Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Pornostar •

Aislin mötte konst

2020-10-18T19:42:51

Add Comment

Mitt liv på Irland. Screen tryck hela dagen. Spenderade hela gårdagen med att screentycka loggan på mina lådor jag håller på och tillverkar till min separatutställning i Dublin efter jul.

Förra veckan gjöt jag hållare i tenn som också ingår i lådan som kommer att vara till salu och heter "Build your own: Scandinavian loneliness". Det är en kommentar på samhällets marknadsföring av lycka som en handelsvara, bland annat genom strävan efter drömhemmet. En liten nick åt IKEA hållet är det ju också förstås. Fast jag gillar IKEA. Lórg printmakers, där jag gjorde trycken ligger i utkanten av stan. Min kompis Aisling som jag gick på konsthögskolan tillsammans med är en av de som hjälper till och driver tryckverkstaden så vi träffades på Galway City Museum i måndags och fikade innan hon skjutsade mig ut till Liosban industrial estate för att köpa 30 pappkartonger på Carabay packaging och sen vidare ut till Lórg i Ballybane för att kolla så att allt jag behövde för att trycka fanns redo att använda.

Sen på tisdagen hade jag ett möte på förmiddagen, sen en jobbintervju till ett caféjobb klockan 4. Gjorde mest bara intervjun för sakens skull, för jag har inte tid att jobba förrän efter jul, och i så fall bara halvtid, så chefen tyckte nog att jag var lite av en time waster, haha, men tror han gillade mig ändå. Det slutade med att jag berättade om mitt konstprojekt och han bad mig att skicka en inbjudan till vernissagen och att jag kunde höra av mig igen efter jul.

Den mest avslappade intervjun jag någonsin gjort, enbart för att det inte betydde någonting och jag ens inte ville ha jobbet Hann även med att fika mer Geraldine, Maria och Sarah i två timmar mellan dessa två möten, vilket var himla kul för jag har inte sett dem på över ett halvår och vi gick ju i samma klass på konsthögskolan , jag, Maria och Sarah delade ju till och med ateljé i två år. Sen igår så tryckte jag från Hann bara dricka ett par koppar kaffe och äta lite choklad och macka emellan.

Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen och tror knappt att jag någonsin ätit en så god falafel som den välförtjänade takeaway-middagen jag åt igår kväll.

Det var verkligen slitigt att trycka 30 lådor, särskilt med tanke på att det bara går att göra ett tryck och sen måste screenen tas bort från bordet, tvättas, torkas med hårtork, sättas tillbaka, ny färg måste läggas ut och så nytt tryck.

Till slut var jag så less på ljudet av hårtorken så det kan ni inte ana! Annars brukar screen:arna ställas i ett torkskåp, men fläkten i torkskåpet var paj, dessutom tar torkskåpet lite längre tid än hårtorken, vilket inte gör något om man bara ska göra ett par tryck, som jag förr gjorde när jag var influerad av Sigmar Polke och screen tryckte vissa delar av mina målningar.

Men nu var det ju löpande band tekniken som gällde. Jag måste ändå säga att trots att jag målar mest, så älskar jag att jobba med mer tekniska konstformer också, sånt som kräver yrkeskunnande i en viss process.

Då känns det verkligen som att man gör något. Jag älskar att blanda olika konstformer och skulle inte - som vissa av mina kompisar - bara kunna måla, för då skulle jag tröttna. Det är därför jag är så glad att jag bemästrar screen tryck, Super 8 filmklippning, viss modellgjutning, svartvit fotoframkallning, mediumformats kameror, digital filmklippning etc.

När jag stod där och tryckte och var skittrött så kände jag ända att fan, det här är lycka! Att åstadkomma någonting som man är nöjd med genom en kreativ process är nog bland det bästa i hela världen!

Och på bussen hem tänkte jag att nej, jag skiter i att jag har världens mest osäkra liv och alltid har dåligt med pengar medan jag med mina betyg skulle ha kunnat utbilda mig till något helt annat och haft ett högavlönat chefsjobb vid det här laget.

Jag skulle inte kunna leva utan att göra det jag gör, det finns liksom inte på kartan. För den tillfredställelsen och lyckan man kan känna i det här yrket när allt jävla slit och all ångest bara ger med sig och det blir bra, det ger jag aldrig någonsin upp!

Och då kändes det bra. På lördag ska jag till London, har inte varit där på snart 4 år! Ska på konsert med Josh T. Pearson i the Barbican på kvällen och sen har jag tänkt ta en sväng till Camden på söndagsförmiddagen, kolla in lite utställningar i Tate Modern, Camden arts centre och National gallery bla. Mitt London, jag som lärde känna det så väl efter tre resor dit när jag gick på konsthögskolan Hoppas jag inte blir asförkyld tills dess bara, för jag har ont i halsen idag Glad Påsk allesammans!

Nu har jag helgen till ära knåpat ihop en Spotify lista med särskilt våriga låtar. Inte så att alla har vår som tema även om ett par har det men de är liksom glada låtar som får en upprymd, som får en att känna att här växer och spritter det, här finns det möjligheter Blev ni lurade? Iallafall blev Majella det igår när hon var på planeringsmöte i ateljén. Det är min parafras på min konstnärs-idol Thomas Demands verk där han skapar hela interiörer i papper som han fotograferar.

