Porno •

Erica macke naken

2020-12-07T08:43:37
Add Comment
macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

kvinnor stora naturliga bröst
macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

macke naken erica

När tryggheten skakar i dess grundvalar, vem tröstar en då när man är vuxen? Ibland saknar jag verkligen den där villkorslösa tron man kände som barn när den man litar på mest i hela världen säger att allt kommer ordna sig. Då finns inga andra alternativ, hen är ju vuxen och vet hur det är. Säger hen så, ja då är det så! Jag minns särskilt att jag hade hört om något krig på TV och kände mig rädd och ängslig när jag skulle sova.

Tänk om det blir krig här. Tänk om de där hemska typerna kommer hit med sina vapen. Sverige är ett tryggt land och hit kommer inte kriget. Det är lite mer komplext nu.

Idag matas man av lättillgängliga omvärldsnyheter från alla håll. Påflugna, ilskna rubriker — den ena värre än den andra.

Man hinner inte lyfta garden, det har krupit innanför skinnet innan man hunnit svälja ingressen, sen är det för sent. Å vem tröstar det trettioåriga knyttet och säger att allt ska ordna sig? Ikväll har jag varit i granolans förlovade land. Det är verkligen omotiverat dyrt att köpa i affären, konstigt egentligen med tanke på att det till stor del innehåller havregryn som är jättebilligt!

Hittade ett grundrecept som jag slaktade totalt, tog vad jag hade hemma och sånt som jag gillar. Luktade himmelskt vid torkningen i ugnen och blev riktigt smarrigt! Fan vad mina filtallrikar kommer vara goda framöver! Hacka och blanda de torra ingredienserna. Blanda lagen och låt koka upp.

Häll lagen över torrvarorna och rör om ordentligt. Strö ut granolan på en ugnsplåt och torka den i ugnen på grader i cirka 25 minuter. Rör om med jämna mellanrum. Förvara torrt och svalt. Jag vågar knappt ta del av nyhetsrapporteringen längre. Och knappt har mediebruset tystnat så inleds en brutal attack mot civila mitt i Paris.

Hundratals döda. Det som bekymrar mig allra mest är att det här är människor, precis som du och jag. Monster, förvisso, men av kött och blod, födda lika nakna som oss. Någons granne, syster, kompis, sambo. Någonstans på vägen gick det så inni helvette snett, jag kan bara inte för mitt liv förstå hur det kan bli så här: vad skapar dessa monster? Det finns ju människor där ute som haft en mardröm till uppväxt och som det blir folk av ändå. Och någonstans i allt det här hittar jag tacksamhet. Jag har valt att bo och uppfostra Sune på ett säkert ställe.

Ja, jag är aldrig rädd här, och sannolikheten att en självmordsbombare skulle välja att göra ett attentat just i Arjeplog är nog försvinnande liten.

Dom är ju oftast ute efter blod, stort antal spillda människoliv och rubriker. I Arjeplog bor det mindre än en invånare per kvadratkilometer. Jaha, tji fick man. Ikväll greps alltså den mannen som var anhållen i sin frånvaro för förberedande av terrorhandling — i Boliden. Inte ens 20 mil härifrån. Om man inte känt sig sårbar förr, får man ett brutalt uppvaknande den dagen man blir förälder.

Livet är så skört, både mitt och hans. Tänker ofta på att de första minnena man har i regel kommer från när man är omkring fyra år. Sune kommer inte att minnas något av det här; när han lärde sig klappa händer och hur överraskad han blev, att han kunde sitta i evigheter och äta gröna ärtor — en och en.

Att han helst ville bli buren en stund innan han skulle sova för att komma till ro. Tänk om något skulle hända mig eller Macke innan hans första minne. Han skulle kunna se oss på foton, men aldrig minnas hur vi doftade. Han skulle kunna säga om han blev lik någon av oss till utseendet, men inte till sättet. Han skulle inte veta hur vi lät eller vad vi sjöng. Jag är så rädd att inte bli ihågkommen, att inte kunna finnas för Sune så länge han behöver mig. Att han inte ska få ha en mamma tills han blir vuxen.

