Other

Vuxen manlig hygien

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

kvinnor stora naturliga bröst
hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

hygien vuxen manlig

Benign prostatahyperplasi och erektil dysfunktion är utomordentligt högprevalenta tillstånd. Prostatacancer är den allra vanligaste cancerformen, alla kategorier. Dessa sjukdomar drabbar oftast äldre män.

Testistorsion och testiscancer är däremot den yngre mannens sjukdomar. Benign prostatahyperplasi kan behandlas farmakologiskt, men för att få en mer påtaglig symtomlindring krävs kirurgisk behandling.

Erektil dysfunktion kan som regel framgångsrikt behandlas farmakologiskt även i primärvården. Det finns olika typer av hormonell behandling av prostatacancer vilket möjliggör en individualiserad behandling.

Att dylik behandling är förenad med en rad komplikationer, från anemi och osteoporos till trötthet, har blivit alltmer klarlagt. Sjukdomar i yttre genitalia ligger väl till för klinisk diagnostik och kan ofta med framgång handläggas inom primärvården. Under lång tid har man föreställt sig att alla mannens vattenkastningsproblem på något sätt hängde samman med åldersbetingad godartad prostataförstoring eller, med en annan benämning, benign prostatahyperplasi BPH.

Man måste utreda patienten för att få veta vad som är orsaken till hans LUTS. Begreppet BPH används fortfarande men har en något annan innebörd än tidigare. BPE Benign Prostatic Enlargement innebär att man objektivt kan konstatera prostataförstoring, med fingret eller uppmätt med ultraljud.

Betydligt allvarligare kan det bli ifall blåsan inte kan tömma sig komplett. En tredjedel av männen med LUTS rapporterade en betydande negativ påverkan på livskvaliteten. BPH är en progressiv sjukdom men innehållet i progressionen och processens hastighet varierar. Efter en genomgången akut urinretention kommer drygt hälften av männen att inom ett år efter retentionen genomgå en prostataoperation. Man vet att män med LUTS har en ökad risk att utveckla urinretention jämfört med symptomfria män och att prostataförstoring sig också ökar risken.

Anamnesen ska inkludera information om besvärens art, grad och duration, om aktuell medicinering och aktuella sjukdomar, tidigare sjukdomar samt genomgångna operationer och, inte minst, besvärsgrad penetreras. Efter detta görs en kroppsundersökning samt prostatapalpation där körtelns storlek och konsistens bedöms.

Nästa steg är att använda symtomskattningsformulär som miktionslista och IPS-score. Patienten får i hemmiljö mäta tidsmiktionen, gärna ett flertal gånger. Laboratorieundersökningar kan med fördel vara begränsade och bör initialt inskränkas till Hb, kreatinin, PSA-bestämning samt urinodling eller urinsticka.

Residualvolymsbestämning bör alltid göras. Patienter med benign prostatahyperplasi utan symtom ska inte behandlas. Det ena är en så kallad 5-alfareduktashämmare 5-ARI; finasterid. Den största nackdelen med den här typen av farmakologisk intervention är att den tar tid på sig att verka, det kan ta upp till ett halvt år innan patienten upplever effekt.

Den andra strategin för farmakologisk behandling av BPH är alfa-adrenoreceptorblockad alfuzosin , doxazosin , terazosin. Den stora fördelen med alfablockad är att det verkar snabbt. På de patienter som svarar kan man ofta märka effekt redan efter några veckor. Kombinationsbehandling med alfa-adrenoreceptorblockad och 5-ARI har visat sig vara något effektivare än enbart finasterid eller alfablockare.

Vidare kan övervägas att kombinera muskarinreceptorhämmare darifenacin , fesoterodin , oxybutynin , solifenacin och tolterodin med alfa-adrenoreceptorblockad.

Fosfodiesterashämmaren tadalafil har studerats med avseende på symtomlindring av LUTS och då visat sig ha effekt på dessa symtom. Detta har nu fått till följd att tadalafil numera är godkänt också för indikationen symtomgivande prostataförstoring. Vid LUTS utan misstanke om obstruktion kan läkemedel mot överaktiv blåsa övervägas muskarinreceptorhämmare alternativt den selektiva betaadrenoceptoragonisten mirabegron. Lågt flöde och stor prostata kan inge misstanke men för att vara säker måste tryckflödesundersökning göras.

Se kapitlet Urininkontinens. En SBU-rapport 9 gav vid handen att de tillgängliga läkemedlen har en tämligen blygsam effekt vid behandling av benign prostataförstoring på gruppnivå. Här noterades endast någon poängs förbättring i IPS-score oavsett vilken preparatklass som studerades, och detta kunde ökas till knappt två poäng vid kombinationsbehandling.

Detta hindrar naturligtvis inte att enstaka patienter med lindriga eller måttliga symtom kan ha god effekt av läkemedlet. Minimalinvasiva metoder har funnits i drygt tjugotalet år. Bland dessa kan nämnas TUMT transurethral microwave thermotherapy , en behandlingsmetod som varken kräver narkos eller ryggbedövning. Femårsresultat 10 indikerar att resultaten för noggrant utvalda patienter är i nivå med vad som kan åstadkommas med TUR-P, vilket beskrivs nedan 3.

Ingreppet är särskilt lämpligt för patienter med kronisk retention, stora residualurinmängder, uttalad obstruktion samt blödningsproblematik sekundärt till BPH. Genom decennierna har TUR-P genomgått en kontinuerlig utveckling. På senare tid har man föreslagit bipolär TUR-P.

Vid vanlig monopolär TUR-P krävs att man har inert hypotont irrigationsmedium vilket ju alltid inneburit en viss resorption av spolvätska med risk för hyponatremi och hjärnödem.

