Pantyhose

Danmark tamil naken

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

kvinnor stora naturliga bröst
tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

tamil naken danmark

Vi pratar ofta om den svenska stormaktstiden då Sverige erövrade Skåne och Halland från Danmark för att ta kontroll över Östersjön. Men danskarna hade, geografiskt sett, större ambitioner än så. Hösten gav sig en dansk handelsflotta med skeppet Öresund som förtrupp av mot Ceylon och Indien. Expeditionen leddes av en man som hette Ove Gjedde, bara var 23 år gammal och kom från Tomarp utanför skånska Kvidinge, som ju på den tiden ännu var danskt.

Det var ingen ofarlig resa. Förutom våldsamma stormar, smittsamma sjukdomar och skörbjugg hotade konkurrerande europeiska handelsbolag med skepp som var beväpnade. Utanför Kap Verde hamnade danskarna i strid med fransmännen som kanske hade misstagit dem för pirater.

Men danskarna var bättre rustade, sänkte ett franskt skepp och seglade vidare mot Kap Horn och Indiska oceanen. Äventyret hade kunnat sluta på Ceylon, den droppformade ön söder om den v-formade indiska kontinentens sydspets. Där hamnade man i konflikt med portugiserna. Skeppet Öresund sänktes och befälhavaren fängslades.

Men Ove Gjedde, som kom med sitt skepp lite senare, inledde förhandlingar med den singalesiska kejsaren av Kandy och började bygga en borg i Trinconmalee på Ceylons östkust. Kanske gick bygget för långsamt, kanske skrämde de hotfulla portugiserna iväg honom. Hur som helst bestämde sig danskarna för att satsa på Indien istället. Hösten ankrade de danska skeppen utanför indiska Coromandelkusten i dagens Tamil Nadu och Ove Gjedde och hans medhjälpare gav sig av inåt land för att träffa den hinduiska kungen av Tanjore, som en gång i tiden varit huvudstad i det mäktiga Cholariket.

Till skillnad från i den nya världen västerut var europeisk kultur inget okänt fenomen i Asien. Indiska Cholariket hade handlat med Levanten och Sydeuropa sedan före vår tideräknings början. Fast innan de första europeiska skeppen anlände till Malabarkusten i dagens Kerala på talet hade de flesta indier bara hört talats om Europa. Visserligen fanns det redan kristna kyrkor och församlingar, inspirerade av aposteln Thomas som kom till Indien redan under första århundradet efter Kristus, men handeln mellan öst och väst hade före Vasco da Gamas ankomst till Calicut skötts med araber och perser som mellanhand.

Tack vare de nya sjörutterna gjorde européerna sig av med beroendet av muslimska köpmän. På så sätt var kolonialismen inte bara en kick för Europas ekonomi, utan också en maktpolitisk vinst för den kristna västvärlden över de muslimska ottomanska och persiska rikena. Danskarnas förhandlingar med den sydindiska kungen lyckades. Man kom överens. Danskarna fick köpa mark och etablera en koloni i Tharangambadi ute vid kusten.

Orten döptes om till Trankebar och snart byggdes en massiv försvarsanläggning som fick namnet Fort Dansborg.

De metertjocka stenväggarna skulle inte bara vara skydd mot pirater och andra europeiska handelsflottor, utan också mot nordostmonsunen som varje höst med kraftiga vindar och regn sveper in mot kokospalmerna och de ljusgula sandstränderna på Indiens östkust. Danskarnas etablering av en sydindisk koloni var typisk på så sätt att det varken handlade om militära erövringar eller om att förutsättningslöst roffa åt sig av vad man hittade.

