Pantyhose

Popfestival pissar

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

kvinnor stora naturliga bröst
pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

pissar popfestival

Idag skulle det ha varit strålande sol. Idag skulle tåget ha rullat söderöver. Idag skulle jag ha strålat samman med de godaste av vänner i en dal fylld av vitsippor. Idag skulle Huskvarna ha förvandlats till paradiset på jorden. Idag skulle det ha varit Popadelica. I en liten backe strax ovanför tågstationen i Huskvarna ligger ett litet skogsparti.

När vårsolens strålar tillåtits tränga igenom i några veckor leder det inte bara till härlig grönska på trädens grenar. Marken fylls dessutom av vitsippor.

Varje år vid samma tid strålar vi samman i Vitsippedalen, två goda journalistkamrater och jag. Varje år kommer vi med tåg från olika delar av Sverige och kliver av på den lilla stationen i Huskvarna. Varje år markerar första helgen i maj något alldeles speciellt. Det här är inte en dödsruna. Popadelica finns ju på sätt och vis fortfarande kvar. Om än i en helt annan form.

Men festivalen är borta. Jag har den fullaste av förståelse för att arrangörerna gjorde som de gjorde. Efter åtta raka år med en fantastisk endagsfestival i pittoreska Huskvarna folketspark har namnet ändrats till Popadelica Sessions och konserterna spridits ut över ett gäng olika datum som vanliga gig helt enkelt i folkparken istället.

Förmodligen var det helt rätt. Bokningsläget blir svårt när man ska försöka samla alla band man vill under ett och samma majdatum och ekonomiskt är det ett risktagande som inte alltid faller väl ut.

För att trygga framtiden gjorde eldsjälarna bakom festivalen helt rätt. Jag känner ett styng i hjärtat bara jag tänker på det nu när den magiska helgen är här och kalendern gapar tom. Inte bara för att det är så ofantligt trevligt att träffa kamraterna och halsa buteljvarm finöl i Vitsippedalen innan grindarna passeras, utan framförallt för att Popadelica alltid har bjudit på så fantastisk musik.

Ur alla möjliga aspekter. Minnena från varma majdagar som blivit till svinkalla majnätter är så många att det nästan blir omöjligt att lista dem. Stora artister som The Sounds , bob hund , Icona Pop och Veronica Maggio har gjort sådär energiskt imponerande konserter som bara görs innan festivalsommarens många stopp gör även de bästa lite blasé, men framförallt har Huskvarnas främsta festivalmakare alltid haft en svåröverträffad fingertoppskänsla för att hitta de små akterna som står för dörren till att brejka och de udda, för en svensk publik helt okända banden som är fantastiska och förtjänar så mycket bättre.

En sak har man alltid kunnat lita på. Man åker från Popadelica med nya upptäckter i bagaget vare sig man vill eller inte. Fjolåret, det som skulle visa sig bli det sista med Popadelica som festival, är ett utmärkt exempel. Vi vet ju alla var de befinner sig idag.

Då tänker jag på hur isländska FM Belfast levererade endorfinkickar utan dess like med en oväntad Rage Against The Machine -cover , hur Spleen United förtjänade så mycket bättre och bjöd på den kanske mäktigaste elektroniska uppvisningen någonsin inför en pinsamt tunn publik , hur ett nybakat Johnossi jetlagade till tusen exploderade som om det gällde livet , hur Movits fyllde folkparkens minsta scen till bristningsgränsen innan de knappt ens hade brejkat , hur Royal Republic sin kommersiella rock till trots lyckades hålla en hel popfestival i ett gigantiskt järngrepp , hur Honningbarna chockade allt och alla , hur de introverta männen med ironiska mustascher som kallade sig Ättestupa låg på scengolvet och gned distade cymbaler i närmare tio minuter , hur Discoteka Yugostyle förvandlade hela Huskvarna till ett sprudlande danskalas ….

Poängen är solklar. Popadelica var en väldigt viktig festival. Så väl som mötesplats för gamla vänner som ur strikt musikalisk synvinkel. Den kommer för alltid att vara djupt saknad. Uppvärmningsölen i Vitsippedalen kommer för alltid att vara djupt saknad. Startsidan Festival.

2 Comment

  • Det vackra i den wengerska kråksången är att han inte på något sätt försöker göra sig populär, hämta in billiga poänger eller köpa sig tid. Vi skall veta vilka spelare som är tillgängliga och vi skall veta vilka förluster vi har att förhålla oss till. Efter att det nya storföretaget fortsatt verksamheten i The Tyne Brewery föll det offer för effektiviseringens hårda vindslag, vilket förde verksamheten till Dunston, Gateshead på andra sidan floden Tyne. Så över till morgonens presskonferens. Man åker från Popadelica med nya upptäckter i bagaget vare sig man vill eller inte. Jag känner ett styng i hjärtat bara jag tänker på det nu när den magiska helgen är här och kalendern gapar tom.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google