Pantyhose

Jävla inget sätt

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

kvinnor stora naturliga bröst
sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

sätt jävla inget

Ibland när jag känner mig trött på att vara aktiv i sociala medier och utsättas för alla möjliga märkliga människor. Då vill jag bara ge igen. Men det är en dålig idé. Dels är det ju i allmänhet inget vidare att ge igen. Men i mitt fall blir det än värre i sociala medier. För hur påhoppad jag än må känna mig är jag i regel större än den som angriper mig sett till den följarskara jag har.

Jag kan jag ju fullkomligt mosa någon ifall jag har lust med det. Men jag vill inte mosa någon. Jag vill bara, likt en retlig unge, svara tillbaka på exakt samma sätt som jag får ta emot.

För jag må ha en stor plattform jämfört med den som hoppar på mig — ändå är vi två helt vanliga, jämbördiga människor. Varav den ena kan raljera, vara roligt elak och hånfull. Medan den andre omöjligt kan svara på samma sätt för då sparkar den nedåt. Och det är inte okej. Ändå kliar det i fingrarna ibland. Jag har fått en del skit den här våren — dels sånt som märkts i min blogg och mitt instaflöde.

Men också sådant som hänt på andra kontaktytor. Folk jag respekterat har betett sig som idioter. Att agera storsint betyder inte att man inte samtidigt — inombords — vill ge någon en smäll på käften. Säkert finns det upplysta, varmhjärtade personer som aldrig känner så. Men för majoriteten föregås denna storsinthet av en enorm inre kamp.

Som lika ofta slutar med att ens goda föresatser misslyckas. Och då blir man fördömd. Det där som mamma lärde mig som liten; att inte sänka mig till andras nivå, att inte ge igen. Det ger till skillnad från hämnd ingen omedelbar behovtillfredsställelse. Ingen kick. Vare sig de går på i det offentliga eller bakom min rygg.

För jag kan ju vara precis lika rolig och jävlig om jag sätter den sidan till. Skillnaden mellan vad vi människor känner är ju inte så stor. Skillnaden är väl främst hur vi agerar på våra känslor. Vad vi väljer att göra med vår ilska och irritation. Vårt småaktiga behov av att trycka till andra. Men jag knyter näven i fickan och skriker lite i kudden och gör det bästa för att vara storsint.

Inte för att det känns bra. Men för att alternativet är sämre. Jag önskar bara att de som drar runt i sociala medier och gödslar dynga hos andra kunde idka samma självbehärskning. Åh jag vet precis vad du menar! Det är så himla svårt att inte sänka sig till samma nivå.

Men jag tycker nog att man i alla fall kan säga ifrån när människor beter sig illa IRL åtminstone. Man kan ju göra det på ett snällt men bestämt sätt och berätta hur illa man tog vid sig.

Folk behöver veta att man inte kan bete sig hur som helst. För ibland inser dom inte hur illa dom beter sig, konstigt nog. Jag håller med dig Hanna. Det är precis så jag gör. Jag brukar maila och ge folk mitt nummer och be dem ringa mig så att man kan reda ut saker. Eller själv försökt reda upp det genom att ringa.

Hittills har ingen vågat ta ett sådant samtal. Min analys är att det handlar om fega människor som inte alls är intresserade av att komma fram till något utan att enbart söker konflikt. Jag måste faktiskt säga att jag inte kan förstå detta nya fenomen med mänskor som tycker sig ha rätten att säga vad som helst om vem som helst online. Tycker det är helt fel att detta är priset för dig för att du lyckats skapa en så fin och framgångsrik blogg!

Och jag förstår att det är svårt att vara den större mänskan, med dessa personer kan ju inte må bra. Jag förstår om det känns meningslöst att ge dem vad de förtjänar. Men jag tycker inte du ska behöva skrika i kudden. Du har så många följare som respekterar och uppskattar dig och allt du skriver om, det skulle vara skönt om du bestämde dig för att inte ta någon skit. Detta känns som ett problem som alla aktiva bloggare etc. Vore fantastiskt som de jävlarna blev uthängda, blockade och tillslut utfrysta från sociala medier helt och hållet.

Stor kram! Fega människor finns det gott om och hela den här internetgrejen har gett dem en märklig plats att också frodas på. Och där det dyker upp en verkar det automatiskt dyka upp fler. Du gör det bra som knyter handen i fickan, jag anar att jag inte skulle ha samma självbehärskning.

