Pantyhose •

Himba nakna bröst

2021-05-11T19:10:29
Add Comment
bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

kvinnor stora naturliga bröst
bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

bröst himba nakna

Namibia är 80 miljoner år gammalt. Här faller mindre än millimeter regn per år och nästan inget överlever. Utom Himba, nomadfolket som lever med hettan och vattenbristen i generation efter generation. RES besöker en av jordens mest enastående platser.

Medan fotografen skojar med de nakna barnen för att charma deras mammor att le på bild letar jag efter en plats att kissa på. En skugga faller över en sanddyn, kor med stora horn stirrar en bit bort och jag sänker mig i den darrande hettan.

I sanden rör sig kryp, små överlevare. Tänker att nöden inte har någon lag. Jag tittar bortåt byn, en handfull hyddor av spillning, en eldstad och några plastbehållare i olika färger. Himbastammen är ett nomadfolk på riktigt.

Och Namiböknen är den äldsta i världen. Det liksom känns, det finns en magi, en vishet — som i det orörda går att ta på. Som en klok kvinnas fina rynkor när hon ser dig rakt i ögonen. Slår bort en fluga och grymtar lätt. God morgon, solen har just dansat över från den svarta kyliga natten och tar nu dagen i sin heta famn. Vi är ungefär lika långa. Eftersom någon sa att doppade man mig i mörk färg kunde jag se ut som en östafrikansk nomad, har vi yttre likheter.

Där vi sitter i sanden. Det luktar, eller stinker från djuren och getterna bräker. Hundarna viftar på svansarna. Överallt är det röd sand och hetta. Byn består av en enda familj, en rik familj med många djur och som dessutom säljer kopparsmycken till oss turister som hälsar på då och då. Solen har brett ut sig och Mwengipo sitter utanför sin hydda. Hennes döttrar rör sig omkring henne och en kvinna från grannbyn friserar hennes långa flätor. Hon är imponerande, Mwengipo, insmord med ockra och fett är huden röd och glänsande från topp till tå.

Den röda färgen är ett fungerande solskydd men ett viktigare syfte är kanske att det är snyggt på damerna. Barnens uppgift är att mjölka, de får också dricka mjölk till frukost medan de vuxna väntar till middagen. Mwengipos äldsta dotter har blivit gammal nog för att få smörja in sig med ockra och man kan också läsa i hennes smycken hur gammal hon är.

Att hon är ogift och ännu inte fött barn informeras genom hennes midjebälte. Mwengipo styr med järnhand, hon sitter och ropar än hit och dit till sin familj. De skrattar högt och tittar på varandra.

Vi pratar om livet och vad som är gott i livet. De brinnande bärnstensfärgade ögonen möter inte mina, ännu. Det är en man, en släkting på besök. Han kan läsa, och läser bibeln uppflugen på en blå plasttunna medan småttingarna leker vilt på marken. Det missioneras friskt, men ursprungligen tror himba på sina förfäders kraft som de möter i den heliga elden.

De kommer också till en i drömmen och berättar vad man måste göra. Mwengipos man, det vill säga hövdingen, bär ett höftskynke i tyg och har dolt sitt långa hår i en tajt turbanliknande anordning. Han lyssnar intresserat där vi sitter och konverserar med hjälp av en tolk. Vi pratar på, försöker förklara våra olika världar och personliga tankar. Han försvinner upp till sina förfäder när han dör. Undrar i vilken riktning jag försvinner när jag dör.

Jag svarar också uppåt, för enkelhetens skull. Nu får vi ögonkontakt, Mwengipo och jag, och pratar om allt. Vill veta allt om varandra; kärlek, snö och drömmar. Hon är så väl medveten om sin skönhet, rör sig med högburet huvud. Getpälsen hon har runt höfterna är långhårig och brun, och smyckena av järnnitar och läder runt hand- och fotleder har spår av ockra och sand. Brösten får ogenerat se solen. Hennes man har flyttat närmare och sitter på en plaststol, han filosoferar kring vårt prat om energier, inkarnationer och ljus.

Förfäderna, familjen och byn betyder allt för en himba. Föräldrarna bestämmer och man behandlar de äldre med respekt, får inte hälsa på en äldre utan att först tilltalas. Även rollerna mellan man och kvinna är tydligt uppdelade. Hon sköter mat och hydda medan han tar hand om boskapen. Familjen betyder också mer än tvåsamheten. Kanske lite fetare. Kärlek och attraktion. Himba lever av kött och mjölk, och kanske gröt. Varför inte fisk undrar jag.

