Porno •

Gay bild ryska

2021-05-12T02:23:05
Add Comment
bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

kvinnor stora naturliga bröst
bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

bild ryska gay

Västeuropa är ett homosexuellt paradis. Åtminstone i den ryska antivästpropaganda där sexuella minoriteter framställs som ett hot mot nationen och bilden av ett perverterat Europa används för att befästa traditionella könsroller och rådande maktordningar.

På senare tid har det skett en betydande förändring i de ryska medborgarnas nationella självbild. De har slutat se sig själva som européer, och Ryssland som en del av Europa. Idén om att Ryssland utgör en alldeles särskild euroasiatisk civilisation stöddes av mer än en tredjedel av de tillfrågade.

Uppfattningen om att landet utgör en egen civilisation är grundläggande för den ryska nationalismen. Enligt antropologen Katherine Verdery är nationalismen en typ av klassificerande diskurs där nationen ses som den centrala kraften i ett omfattande system för social klassificering. Föreställningen om Gayropa har kommit att spela en viktig roll i att definiera Rysslands plats i den geopolitiska diskursen och för att legitimera rådande maktstrukturer. Dessa anklagelser framfördes av politiker, journalister, bloggare samt i kommentarer på olika nätforum.

Tillmälena som riktas mot de sexuella avvikelserna i Europa är inte någonting nytt i den ryska kulturen. En annan inspirationskälla till dagens fördömande av Gayropa är den kritik mot de borgerliga könsstrukturerna som var vanlig i sovjetpropagandan under kalla kriget. Man måste även ha i åtanke att anklagelserna om att västerlandet är dekadent och förfallet alltid har varit en viktig komponent i den antivästliga diskursen i stort. Idag har könsaspekten blivit en av de allra viktigaste när det gäller anklagelser mot väst.

Upplösningen av könsstrukturerna i Europa kopplas till legaliseringen av samkönade äktenskap, feminismens ökade inflytande och upplösningen av den traditionella familjen. Man hävdar att dessa processer håller på att leda till den europeiska civilisationens fullständiga undergång, först och främst eftersom de fördärvar den mänskliga naturen och utplånar själva grunden till det mänskliga samhället. Den kremlvänlige Maksim Sjevchenko skriver, dock kanske inte på fullt allvar, i en artikel som är typisk i detta sammanhang, att ryssarna utgör en annan människotyp jämfört med majoriteten av européerna, två grupper som på utsidan liknar varandra men som på insidan är principiellt olika.

Enligt honom förutsätter den liberala logiken att allt som utgör den kollektiva självbilden kommer att utplånas, allt från staten och nationen till könet och människan. Efter att könet har demonterats kommer samma sak att ske med människan. Dessutom hävdar man att den europeiska civilisationen på egen hand håller på att förlora på det geopolitiska planet, eftersom man inte är konkurrenskraftig i striden mot den muslimska civilisationen, främst demografiskt sett.

Hur förklarar då de ryska kommentatorerna dessa förändringar i Europas könsstruktur? En förklaringsmodell utgår från den inre dynamiken i Europas utveckling.

En annan förklaringsmodell är kopplad till olika konspirationsteorier. På det här viset förlorar den europeiska civilisationen ett av dess mest grundläggande drag, demokratin. Ett annat viktigt karaktärsdrag som man idag fråntar Europa är dess kristna grund. Viktor Erofejev anmärker helt korrekt att för de konservativa i Ryssland är det viktigt att understryka att Europa i en metafysisk mening sedan länge bara lever enligt gamla vanor, men att känslan för Gud har försvunnit och att man har glömt bort den mening med det mänskliga livet som ligger bortom det sociala.

Europa har förvandlats från en läromästare i konsten att skapa en lyckad civilisation och ett välmående samhälle, till en arrogant student med dåliga betyg och en felaktig uppfattning om världen.

Genom att stämpla den europeiska civilisationen på detta sätt blir begreppet Gayropa ett verktyg som bidrar till att stärka ryssarnas kollektiva självbild. Enligt många skribenter och kommentatorer som diskuterar ämnet har dagens skillnader i Europas och Rysslands könsstrukturer sin grund i dessa civilisationers innersta natur.

Man försöker essentialisera dessa skillnader genom att hänvisa till kulturella traditioner. När Putin förklarade sin egen, personliga, negativa inställning till idén om att legalisera samkönade äktenskap i Ryssland så hävdade han att det är nödvändigt att respektera de traditioner som alltid har funnits i det ryska samhället.

Tack gode Gud för det! För dem är samkönade äktenskap någonting helt normalt. Det är obehagligt bara att tänka på det. Personligen skulle jag aldrig vilja vara europé. Föreställningen om Gayropa används inte bara för att upprätta symboliska gränser mellan Ryssland och Europa utan inkluderas även när idén om den nya nationen ska formuleras. Som bekant hängde krisen i den kollektiva självbilden som följde efter Sovjetunionens kollaps samman med försöken att hitta meningen med Rysslands existens, att hitta landets grundläggande värden.