Okej, nu har jag tänkt färdigt kring Jodel-kommentarerna. Det tog ett tag att samla mig, och jag har påbörjat inlägg flera gånger med svordomar, spott och förakt. Men det är ingen idé att bemöta hat med mer hat. Det finns inte ord för hur illa berörd jag blev av att läsa kommentarerna på Jodel. Hysteriskt roligt! Att Hitler är ens största idol och att man vill skjuta massa judar innan man själv begår självmord.

Jag vet lite och ingenting om de ensamkommande barnens bakgrund, men med tanke på vilka delar av världen de kommer ifrån, och rådande situation i deras hemländer, kan man anta att ett bombhot mottas på fullaste allvar.

Jag förstår att man blir rädd. Jag blir rädd. Det gör mig så ledsen när jag tänker att såna här tilltag kan få sånt genomslag att ungdomarna på Pangea tänker att större delen av arjeplogarna är främlingsfientliga och inte vill ha dem här.

Och jag tänker att allt för ofta är man alldeles för tyst, och att en tystnad kan säga betydligt mer än om man öppnar munnen. Jag vill inte riskera att folk tror att jag håller med bara för att jag inte säger något. Jag vill inte förknippas med ett Arjeplog som gör människor på flykt till åtlöje. Så härmed ryter jag ifrån så högt jag bara kan: Jag håller inte med! Jag tycker inte att det är okej! I morgon tar jag och min kollega Malin nattåget neröver landet, ett litet äventyr i en annars ganska så förutsägbar vardag.

Det ska bli riktigt kul, jag är så jävla peppad på att bli en bättre grävande journalist! Men vilket ångest samtidigt. Jag ska vara hemifrån i sex nätter. Utan Sune. Och Macke ska vara föräldraledig och tjorva på ensam med ett litet tandtroll som har inte mindre än fyra  tänder på gång samtidigt.

Har varit en minst sagt tålamodsprövande vecka med en parvel som inte vill äta, och jag hoppas för Guds skull att Macke inte behöver uppleva en sån vecka själv. Jag lever under stor press och med ständig oro. Nej, jag stödjer inte våld. Inte någon typ av våld. Jag tycker heller inte att någon som dömts för ett brott, suttit av sitt straff och därmed, enligt svensk lag, sonat sitt brott ska åka på däng.

Det tycker jag inte. Men var finns självinsikten när man uttalar sig på det viset, när man själv har överfallit, våldtagit och halvt haft ihjäl flera människor? Det blir så inni helvette provocerande för brottsoffer, anhöriga, en hel stad som varit rädda i massvis med år — ja, ett helt land som hållits gisslan och skrämts till att lära sig att snällt åka taxi kvällstid istället för att ta den där promenaden hem från krogen.

Enligt vad jag läst mig till har han hittills inte visat några tecken på ånger för brotten han begick. Av alla saker man kan säga i en rättssal om man heter Hagamannen och blivit misshandlad just för att man är Hagamannen, säg för fan inte att framtidsplanerna blivit kullkastade och att man lever under stor press och oro.

Jag har ju vetat i flera månader att Erica skulle utomlands. Har nära följt hennes nedräkning, planering, packning och resfeber. Önskat att jag kunnat vara en del av allt, inte bara på sidan av. För ett tag sedan var det över hundra dagar kvar tills hon skulle åka, och så igår ringde hon precis innan de skulle gå ombord på planet. Ja, eller vi har ju hunnit prata och umgås en hel del däremellan, men tiden har bara flugit iväg. Och igår flög Erica också. Typ till andra sidan jorden. Det slog mig extra hårt i morse när jag satt för mig själv i tystnaden och drack kaffe.

Det var hundra dagar sen vi började prata om att hon skulle utomlands, det känns som en evighet sedan.

Och nu är det kanske inte riktigt hundra dagar innan vi ses igen, men nära på. Jag blev ledsen tvärt. En känsla av enorm ensamhet och förtvivlan. Vad fan ska jag göra alla de här dagarna? Men innan kaffet var slut kändes det bättre. Min snapchat har gått varm hela förmiddagen, vi messar precis som om hon satt i Nåtti och jag i mitt hus på Notvägen. Jag har verkligen inte varit peppad för nått halloweenpartaj i år.

Inte köpt några grejer, inte planerat att gå ut.

You may also like

2 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save