Jag läser just nu The Order of things av Michel Focault och funderar mycket kring tingen omkring oss , vad de symboliserar, huruvida deras värde ligger i deras användbarhet och vad ett ting blir om det ser ut som någonting men ändå inte är det - ficklampan är ingen riktig ficklampa och uppfyller inte den funktion som en ficklampa enbart är skapad för att göra, dvs. Kan en sak vara "ett ting i sig självt" utan associationer?

Det är en del i Occupy Space installationen vi utvecklar jag och Majella, som handlar just om material, process och objekt. Min ateljé i Måndags när vi hade ateljévisit av ingen mindre än Alice Maher, en av Irlands mest kända konstnärer en av de vi läste om på konsthistorien etc. Dessa detaljer är sprejade på en tapetvåd och är också del i installationen och detta har tagit över hälften av väggytan sen i Tisdags.

Jag håller även på och bygger ytor utav mängder med gem. Är inte tänkt som huvudbonad dock Jag har pillat dit ca gem så här långt och har lika mycket kvar. Jag tittar på gemets enda funktion som ligger i att sätta ihop papper, vilket framgår av engelska namnet "paper clip". De fyllder alltså en viktig funktion i vårt sätt att gruppera och föra samman information. Denna process är drivkraften bakom allt vi människor gör och sättet för oss att förstå vår omvärld. Genom hela historien har människan försökt gruppera, arkivera, städa, rada upp, märka saker etc.

Detta gäller alla material, språk grammar , växter, djur Då ställs man också inför frågon om hur vi ska göra sagda indelning och vilka kriterier vi ska följa. Detta är saker som Focaults bok tar upp men som också kommer upp i t ex Kants filosofi.

Kanske låter lite tungrott så här i bloggen, men jag håller på med mycket teori för tillfället. Här grupperar jag gemen istället för att de ska gruppera samman papper, och skapar illusionen av ett annat material. Det är också tänkt att ses som en rustning för att skydda mot omvärlden, att göra med mitt "You had another skin" projekt. Mitt i allt detta så har jag också läst Mio Min Mio som jag önskade mig i födelsedagspresent. Den är intressant att läsa som vuxen för man kan se mer på hennes sagoinfluerade skriftspråk, Landet i fjärran som symbol för Utopia etc.

Men bortsett från allt sånt tänkande så är berättelsen i sig och Ilon Wiklands bilder så himla, himla underbar! Helt fantastiska hela bunten, även om Maria Gripe är den stora favoriten. Min ateljékanin fick lite godis i sig den också idag när jag köpte godis till mina pappägg hemma.

Vackra, våriga stenkulor hittade jag också i Simon shopen i tisdags och kunde bara inte motstå dem. Igår kväll var jag hemma hos Annemarie och drack vin och pratade om livet. Har inte umgåtts med henne sen januari så det var en sån himla bra kväll. Vi hann även med en sväng på stan skulle till ett turntable gig i galleriet men blev så försenade så det var just slut när vi kom ut. Träffade dock ett par personer som Annemarie kände så det blev en drink i en bar nere vid the docks innan jag och Annemarie gick tillbaks hem till henne och öppnade en andra vinflaska och pratade och började fippla med hennes keyboards och instrument och jag testade på att spela dragspel för första gången i mitt liv.

Inte lätt kan jag säga direkt! Annemarie har spelat dragspel sen hon var 6 år och spelar även keyboards, theramin och olika elektroniska apparater så hennes lilla lägenhet är fylld med såna prylar.

Sen slutade det med att jag spelade elgitarr och sjöng och hon inprovisationskompade på dragspel. Så bra som man nu kan spela efter ett antal glas vin var det iallafall fantastiskt roligt och jag fick låna ett av hennes dragspel hon har flera.

Det är rött och väldigt vackert och jag önskar så att jag kunde spela melankoliska finska polskor och sånt där fint. Men man kan ju inte förvänta sig att lära sig på en dag vad Annemarie gjort i över 20 år så jag leker mest lite. Och ja förlåt, men det ÄR julbelysningen som hänger kvar julen varar fram till påsk hemma hos oss.

Anledningen är att ljuset är så mysigt när man kollar på film och sådär så jag låtsas nu att det är en åretrunt slinga istället. Men visst är det snyggt?! Just det här dragspelet fick hon när hon var 6 år och det har hängt med sen dess, så jag tyckte det kändes lite ärofyllt att få låna det. Sverige och Finland har ju en stark dragspelskultur men vad jag har sett verkar det mest vara knappdragspel istället för tangenter. Musikinstrument är så spännande tycker jag!

Ha en fin påsk alla!! I've been out walking I don't do too much talking These days, these days. These days I seem to think a lot About the things that I forgot to do And all the times I had the chance to. Senaste tavlan. Olja och akryl på linneduk. Texture studies. Broderat med säkerhetsnålar. Denna gång startade det dock kl. Alla bord och stolar var borttagna och hela golvet var täckt med en filt i tyg. Alla fick ta av sig skorna vid dörren och sen fick vi lägga oss på golvet och blunda i 40 minuter.

Konceptet var lite som hypnoterapi. Vi skulle genom "psychic sleep" uppleva en tavla som finns i National Gallery i Dublin målad av Francis Danby "The opening of the 6th seal" och fick beskrivet för oss vilka objekt som ingick i tavlan. Så här ser visst tavlan ut. Jag känner inte att jag riktigt såg den framför mig, så tror inte att hypnosen funkade men det var häftigt ändå! Allt kändes lite konstigt surrealistiskt efteråt.

Sen fortsatte kvällen i strumplästen med vin, videor och performance där publiken satt i små grupper på filten som täckte golvet. Bra sånt där!