Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Pornostar •

Tonårsporr på väggar

2020-12-23T05:22:14

Add Comment

Diskussioner om nätetikett och artighet på internet var populära då diskussioner på nätet var ett nytt fenomen. Nu verkar det som att man gett upp med att försöka uppfostra allmänheten till artighet. Fokus ligger istället på att rensa bort de värsta hatinläggen.

Men det är ett tungt arbete att moderera nätdiskussioner. Och det är många som jobbar med att gallra bland det värsta som folk delar på nätet. Saga Raippalinna var en av dem tills hon blev utbränd. Ingen vet hur många moderatorer det finns i Finland. Man har sällan moderator som titel, i stället anställs man under benämningen kundservice. Saga Raippalinna är en av de mest erfarna finländska moderatorerna.

Hon har modererat nätdiskussioner sedan år , först som frivillig och från och med som anställd. Det är psykiskt tungt att moderera, ibland kan det t. Det har hänt att arga nätanvändare blivit hotfulla efter att de lyckats ta reda på moderatorns namn. Det har också Raippalinna fått uppleva. De är så grymma, säger Raippalinna, som i sitt arbete har sett det mesta. Den stora allmänheten stöter sällan på det värsta innehållet, eftersom moderatorerna har hunnit raderat det.

Men arbetet är krävande. En moderator måste kunna ta avstånd från innehåll som är traumatiserande, med de får sällan utbildning för krisarbete eller krishjälp. Men det är inte nätets fel, det är människor bakom varje vidrig grej som läggs ut, säger Raippalinna.

Raippalinna blev utbränd och sjukskriven år och har nu så gott som slutat arbeta som moderator. Arbetet som moderator var först ett kall för Saga Raippalinna.

Hon började jobba med modererande när de första sociala medierna kom år Trots att IRC, Internet Relay Chat, en finländsk chat-tjänst som utvecklats år , inte kallades för ett socialt medium, så var den det i praktiken. Folk delade bilder, kommenterade dem och diskuterade. Som bäst hade IRC-galleriet över en halv miljon användare. IRC-galleriets popularitet växte fort i början av talet när antalet digitala kameror ökade och det blev allt lättare att dela bilder på nätet.

Tack vare den tekniska utvecklingen blev det också möjligt att skicka kommentarer i realtid genom textmeddelanden via sin telefon. När Raippalinna började moderera var hon själv i tjugoårsåldern och hon upplevde frivilligarbetet som både intressant och givande. Användarna var mottagliga när man tillrättavisade dem för dåligt beteende. Sjunde november blev en vändpunkt. Raippalinna följde i realtid paniken som uppstod under massakern i Jokela. Skräcken spred sig över hela landet.

Först hörde moderatorerna i IRC att något är på gång i Jokela. Vid det skedet hade kvällstidningarna bara en notis om händelsen, berättar Raippalinna.

Efter det hittade moderatorerna gärningsmannens manifest i IRC-galleriet. Moderatorerna förmedlade uppgifterna till polisen. De som jobbade på IRC-galleriet märkte att ungdomarna kände sig otrygga och tog också initiativ till en kris-chat i samarbete med Mannerheims barnskyddsförbund. När den värsta krisen var över, var alla som jobbade med IRC väldigt trötta. Raippalinna ansvarade för modererandet på diskussionsforumet Suomi24 mellan åren — På den tiden hade forumet 1,5 miljoner besök per vecka.

Raippalinna berättar att hon under en arbetsdag gick igenom 8 —10 meddelanden. Hon var den enda heltidsanställda moderatorn, andra modererade vid sidan av andra uppgifter. Raippalinna berättar att hon använde i genomsnitt sex sekunder per bild. På den tiden hann hon gå igenom en tankeprocess där hon försökte sätta sig in i huvudet på både skribenten, mottagaren och föremålet för meddelandet. Enligt Raippalinna är en moderators känsloreaktioner både en styrka och en svaghet.

Om en moderator reagerar med för mycket känsla på meddelanden, blir det svårt att vara opartisk. Samtidigt kan magkänslan ofta underlätta arbetet och försnabba besluten. Meddelanden är skribenternas egendom. För många är det ett hårt slag om ens meddelande raderas. Ofta handlar det om en stor fråga för skribenten, fast skribenten i fråga kanske inte är så bra på att uttrycka sig. Det här är något som man också borde respektera som moderator, förklarar Raippalinna. Det största problemet är meddelanden som inte kan raderas enligt användarvillkoren eller lagen.

Många skribenter är duktiga på att agera i en gråzon mellan lagparagrafer och lyckas sprida budskap som är både chockerande och kränkande, men som inte bryter mot reglerna. De här personerna tröttar ut dem som modererar innehållet. De vet att en moderator blir tvungen att läsa varje ord och utnyttjar situationen för att få utlopp för sina egna våldsfantasier, berättar Raippalinna. Själv minns hon särskilt ett meddelande med sadistiska beskrivningar av hängning och flående.

