftersom människorna runt omkring mig inte riktigt ville acceptera det. Emilia berättar att andra gärna fokuserar på chansen att barnet inte har Downs syndrom, men det vill hon själv inte göra.

De två första dagarna efteråt är Emilia väldigt rädd för missfall, men allt går bra och svaret på provet kommer snabbt. Det nya provet visar samma sak som de andra: Barnet har troligtvis Downs syndrom. Helt säker kan man ändå inte vara förrän hon är född. Då tror du inte på den där ena procenten. Bara att få barn är ju en stor sak, så jag är tacksam över att veta om det redan nu, säger hon. Emilia har nu försökt förbereda sig på bästa sätt. Hon har läst på och hon har anmält sig till en teckenspråkskurs eftersom hon inte vet hur hon kommer att kommunicera med sitt barn i framtiden.

Hon är beredd på att allt kan gå bra och att hon tar hand om sitt barn som vilken nyfödd som helst, men hon är också beredd på att det första året kan spenderas på ett sjukhus.

Och att det kan ta längre tid att knyta an som förälder och barn. Men jag vet inte så mycket om hur det är att ha ett spädbarn med Downs, säger hon. Bloggen är ett ställe där hon kan få ut sina känslor. Hon känner till flera av de som kommenterar, men hon hade ingen aning om att det fanns barn med Downs syndrom i deras familj. Ingen sade att deras liv skulle ha försämrats på grund av Downs.

De sade att det är kämpigt, men så kan det vara med alla andra barn också. Emilia hade aldrig förr hört de här historierna och tyckte att allt kändes väldigt undantryckt. För att lyfta fram alla frågor och all information började hon blogga. Nu har bloggen nästan blivit som ett slags forum för personer som vill diskutera de här frågorna.

Efter att ivrigt ha försökt få fram så mycket information som möjligt blir det plötsligt för mycket för Emilia, och hon slutar tvärt. Hon tror nu att sökandet hörde till en sorgeprocess. Hon ville ignorera och inte ta sig an den känslostorm hon upplevde. Men sedan blev det för mycket. Men jag kände mig så onormal i känslorna och tänkte att en förälder inte ska få känna så.

Emilia är ändå inte ensam om att ha känt så där — det vet hon nu tack vare bloggen. Många har kommenterat och skrivit att de kände exakt som hon när de själva var gravida.

Jag har samma foglossning, jag går upp i vikt och det är ett barn som sprattlar. Då har hon låtit sig tänka tanken, att det kanske inte är Downs syndrom ändå. Att det kanske bara är en vanlig graviditet och att läkarna har misstagit sig. Den största skillnaden är kanske att Emilia nu är mer medveten om graviditeten än hon varit med sina tidigare barn. Hon tror det till viss del beror på åldern. Nu ska hon snart fylla 25, när hon väntade sitt första barn var hon Tempot saktades inte ner för att jag var gravid.

Jag funderade aldrig på om jag hade foglossning eller ont i ryggen. Emilia är inställd på att hennes barn har Downs syndrom, men ifall det visar sig att hon inte har det, så ändrar det ändå inte på så mycket. Emilia har kämpat med mycket i sitt liv och det har varit kaotiskt.

Hon berättar att hon tagit många strider. Hon vet inte hur hon skulle känna om barnet inte har Downs syndrom, och hon vågar inte riktigt fundera på det heller. De ser på Downs som något negativt, att det kommer att stjälpa ett liv. Men jag sade redan från början att jag inte kan tänka så. Emilia har ändå hållit båda dörrarna öppna, även om dörren där barnet inte har Downs syndrom stängs mer och mer.

Men det är klart att jag skulle vara mer i mitt element om barnet inte har Downs. Nu känns det som att jag skulle vara en förstagångsförälder igen, som att jag aldrig haft barn. Just nu ser det ut som att Emilias barn är helt friskt och precis så har det också varit för andra föräldrar hon pratat med. De har fått ett helt friskt barn — som har Downs syndrom och kanske lite svårare att lära sig saker.

Så jag vet inte hur jag ska förbereda mig, men jag kan inte sitta och tänka att det här är ett dödssjukt barn och det kommer att dö. När Emilia varit orolig över framtiden har hon ofta fått höra att personer med Downs syndrom är glada och att de är fina människor.

Hon vet allt det där, men det gör inte situationen enklare eftersom Downs syndrom är mer mångsidigt än så. Det är inte på grund av att de inte skulle vara fina individer eller människor som hon är orolig. Jag vet ju redan med mina andra barn att det finns mobbning och att det gäller att hitta sin egen plats.

Fosterdiagnostiken utvecklas hela tiden, men den får också kritik. I det långa loppet leder det kanske till att vi väljer bort alla som är lite annorlunda, och hur etiskt korrekt är det? Sådana tankar har också Emilia.

8 Comment

  • Just nu är den lilla kaninungen minstingen i familjen, men i januari får hon ge plats för bebisen. Vid NIPT tar vårdpersonalen ett blodprov i armen på dig som är gravid. Oftast får du narkos men det förekommer även att aborten görs under lokalbedövning. En abort kan göras på olika sätt: med piller eller med kirurgi. Läs mer om hur vi använder cookies och hanterar personuppgifter.
  • Därefter är det Socialstyrelsens rättsliga råd som tar beslut om abort. Då får kvinnan gå hem efter att ha tagit det andra läkemedlet. Om du är tonåring föreslår ofta personalen att en förälder eller någon närstående vuxen får veta om aborten, men det är inte ett krav. Vaikka hedelmöityshoidot kuuluvat julkisiin palveluihin, niitä ei kuitenkaan tarjota läheskään kaikille, kirjoittaa Heikki Hiilamo. Enkelintekijöitä, elohopeaa ja virkkuukoukkuja — Kirjailija Satu Vasantola tutki luvun laittomien aborttien maailmaa Laittomien aborttien karu historia. Risken för komplikationer är mindre ju tidigare aborten görs.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google