För större prostatakörtlar, över  g, kan öppen operation, en så kallad adenomenukleaktion, vara ett bra alternativ. Uretrastrikturer är vanliga, orsakerna kan variera men det är i regel någon sorts trauma mot urinröret som givit upphov till uretrastrikturen. Den typ av trauma som urinröret kan ha blivit utsatt för kan variera. Det kan vara frågan om en kateterisering i samband med ett operationstillfälle men instrumentering av urinröret är också en vanlig orsak till uretrastriktur.

Genomgången TUR-P och grenslingstrauma vid hårt slag mot perineum, till exempel att slå perineum i cykelramen efter att ha sluntit på pedalen utgör andra orsaker. Diagnostiken av uretrastriktur är oftast lätt. Vid kateterisering, i syfte att bestämma residualvolym, blir det ett distinkt stopp bara någon decimeter in. Ett sådant fynd ska inge misstanke om uretrastriktur.

Vid flödesundersökning noteras ofta ett ganska typiskt platåflöde som är i det närmaste patognomont för uretrastriktur.

När man gör en uretroskopi ser man strikturen. Vid bulbär uretrastriktur prövas  först inre uretrotomi via cystoskop. Om patienten recidiverar i sin striktursjukdom går man vidare med öppen uretraplastik. Penila strikturer är något mera sällsynta men förekommer. I dessa fall rekommenderas inte inre uretrotomi; här väljs istället öppen uretraplastik som primär åtgärd.

Erektil dysfunktion ED är vanligt, och även om prevalensen ökar med åldern kan ED även drabba yngre män. Känsligheten för olika negativa faktorer ökar med åldern. ED definieras på lite olika sätt men en definition är oförmåga att etablera och vidmakthålla en erektion som möjliggör coitus. Orsaken till ED kan variera men kan grovt indelas i vaskulära, neurogena, traumatiska samt psykogena orsaker.

Bland patienter med avancerad hjärt-kärlsjukdom har de flesta varierande grad av ED, i många fall svår. Diabetes kan med tiden orsaka ED. Olika sorters farmaka kan också försämra den erektila förmågan.

I vissa sammanhang diskuteras vissa olika sorters blodtrycksmediciner, exempelvis betablockerare och tiaziddiuretika, som särskilt benägna att ge erektil dysfunktion. I själva verket är det rätt sällsynt att man kan behandla en ED genom att sätta ut eller manipulera med antihypertensiva läkemedel, det förefaller snarare vara så att det är just sjukdomen som man medicinerar för som ger upphov till ED än läkemedlen i sig. Diagnostiken av ED är klinisk. I de allra flesta fall räcker det med en noggrann anamnes kombinerat med en rutinmässig fysikalisk undersökning.

Tidigare sjukdomar gås igenom, med särskilt fokus på diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, och patienten undersöks med avseende på förhållandena i yttre genitalia, prostata samt allmänna könskarakteristika som muskulatur, hull och kroppsbehåring. På den svenska marknaden finns det fyra olika läkemedel i klassen fosfodiesterashämmare PDEi : avanafil , sildenafil , tadalafil samt vardenafil.

Inget av dem ingår i läkemedelsförmånen. Man kan med fördel låta patienten själv välja preparat och om effekten uteblir kan det ibland löna sig att pröva något av de andra PDEi-alternativen.

Ett annat sätt att gå tillväga är att förskriva små förpackningar av samtliga tre preparat så får patienten pröva alla tre och sedan välja det som han och hans partner tyckte bäst om. Viktigt är att informera patienten om att det krävs sexuell stimulering i samband med intag av respektive läkemedel för att uppnå erektion.

Biverkningspanoramat är gynnsamt vid behandling med samtliga PDEi. De allra flesta patienter upplever inte några biverkningar alls men det finns rapporter om synstörningar, som kromatopsi i det här fallet blåseende , för preparaten. Detta drabbar mest sildenafil - och vardenafil användare. För tadalafil har muskelvärk rapporterats.

Om patienten står på nitroglycerinpreparat, både långverkande och medicinering vid behov, utgör detta en absolut kontraindikation för samtliga PDEi. För patienter med misstänkt eller verifierad aortastenos bör PDEi undvikas. I Sverige finns olika beredningar av syntetiskt prostataglandin E1 alprostadil , bland annat för intrakavernös injektion, registrerade. Patienten injicerar själv vid de tillfällen han önskar erektion. Han måste få noggranna instruktioner om injektionsteknik och helst också ge sig själv den första injektionen under överinseende av läkaren eller en för ändamålet specialistutbildad sjuksköterska eller uroterapeut.

Det finns även ett kombinationspreparat för intrakavernös injektion som innehåller aviptadil och fentolamin. För patienter som inte vill injicera i svällkropparna går det att administrera alprostadil intrauretralt.

Helt nyligen godkändes en alprostadil kräm, som droppas ner i yttre urinrörsmynningen. Denna administrationsform kan inte förväntas vara lika effektiv som injektionsbehandling.

Vilken plats den kommer att få i klinisk praxis är än så länge oklart. Det finns patienter som inte kan uppnå erektion på farmakologisk väg.

Exempel kan vara svåra svällkroppsskador efter trauman, men man kan också få en total svällkroppsinsufficiens efter en priapism som stått en längre tid. I sådana fall så återstår endast att implantera svällkroppar i penis.

Ejaculatio praecox är benämningen på för tidig sädesutlösning. Behandlingen består i att öva upp kontrollen över reflexen ifråga. Detta är dock svårt att träna upp denna förmåga själv. Bäst resultat nås om paret får noggranna instruktioner av sexualrådgivare eller sexualterapeut.

0 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google