Porno •

Jessica lynn strumpfe

2020-07-19T12:50:21
Add Comment
strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

kvinnor stora naturliga bröst
strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

strumpfe jessica lynn

See what's new with book lending at the Internet Archive. Internet Archive logo A line drawing of the Internet Archive headquarters building façade. Search icon An illustration of a magnifying glass. User icon An illustration of a person's head and chest. Sign up Log in. Web icon An illustration of a computer application window Wayback Machine Texts icon An illustration of an open book. Books Video icon An illustration of two cells of a film strip. Video Audio icon An illustration of an audio speaker.

Audio Software icon An illustration of a 3. Software Images icon An illustration of two photographs. Images Donate icon An illustration of a heart shape Donate Ellipses icon An illustration of text ellipses. Både präster och lekmän sjöngo och dansade i kyrkan, där ibland en narr- päfve valdes, som anförde denna skämtorgie, vid hvilken ogudliga och oanständiga ceremonier utfördes.

Detta antagande bekräftas af en skrifvelse till teo- logiska fakulteten i Paris från talets förra hälft. I denna hette det: -Våra förfäder, bland hvilka stora män funnos, ha tillåtit denna fest, hvarför skulle man ej ge oss samma tillåtelse?

Vi fira den ej på allvar utan blott på skämt för att roa oss efter gammal vana, sa att dårskapen, som är människans andra natur och tyckes vara medfödd, åtminstone en gäng om året får rasa ut. Men nu äro vi alla illa bandade fat och tunnor, som vishetens vin skulle spränga sönder, om vi skulle lata detta vin fortfara att jäsa i en ständig andakt och gudsfruktan; man mäste ge vinet luft, så att det fj fördärfvas.

Vi drifva gyckel några dagar, sä att vi därefter med så mycket större ifver kunna vända tillbaka till den rena gudstjänsten. Anda in på iSoo-talet. Sidoskeppen barrika- derades med bänkar, och de unga flickorna drefvos skrattande in i detta bakhåll, där de med ryska smällare och röfvade kyssar försattes i en uppskakad, ehuru ej oangenäm sinnesstämning. Skämtet kan i allmänhet betraktas som en reaktion i detta ords vackraste mening. A andra sidan är det att lägga märke till, hur lätt man får för mycket; man har snart fått nog af narrmässan och längtar till den gamla hederliga mässan och predikan igen.

Härrör sålunda skämtet ur detta människans djupaste behof att se tingens andra sida, så förstår man, att det måste beröra allt: religion, sedlighet, skönhet, politik, och att det allvarligaste af allt. Konsten, som söker att uttrycka och fasthålla allt. Denna bok vill i möjligaste mån blott medtaga det xikti- gaste af det oändliga materialet och. Skämtbilder under forntiden. Under vissa perioder föreföll antiken vara en så majestätisk och allvarlig tid- rymd, att det tycktes vara nästan en profanation att sammanställa nägot sådant som skämtbilder med egyp- tiska grafkamrar.

Det är för oss ofantligt svårt att veta, hvad som är skämt eller allvar i en egyptisk målning, men en auktoritet som Lepsius framhåller det skämtsamma syftet i bilderna på en papyrus, där råttor belägra en fästning, ett ämne som leder tanken på den ryktbara Homerusparodien Batrakomyomakien. Dessa komiska djurstrider ha sålunda också egyptiska anor. Antik komedimask, föreställande vredgad gubbe. Funnen i Vulci i Italien.

Sedermera förckommo de i Rom. En annan veten- skapsman, Sir Gardner Wilkinson, meddelar en skämtsam bild 2. Antik komkdimask, föreställande vredgad gubbe. Bild I, sedd frun sidan. Hon håller i en lotusstängel, hvars vissnade blomma lär symbolisera.

Det är naturligtvis omöjligt att säga, hur mycket som är skämtsamt och hur mycket som är menadt skrämmande i alla dessa pä en gång lustiga och fasaväckande egyptiska mönstra, men man får ej undra på att skämtbilden, i likhet med så mycket annat, först i de yttersta tiderna specialiserat sig ur den en gång allt omfattande religionen.

Behofvet att skämta med gudarna var under antiken m 'cket starkt. Arnobius, en kristen apologet, förebrådde sina hedniska motståndare, att de gycklade med sina gudar, och af det ofvan sagda framgår, att detta är en allmänt mänsklig fallenhet. Hur mycket skämt har ej under kristen tid bedrifvits med S:t Peter och hans portvaktsplats, med djäfvulen och hans med- djäflar, både stora och små, hvilka väl äro satyrernas efter- 3, 4.

Antik komkui. Funnen i Corneto i Italien. I det gamla Grekland var det komedien, som till en viss grad motsvarade våra skämttidningar. En lättsinnig, skämtsam ton, personliga utfall och ett komiskt behandlande af aktuali- teten var det man här sökte och fann.

Som bekant härstam- made den klassiska komedien från Dionysoskulten, och den dräkt skådespelarna oftast buro, en trikåartad klädnad med säte 5 SKÄMTlill. På vasmälningarna, dessa för den antika kulturhistorien sä ovärderliga dokument, ser man mycket ofta skämtbilder. En vasmålning visar komiska skådespelare i nyssnämnda groteska dräkt upp- 5. Grekisk vasmålning förande en scen. Herkules' öfvernaturliga härkomst blef härigenom lättare begriplig för oss dödliga, men hvad kan den nyklassiske Winckelmann, som publicerade denna målning, ha tänkt om ett sä vanvördigt skämtlynne r Obestridligen verkar, som ofta påpekats, parodien rätt snart öfvermättnad.