De svarta basaltbergen , Hartmann och Otjihipa, är uråldriga och spruckna av extrema temperaturväxlingar. Det regnbågsfärgade landskapet ramlar ner mot de svarta klipporna och där i glipan mellan det omöjliga och det absolut omöjliga spricker Kunenefloden upp på gränsen till Angola och glimrar i grönt och blått. Som en oas. Halvädelstenar under fötterna och sus av gåtfull natur.

Man kan prata om en av Afrikas sista vildmarker, och en plats som inte är för den oerfarna. Tar det tid för barnen att bestämma sig vem de ska gifta sig med tar föräldrarna ett beslut. Väl gifta är det mannen som är the boss, och vill kvinnan skilja sig får hon snällt ge sig hemåt till sina föräldrars by och lämna eventuella barn hos mannen. Alla problem tas upp med hövdingen i byn, som oftast består av flera familjer och kan ha många hundra medlemmar.

Grannbyn är också mycket liten, elva hyddor, och leds av Crocodile som är en matriark. Byns kvinnor är skilda eller änkor och barn leker och kryper överallt. Så länge de har boskap klarar de sig. Vi diskuterar giftermål och skilsmässor, och utan att vara säker upplever jag en öppenhet för livets svängningar.

Getterna och kornas bete har fått styra vägarna mellan olika boplatser de senaste åren, då himba migrerade till den ogästvänliga nordvästra delen av Namibia, platsen kallades då Kaokoland. Isoleringen har gjort att lite har förändrats under dessa år. Men även om det må verka romantiskt i våra ögon, på besök en kort tid, är en vattenlös tillvaro ingen lek.

Lyxcampen där vi bor samarbetar med stammen, turisterna får hälsa på och himba får i utbyte vattendunkar, ved, tändstickor, hjälp till läkarvård och en och annan Coca-Cola. Regeringen i Namibia vill framstå som ung och framåt, och anser att himba är bakåtsträvare med åldrade traditioner.

Himba utgör mindre än en procent av befolkningen och är en minoritet, trots detta bär de delar av turistlandets Namibias ansikte utåt. En vän som själv är himba men arbetar i staden säger att det pågår olika konflikter grundade i särintressen.

När det kommer till himbafolkets intresse säger han att de tar intryck, men bor för långt bort och behåller därför sina traditioner. Jag träffar Mwengipo igen. Nu känner vi varandra lite bättre. Slår oss ner. Hon biter barken av en pinne, jag undrar vad det är. En välsmakande rot? Det är en pinne, jag biter för att jag inte har något bättre för mig. Tidsfördriv i öknen, i stället för att glo på tv. Barnen leker med hela sin fantasi utan leksaker, utan träd att klättra i eller gräsmattor att slå kullerbyttor på.

Sällan har jag sett en sådan lek, som kattungar med oändlig lust. Eftersom vi avslutade vårt förra samtal på ämnet kärlek plockar vi upp där. Men hon gör sin grej tills hennes man får tag i henne! Skratten dunsar i sandens långa skuggor. Fotografen vill ta ett porträtt, och Mwengipo gör sig fin. Vet sina fördelaktiga vinklar. Grymtar och skrockar. Himba känner väl till de urbana områdena, och många arbetar i vanliga kläder för att sedan leva traditionsenligt i sina byar.

Förändring är omöjligt att undvika. Ibland blir det problem när pengar och med dem alkohol strömmar in i byarna. Samtidigt ger medel möjlighet till skolgång och sjukvård. En finstämd balansgång. Just himba är en stam kända för att vara arroganta och stolta, de har alltid klarat sig på egen hand och många väljer att leva sitt enkla liv ute i naturen.

You may also like

5 Comment

  • Det liksom känns, det finns en magi, en vishet — som i det orörda går att ta på. Afrikagrupperna Tegelviksgatan 40 41 Stockholm 08 70 60 Plusgiro Swish 33 77 Frågor? Het college college. Mwengipo styr med järnhand, hon sitter och ropar än hit och dit till sin familj. Gay sex playing mobile and cowboy fucks mare porn He embarked to stroke Stora tuttar som pornhub. Vi diskuterar giftermål och skilsmässor, och utan att vara säker upplever jag en öppenhet för livets svängningar.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save