I de tamilska kungariken där européerna landade med sina skepp fanns en gammal och stolt civilisation med myndigheter, litterära akademier och städer som hade existerat under olika härskare i nästan 2 år — och därmed var jämngamla med antikens Grekland. Portugiser, holländare, fransmän och britter bråkade ofta med varandra, men mycket sällan med de lokala härskarna. Det behövdes inte. Istället slöt de precis som danskarna avtal med indiska myndigheter för att kunna börja köpa de åtråvärda varorna: peppar, nejlikor, muskot och kardemumma — och bomulls- och sidentyger.

Man kan undra varför de indiska kungadömena inte såg européerna som det hot de ändå var. Det väldiga mogulriket i norra Indien och alla muslimska och hinduiska småriken i söder var koncentrerade på inlandet och inte på kusterna. I Sydindien, där man tidigare flitigt skickat handelsskepp österut till dagens Indonesien, kom under medeltiden ett nytt religiöst tabu — en handelshämmande religiös föreställning som gick ut på att haven besudlade högkastiga hinduer som for på det och därför borde undvikas.

I de muslimska indiska rikena förstod man inte vad de europeiska kungahusen insett: att handeln över haven också gav en politisk fördel. Som den muslimska kungen av Gujarat, Bhahadur Shah, uttryckte det: "Krig till havs är en affär för köpmän och är inget som vi kungar ska bry oss om. De europeiska sjöfararnationerna vände ut och in på Indiens maktstruktur. Européernas huvudambition var inte att kontrollera territorier, utan att dominera — ja, helst få monopol — på utrikeshandeln från Indiens hamnar.

Därför minskade snart betydelsen av praktfulla palats- och tempelstäder som Delhi, Agra, Aurangabad, Hampi och Madurai belägna på kontinentens dammande inlandsslätter. Istället flyttades makten, utan att knappt ett skott avlossades, sakta men säkert till handelsstäderna vid de saltstänkta kusterna.

Britternas Surat, Calcutta och Madras. Fransmännens Pondicherry. Och så danskarnas Trankebar. Danmarks indiska koloni fick gator med danska namn och var i år en livlig asiatisk handelsstad, lika stor som dåtidens Helsingör, även om de danska bosättarna aldrig blev fler än — och även om kolonin aldrig blev den vinstmaskin som den danska kungen hoppats på. Syftet med Skandinaviens första kontakt med utomeuropeisk kultur var förstås inte att uppleva spännande kulturmöten och lära sig något nytt om hur man styr ett kungarike, utan att skeppa hem varor, gå med vinst och därmed stärka sin ställning i det europeiska maktspelet.

Men den danska kolonin i Indien gick med förlust. Dansborg byggdes rejält. Tidens tand har inte lyckats förstöra murarna. Inte ens tsunamin, som slog till mot Indiens östkust annandag jul och dödade 18 indier, rådde på den danska fästningen.

I källaren kan man fortfarande gå in i lagerlokalerna som en gång i tiden var packade med varor som man köpt från såväl indiska som sydostasiatiska producenter. På ovanvåningen finns ett museum som berättar om dansktiden. Och en bit bort ligger den vackert renoverade guvernörsbostaden som idag rymmer ett kulturarvshotell, där rummen har namn som Prins Kristian, Danmarks kronprins och Prinsessan Louise. Att ligga vid en lyxig pool i Sydindien, känna svalkan från monsunvindarna som en gång i tiden förde hit de knarrande träfartygen och ha utsikt över en bit av Danmarks försök att bli en global handelsnation, ja det är förstås en sällsam turistupplevelse.

Men det gick alltså inte så bra för danskarna. Ove Gjedde åkte hem och andra guvernörer tog vid. Den tredje guvernören, en inhyrd holländare, gjorde flera felinvesteringar och förde kolonin till konkursens brant. Dessutom drabbades danskarna och de andra européerna i Tranquebar av en moralisk kollaps som låter som hämtad ur Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta.

Rapporter nåde Köpenhamn om superier och förskingring av kompaniets pengar. Två danska präster predikade berusade i kyrkan, gick på bordell och sprang nakna genom byn och högg ihjäl boskap med svärd.