Enligt Raippalinna finns det flera olika orsaker till att folk beter sig illa på nätet. En del ger utlopp för sin egen frustration och känsla av vanmakt.

Nätet är den enda platsen i samhället där de får sin röst hörd och de kan bli beroende av den maktkänsla de får av att kommentera på nätet.

Enligt Raippalinna är det både politisk aktivism och rädsla som driver många personer till ett störande beteende på nätet. En del av de här personerna agerar självständigt, en del agerar i grupp.

Också i Finland finns det organiserad propagandistisk verksamhet. Helt vanliga medborgare kan obehindrat dras med i propagandistiska grupper. Utöver dem finns det också en liten grupp medvetna påverkare som antingen är aktivister eller anställda agitatorer. En moderator får inte radera meddelanden utgående från sina egna åsikter. Det är bara åsikter som bryter mot lagen eller nättjänstens regler som får raderas. Moderatorerna följer diskussionerna både på eget initiativ och på basen av tips som de får av användarna.

Tipsen är viktiga, eftersom de kan leda till att man får nys om ett större sammanhang där det förs flera diskussioner som bryter mot lag och regler. Men enligt Saga Raippalinna är en god moderator inte den som raderar så mycket som möjligt eller åstadkommer mest disciplinära åtgärder. Medan Saga Raippalinna arbetade på Suomi24 som moderator dök det upp en ny nätpublikation som hette Mitä Vittua!? Senare ändrades namnet till MV-lehti. Raippalinna noterade den invandringsfientliga publikationens inverkan på diskussionsklimatet långt innan man började föra en offentlig diskussion om publikationen.

Raippalinna började känna igen mer eller mindre rasistiska nyord som sajten MV spred i diskussionsforumet Suomi24 och som många användare anmälde till administratörerna som olämpliga. I och för sig var invandringsfientligt och antisemitiskt innehåll inget nytt för moderatorerna, men tidningen MV:s innehåll började spridas systematiskt i alla diskussioner, också när artiklarna inte hade något med innehållet i diskussionstråden att göra.

Mina arbetsdagar fylldes av aggression, berättar Raippalinna. Diskussionsklimatet blev inflammerat och Raippalinna blev allt tröttare. Hatretoriken påverkade alla diskussionstrådar. I oktober dömdes publikationen MV:s grundare Ilja Janitskin i tingsrätten till 22 månaders ovillkorligt fängelsestraff för sammanlagt 16 olika brott. Enligt tingsrätten har han erbjudit en plattform för kränkande skriverier om flera olika personer. Janitskin förnekar att han varit publikationens chefredaktör och bestrider också domen för grov ärekränkning, hets mot folkgrupp och brott mot upphovsrätten.

Ärendet behandlas som bäst i hovrätten. Internationella nättjänster har utlokaliserat sin moderering till fabriksliknande miljöer i länder med billig arbetskraft.

Enligt uppgift finns det modereringsfabriker t e x på Filippinerna. Moderatorerna avkrävs tystnadsplikt, men uppgifter om olidliga arbetsomständigheter har läckt ut i internationell media. I tekniktidningen The Verge berättar 12 anonyma moderatorer om sitt arbete som för Facebook. I sitt arbete ser de videofilmer där folk mördas och våldtas, många får panikångestattacker och lider av post-traumatisk stress, men arbetsgivaren erbjuder knappt någon hjälp.

Cheferna avskedar moderatorer av minsta orsak. I brist på traumaterapi bedövar de anställda sina sinnen med droger eller sex. Ingen kan garantera att man som praktikant bara ska få lätta case, för på nätet kan vad som helst komma emot en, säger Raippalinna.

I Finland har moderatorer inget eget fackförbund, arbetsavtal, trauma- eller krisvård eller andra stödfunktioner. Yrkeskåren har inte ens en gemensam benämning.

Arbetet utförs ofta vid sidan av annat arbete som journalist, praktikant eller inom kundtjänst. Chefen ser inte hurudant material den anställda går igenom. När ett meddelande raderas, blir det genast hemligt, förklarar Raippalinna och varnar för mängden av mental ohälsa som sociala medier kommer att leda till. Trots att Saga Raippalinna inte längre arbetar som moderator, är hon fortfarande aktiv i sociala medier. Som hobbyverksamhet modererar hon en kroppspositiv Facebookgrupp med 30 medlemmar.

Raippalinna är övertygad om att också vuxna kan lära sig att diskutera civiliserat på nätet. Ett exempel på det här är enligt henne den politiska diskussionen som på sistone blivit rikare. Det här ger henne hopp. Det är viktigt att undervisa folk i att uttrycka sig konstruktivt i stället för att tysta ner diskussioner.

Tonårsporr på väggar

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X