Vilket gör att jag ibland gläds åt min lilla plattform. Jag vill bara skicka en stor kram till dig!

Din mamma lärde dig visdomar och du är stark som håller dig till dem. Det gör alltid ont att bli sviken eller gycklad med men du är större, inte bara i läsarantal utan som människa, när du inte svara med samma mynt.

Åh, jag måste ju hålla fingrarna i styr och knyta näven många gånger per dag då då man kikar igenom sociala medier. Och då är det inte ens åt mina egna inlägg utan andras! Kan bara tänka mig frustrationen som blir när korkskallarna attackerar en själv. Kram och kämpa på! Hoppas för att alla för ska kunna njuta av allt du skriver, att det inte är så allvarligt att du känner dig begränsad. Hoppas att du anmäler om det är riktigt illa.

Jag antar att du jobbar annorlunda med bloggen idag, jämfört med för ett par år sedan. Dels genom elakheter i kommentarsfältet, dels genom dina svar till dessa. Jag tycker om att läsa kommentarsfältet, och gärna diskussionerna med olika åsikter, MEN att läsa rena otrevligheter och elaka påhopp har i alla fall jag inget intresse av.

Jag tror att man faktiskt ibland glömmer att DU är en människa av kött och blod och att du i bloggen bjuder in till ditt eget liv. Kanske ett dilemma med bloggandet. Jag känner igen mig så, i de känslor du beskriver. Reaktioner på elakheter. Lusten att ge igen med samma mynt. Barnsligt, ja, mänskligt, ja. Att lyfta sig själv, i dessa situationer — tja hur gör man det? Hur gör man det? Har inget bra råd. Kämpar själv med problemet irl.

Kan du inte det, låter du bli. Tror tyvärr det handlar om avundsjuka och att många verkar ha svårt för positiva människor. Stå på dig. Du är en fantastisk tjej. Vi är så många som älskar din blogg och tycker att du är en grym förebild för dagens kvinna.

Jag tycker att din blogg är kul, inspirerende och den gör meg i gott humör! Många fina bilder av ditt hus, natur och dina söta barn! Så tack och god sommar! Jag tycker din nuvarande strategi är bra. Men du bidrar till och vidmakthåller ett bättre klimat på nätet — och i dessa dagar är det en stor och god gärning. Bra Clara! Det är med stor respekt jag skriver det! Heja dig! Du uttrycker dig på ett fantastiskt sätt och jag följer din blogg med stort intresse.

Ibland håller jag inte med, ibland gör jag det men framförallt ger vissa ämnen mig en möjlighet att reflektera, fundera och analysera andra infallsvinklar vilket ökar både min förståelse, kunskap och perspektiv.

Vill bara säga att det är okej att känna så. Istället för att bita ihop, kanske man kan gå ut i skogen och skrika om man inte är bekväm med det hemma , gråta, sjunga, måla.

7 Comment

  • Kommentar av Marg Mark Det var dags för en förändring, vilket var precis det som vi genomförde när vi tog våra sabbatsår. Jag har börjat kolla statisk, tok-kommentera stora bloggares kommentarsfält för att dra nya läsare, fråga er  hur  och om  vad  jag ska skriva etc. Jag har fått en del skit den här våren — dels sånt som märkts i min blogg och mitt instaflöde. Och det är inte okej. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.
  • Uppe nu! Jag tycker om att läsa kommentarsfältet, och gärna diskussionerna med olika åsikter, MEN att läsa rena otrevligheter och elaka påhopp har i alla fall jag inget intresse av. Jag har sagt det förut och säger det igen: Din blogg är den enda blogg jag läser där jag faktiskt blir påverkad, börjar tänka nya tankar i nya banor, blir road och inspirerad, upprörd och engagerad. Paddor hit och sociala medier dit, den gamla boken tycks överleva. Har du läst den? Vad är det då som får dig att tro att alla andra är så extremt roliga hela tiden?
  • Det finns många som är lika tråkiga som jag, eller värre, det är helt klart! Välskrivet språk, men något tråkig. Och återigen, hade lika gärna kunnat vara jag som suttit vid tangentbordet. Vi ses! Men visst förstår jag att det kliar i fingrarna.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google