På senare tid har tendensen att försöka definiera landets plats i samtiden genom att hänvisa till motsättningarna mellan könsstrukturerna i Ryssland och Europa blivit allt mer framträdande. Ryssland tycks vara på ett globalt uppdrag för att rädda mänskligheten från den degenerering som hotar som ett resultat av gayrevolutionen. Från början uttalades dessa tankar främst av företrädare för olika konservativa organisationer, men ganska snart började idén även stöttas av de ledande ideologerna i Kreml.

På så sätt hänger föreställningen om Gayropa samman med den traditionella motsättningen mellan Ryssland och Europa. Men det handlar också om en annan aspekt av hur landet positionerar sig, som även den har djupa historiska rötter. Under den postsovjetiska perioden återkom denna figur i början av talet. Idag, hävdar företrädarna för denna idé, ser många i Europa på Ryssland med tillförsikt, som en beskyddare av kristna värden, och följaktligen då också av de sanna europeiska värdena.

Putin anses ha en betydande roll i detta. Han är ju den enda som kan rädda världen från den blå inkvisitionen. På så sätt bidrar den negativa bilden av Europa till att den egna självbilden blir mer positiv. Denna politik försöker dels skapa lockande modeller för den nationella maskuliniteten, dels en bild av Ryssland som har maskulina konnotationer styrka, oberoende, rationalitet osv. För att förstå vilken betydelse den här situationen har för Ryssland måste man inte bara ta hänsyn till de processer som pågår för att etablera den nationella självbilden utan även logiken bakom de inrikespolitiska striderna.

Gayropa är en berättelse som är inrikespolitiskt relevant framför allt eftersom de förändringar som sker i Europa framställs som något som kan hota Ryssland. Denna idé uttrycks tydligt, inte bara i sammanhang där olika konservativa tänkare deltar, den håller också på att bli en del av den officiella diskursen.

Redan i mars kritiserade utrikesministern Sergej Lavrov EU för att hävda att de västeuropeiska värdena, först och främst beskyddandet av gaysamhället, är universella och att man på så sätt pådyvlar Ryssland dessa tankar.

Principiellt sett så kan ett skickligt användande av den här retoriken göra att man lyckas undvika alla anklagelser om att man bryter mot de mänskliga rättigheterna. Det är värt att notera att det så kallat avvikande sexuella beteendet i Europa ofta tolkas som en naturlig följd av västvärldens demokratiska utveckling.

På så sätt stämplas den ryska oppositionen inte bara som nationsförrädare, utan också som avvikande ur ett genusperspektiv. Att anklaga politiska motståndare för att ha en icke-traditionell sexuell orientering är en vanlig metod för att mobilisera folket politiskt.

Under kalla kriget användes den flitigt i den amerikanska politiska debatten under Joseph McCarthys tid. Dessa metoder är inte nya, inte heller i den ryska politiska kulturen.

Liknande metoder för att mobilisera folket användes under borgmästarvalet i Moskva hösten i rapporteringen från oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs kampanj. Framför allt hävdade hans motståndare att hela basen för oppositionen bestod av aktivister från gayrörelsen. För att förstå de processer som pågår i den politiska mobiliseringen är det särskilt viktigt att vara medveten om att den negativa inställningen till homosexuella inte bara används för att diskreditera politiker, utan också deras väljare.

Anhängarna av den ryska liberala oppositionen försöker i sin tur framställa makten och dess anhängare som bakåtsträvande, fjärran från de progressiva tendenserna i mänsklighetens utveckling och den europeiska civilisationens anda, vars grund ligger i mänskliga rättigheter och individens frihet.

Det gör att den liberala oppositionen kan få stöd av företrädare för hbt-rörelsen, och många av dessa deltog också aktivt i demonstrationerna Samtidigt kan inte företrädarna för oppositionen låta bli att ta hänsyn till de stämningar som råder i samhället. Långt ifrån alla deras anhängare är redo att acceptera de europeiska nymodigheter vi diskuterat här.

I diskussioner om central- och östeuropeiska länders geopolitiska val tar ryska kommentatorer ofta till denna bild och hävdar att en import av de europeiska värdena till dessa länder kommer att leda till deras degenerering. Typisk är också den roll som begreppet Gayropa fått som ett geopolitiskt argument i bevakningen av händelserna i Ukraina. I Euromajdan-kontexten hänger detta samman med ytterligare ett antal påståenden i medierna.

Först och främst sägs det att de mest idoga ukrainska anhängarna av en anslutning till EU är företrädare för gayrörelsen som bara kämpar för sina egna privilegier. Slutligen skulle en sådan strävan efter att ansluta sig till Gayropa vara allt annat än en tillfällighet från Ukrainas håll.

Under de senaste tio åren har ett viktigt drag i den ryska politiska retoriken varit avmaskuliniseringen av Ukraina, vilket samtidigt håller på att bli en viktig del i ommaskuliniseringen av Ryssland. Den före detta sovjetrepubliken har ofta avbildats som en vinstlysten sällskapsdam, en lättsinnig älskarinna eller fästmö, även i Putins egen retorik. Framställningen av ledarna för Euromajdan har också analyserats.