Uppränningen var nästan jämt densamma. En älskvärd, lindrigt utsväfvande ung man blir förälskad i en hetär. Den knarrige, snåle fadern öfverlistas af en kvick och knepig slaf.

Upplösningen sker så, att hetären upptäckes vara en bortröfvad friboren flicka, som igenkännes af sin far, och allt slutar med äktenskap och b. Föregående bild i större skala. En vresig, ilsken gubbe med ytterst karaktärsfuUt anlete, på en gång groteskt och vackert, grinar mot den slösaktiga, lättsinniga ung- domen. Den klassiska masken träddes som en hjälm öfver hufvu- det och hade, som den japanska, ett verkligt konstvärde.

Färgen på den här afbildade gubbmasken är mörkröd, och ögonen äro omcfifna af blå rinsrar. Danserska och flujtblåsare. Grekisk vasmålning. Öron är också en god realistisk typ. Den blandning af hemsk- het, öfverdrift och skönhet, som tillsammans bilda det groteska i högsta mening", är på bild i af en ovanligt god effekt. På vasmålningarna förekommo satyrerna dels afbildade som skåde- spelare, dels också i sitt naturtillstånd, och deras »bockspräng äro tydligen afsedda att väcka löje.

Hur mycken naturfrisk lössläppthet ligger ej i den här afbildade kontradansen med sin dionysiska yra af folklig art bild 6. I ädlare former rör sig dansen i bild 7. Det är en bild med både backisk och erotisk bimening, som Willettes teckningar i Le Courrier Frangais. Skulpterade skämtbilder, motstycken till de kända Tanagra- figurerna. Med förvridna anletsdrag och långa eller missformade näsor vittnade de om grekernas sinne äfven för det karikaturala.

Att stora näsor ansägos som särskildt lustiga i Grekland, understrykes af en mängd epigram. Nysningen icke han hör: näsan för aflägsen är. Invånarna i denna stad an- sågos som någon sorts Tälje-tokar, och i atellan-farsen skämtade man med deras löjliga småstads väsen, äfven sedan Atella upp- hört att existera, liksom man fortfarande skämtar med Tälje tokar, sedan invånarna i staden blifvit lika kloka som andra svenskar.

De stående skådespelarfigurer, bland andra Maccus och Pappus, som förekommo i dessa atellaner, påminna genom arten af sin elaka kvickhet, genom den ofta använda käppen, genom sitt sätt att blanda olika språk och genom sina pucklar, ibland fram, ibland bak, om Arlechino, Polichinelle, Punch, Kas- per och vår tids klowner.

Man har hittat afbildningar af dylika skämtare dels på kamcer, dels som statyetter af lera och brons. Gräfningarna i Pompeji och Herculaneum skulle kasta ljus äfven öfver den antika skämtbildcn. Särskildt ofta förekomma på de pompejanska väggmålningarna bilder af pygméer, hvilka ofta framställas inbegripna i häftiga strider, än med hvarandra, än med tranor och andra djur. Det är uppenbart, att dessa bilder af de små varelserna med för stora hufvuden och ut- förande mänskliga göromål äro skämtteckningar i egentlig me- ning.

I detta sammanhang kan nämnas, att fåglar och insekter äfven afbildades humoristiskt, utförande mänskliga sysselsätt- ningar. Vid sidan af dessa »oförargliga» skämtbilder förekommer också parodisk drift med mytologiens och diktens ärevördigaste gestalter. Mest känd är den i Gragnano funna fresken, där Eneas' flykt från Tröja skildras i djurform bild 8. Här visas med direkt anslutning till Eneidens ord: 2 — Laiirin, Skämtbilden.

Med hundhufvuden och svansar. Fresk funnen i Gragnano i Italien. Alla äro framställda som hundar. Häraf parodien. Ibland tillkommo äfven verkliga hatbilder, af hvilka dock tyvärr ytterst få bevarats till våra dagar. Ehuru den alldeles saknar konstvärde, återges i bild 9 den viktigaste på grund af sitt ovanligt stora intresse. På en trädgårdsmur nära Palatinen i Rom upptäckte den lärde jesuiten P.

Garucci den här afbildade teckningen. Den af kyrkofadern beskrifna åsneguden säges ha haft åsneöron och hade liksom djäfvulen den ena foten försedd med hof Den korsfäste bär på den här meddelade, af ovan hand ritade hatbilden åsne- hufvud men har i öfrigt människo- kropp.

Det är kanske en variant af nyssnämnda målning. Kejsarna tyckas ibland ha blifvit utsatta för skämt. Förvridna por- trättstatyetter gjordes af dem, liksom nu kejsar Vilhelm och tsaren äro tacksamma föremål för ritstiftet.

För- vuxen och ful som en VulcanUS synes Hatbild från romerska kejsartiden riktad -' mot de kristna, funnen vid Palatinen i den »gudomlige» Caracalla på en i Ro"! Ej alla torde ha tagit dessa afbildningar lika fördomsfritt som drottning Stratonice.

Plinius berättar, att då konstnären Klesides afbildat denna furstinna ömt förenad med en fiskare, som ansågs vara hennes älskare, och utställt taflan i Efesus' hamn, befallde drottningen, förtjust åt den slående likheten, att bilden ej fick borttagas. För att göra full rättvisa åt antikens. Funnes ej Pompeji, vore man nästan ute- slutande hänvisad till vaserna. I alla fall framgår af det här sagda och afbildade, att komiska framställningar i bild, hatfuUt eller parodiskt berörande bäde religion, erotik och löjliga förhållanden, förekommo under denna tidrymd.

Mickel räf 1'redikar v ur gässkn. Initial ur Magnus Erikssons landslag.

You may also like

1 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save