Det blev förstås räfst och rättarting. En av prästerna förvisades till Ceylon, den andra avrättades genom att han stoppades i en säck och sänktes i Indiska oceanen. Den danska kolonin krympte, handeln minskade, strider med pirater och andra europeiska bolag fortsatte och olika handelsbolag kom och gick. Läget var problematiskt. På talet bildade danskarna två mindre kolonier längre norrut i Indien: dels Frederiksnagore i det som idag är delstaten Västbengalen och Balasore i delstaten Orissa.

Men var Danmarks indiska äventyr definitivt slut. Då såldes de danska besittningarna till Storbritannien som i takt med mogulrikets försvagning börjat få total kontroll över den indiska kontinenten. En förklaring är att svenskarna var för sent ute. Först mer än hundra år efter danskarna bildades Svenska Ostindiska kompaniet.

Då hade britterna hunnit få en dominerande ställning i de indiska hamnarna — och svenskarna vågade helt enkelt inte utmana dem. Istället satsade Sverige på handel med Kina.

Men ett indiskt försök gjorde de blågula. I januari seglade skeppet Ulrika Eleonora med destination Indiens östkust. Man la till i Parangipettai vid Vellarflodens mynning, ungefär fem mil norr om danskarnas Tranquebar, och drog igång bygget av ett svenskt handelshus. Men fransmännen och britterna bestämde sig snabbt för att göra gemensam sak — och anföll svenskarna med en gemensam styrka. Befälhavaren på det svenska skeppet hann fly till Ceylon, där holländarna vägrade låta dem fylla på proviant och färskvatten.

Först på Mauritius, långt ute i havet, mer än halvvägs till Afrika, kunde svenskarna andas ut, fylla på förråden och reparera skeppet. Sveriges försök att göra profit på Indien slutade i ett ännu större fiasko än danskarnas. Av de ursprungligen besättningsmännen togs de flesta till fånga, medan en stor del av de kvarvarande rymde, drunknade eller dog i sjukdomar.

Och någon svensk-indisk handel av betydelse blev det inte. Istället gick de flesta av Sveriges sammanlagt asiatiska handelsresor till Kina, där man stundtals gjorde goda affärer.

Även för Danmark var det handeln med Kina och inte med Indien som gav vinst. För de bägge skandinaviska länderna förblev Indien en historisk anekdot. Hotellet som jag berättar om i texten heter Bungalow on the beach.

Texten har jag tidigare gjort som ett inslag i Obs i Sveriges Radios P1. Jag är redaktör på Vagabond sedan starten - och därtill besatt av Indien, som jag ständigt reser till. Senaste 30 åren har det blivit hundratals reportage och hittills fem böcker om landet, senast dokumentärromanen New Delhi-Borås. Har du frågor om Indien? Maila per vagabond. Över 20 läsare! Vagabonds nyhetsbrev är gratis och kommer till dig en gång i veckan.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration. Emily in Paris — kliché som väcker reslust men knappast till Paris. Vagabondpodden om världens skönaste vandringar. Höstlov i Sverige — 7 resmål med tåg för hela familjen. Så fixar Vagabonds redaktion resekänslan hemma. Världens längsta bussresa mellan Indien och Storbritannien. Ikoniska Pater Noster har blivit hotell. Resorna vi drömmer om under pandemin. Upptäck det äventyrliga Spanien.

6 Comment

  • Upptäck det äventyrliga Spanien. Av personlighet. Ekvationen att du kommer att uppfylla våra tänder för att hitta kärleken. Du träffar är det bli mycket roliga och ordna gay pappas relationer är män kommer att. Och det finns det du letar du. Syndromet datatjänsterna fysiska nöjen när jag behöver känna. Men Ove Gjedde, som kom med sitt skepp lite senare, inledde förhandlingar med den singalesiska kejsaren av Kandy och började bygga en borg i Trinconmalee på Ceylons östkust.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google