Det är knappast en slump att de tio år gamla bilderna på bröderna Klytjko som publicerades i en tidning för sexuella minoriteter har reproducerats av ett flertal ryska medier. Å andra sidan understryks ständigt att ukrainarna ännu är alltför långt ifrån en modern europeisk nivå och att det ännu är för tidigt för dem att ansluta sig till EU.

En liknande användning av bilden av Gayropa i ryska framställningar av Euromajdan har inte bara varit riktad mot den ukrainska allmänheten, utan även mot de egna medborgarna. Idén om att Ukrainas strävan efter att integreras i Europa oundvikligen leder till att landet kommer att utplånas låter uppenbarligen den ryska makten visa sina egna medborgare att den garanterar att normaliteten kommer att bibehållas.

Avslutningsvis har alltså frågan om den förändrade könsstrukturen i EU-länderna fått stor betydelse i Ryssland, inom den demografiska politiken och det politiska systemet liksom för landets position i världen och dess förhållande till andra stater. I denna fråga har inflytelserika politiker och experter uttalat sig, och de ledande nyhetsförmedlarna har publicerat artiklar som gett upphov till mängder av kommentarer från internetanvändarna.

Dessutom används Gayropa för att legitimera den politiska ordningen även om det i den radikala nationalistiska diskursen istället används för att avlegitimera makten då man anklagar den för att vara alltför Europavänlig.

Till sist kan vi konstatera att begreppet Gayropa håller på att bli en faktor för att legitimera relationerna mellan könen i det samtida ryska samhället, eftersom det är med dess hjälp man fastslår vad som ska anses vara norm respektive avvikande. Icke-traditionella sexuella förhållanden framställs enligt den ryska nationalismen som ett hot, inte bara mot den traditionella könsstrukturen utan även mot den nationella självbilden, den nationella säkerheten och maktens stabilitet.

Man kan bara anta att inställningen till sexuella minoriteter hos majoriteten av ryssarna under en överskådlig framtid till stor del kommer att bestämmas av deras inställning till västvärlden. Katherine Verdery, "Whither 'Nation' and 'Nationalism'? Maksim Shevchenko, "Så vi är inte Europa? Tacka Gud för det! I slava bogu! Se t ex Georgij Znamenskij, "Europas 'blå' skymning" "Goluboj zakat Jevropy" på ryska ; Natalia Narochnitskaja, "Jag trodde aldrig att jag i Europa skulle behöva försvara deras egna demokratiska värden" "Nikogda ne dumala, chto budy v samoj Jevrope zasjtjisjtjat' jejo zje demokraticheskie tsennosti" på ryska.

Till exempel Daria Aslamova, "Gayfascismen marscherar över planeten! Frankrike har fallit för NATO:s gayrevolution. Är vi näst på tur? Frantsija pala nod natiskom gej-revoljutsii. My — sledujusjtjije? I Komsomolskaja Pravda , på ryska. Se även det forum som är länkat till artikeln. Tv-kanalen "Rossiya-1", Vi vill här notera att redan använde Viktor Pelevin i romanen "S. F" förkortningen "GULAG" för att beteckna företrädare för olika former av icke-traditionella sexuella läggningar, något som blomstrar och sätter riktlinjerna för alla andra i den påhittade staten Bizantium, med vilken det är svårt att inte dra paralleller med dagens Europa.

Voice of Russia, Se även Izvestija , på ryska.

You may also like

8 Comment

  • Det skulle skörda människoliv! I ett gemensamt uttalande med filmproducenterna förkastar Elton John beslutet att censurera samtliga scener där två män kysser varandra eller har sex. Putin anses ha en betydande roll i detta. Want to hear a human voice? Detta framträdande har diskuterats vitt och brett samt kommenterats inte bara i ukrainsk press utan även i rysk. Gay-turister varnas nu för nya ryska anti-homo lagen, som gäller även utländska besökare i Ryssland. Sign up.
  • Men jag skulle inte ha lust att bli närmare bekant, det skulle kännas obekvämt. Frantsija pala nod natiskom gej-revoljutsii. En del fraser tycks närmast vara inövade, de har upprepats i andra tv-intervjuer, bland annat med BBC-ankaret Stephen Fry. Vielä luvulla homokansa bailasi teipattujen ikkunoiden takana, mutta uuden vuosituhannen alussa Ville Valo ja kumppanit halusivat mukaan. De flesta som tror sig vara homosexuella är offer för propaganda.
  • Liknande metoder för att mobilisera folket användes under borgmästarvalet i Moskva hösten i rapporteringen från oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs kampanj. Lyssna här, jag har inte alltid varit vänligt inställd till presidenten eller regeringen. Det här är ingen lätt fråga för många, till exempel av religiösa orsaker, säger Kotjetkov. Dessa metoder är inte nya, inte heller i den ryska politiska kulturen. Dela:

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save