Other •

Nigger förlorar fitta

2020-10-31T18:48:26
Add Comment
förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

kvinnor stora naturliga bröst
förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

förlorar fitta nigger

Författare: phg Datum: E-post: maximus hotmail. Betyg: 3. Tredje och avslutande delen i serien om slavflickan Helens otacksamma öde. Historien är lite inspirerad av Charles Dickens Så det vanliga förordet: Det här är en vuxensaga som handlar om slaveri, påtvingat sex och förnedring. Men betänk att i sagans värld så är allt möjligt och som en saga ska novellen läsas. Ingen av de fiktiva sagokaraktärerna kom heller till skada i författarens fantasi då novellen skrevs, utan alla låter hälsa de känsliga själar och de är Legio att det var jätteroligt att vara med och att dom gärna är med i fortsättningen också.

Alla de fiktiva sagokaraktärerna är 18 år eller äldre även om deras ålder anges som lägre i texten. Nog om detta nu, mycket nöje önskar PhG Den mörka natten omslöt det stora vita huset som svart sammet.

Cikadornas spelande och brasans sprakande var de enda ljuden i arbetsrummet där husets herre James Beauregard satt. Beauregard var inne på sin tredje konjak och fortfarande sjöd vreden i honom.

Den satans Yankeen! Den fördömda yankeen hade låtit honom förstå att det fanns problem med förvärvet av änkans egendom och slavar. Ja mer än bara låtit honom förstå! Vem satan trodde han att han var? Komma här och ställa krav! Den femtioårige mannen kastade en blick på det ihop knölade pappret som låg som en snöboll på hans skrivbord. Han hade god lust att kasta in det i den öppna brasan men han visste att det inte skulle ändra något i sak.

Yankeen, Frank Lloyd, hade lämnat över dokumentet efter middagen. Han hade också berättat att det fanns en annan arvinge till egendomen, en arvinge som helt hade förbisets vid köpet och som gjort försäljningen rent ut olaglig! Beauregard tömde konjaken i ett svep och grinade till då den brännande vätskan rann nerför hans strupe.

Han spillde i mer av den mörka bärnstensfärgade drycken i kupan. Den fördömda yankeen hade även visat papper på att en domstol snart skulle ta upp saken och Beauregard var tillräckligt erfaren för att inse hur det skulle gå. Vreden kokade upp i honom igen med ny styrka och hetta. Yankeen hade dessutom ställt som krav att han, James Beauregard, skulle frige den unga slavinnan som medföljt köpet!

Vilken satans fräckhet! Vart var världen på väg egentligen? Beauregard visste vart den var på väg! Mot ett ställe som luktade svavel! Borsten var gammal och nött, handtaget illa lagat, spegeln var sprucken och med mörka fläckar. Den unga flickan kände tröttheten i kroppen. Det hade varit en lång dag och hon såg fram emot att gå och lägga sig.

Hennes säng var både hård och obekväm, men den var bättre än de sängarna än de flesta slavar på plantaget hade. Inte som herr Beauregard och hans sons sängar… Helens hand hejdade sig med borsten och hon mindes tydligt hur mjuka de sängarna var med sina pösande kuddar och mjuka rena bolster. Men det var inte bara mjukt där… Hon svalde då hon synen av stora ådriga kukar fyllde hennes medvetande. Hårda, krävande, alltid redo att tränga in i varje hål i hennes kropp… utnyttja henne… tvinga henne att ta dom i munnen efter att dom tagit henne länge och hårt.

Helen kände hur det ilade till i kroppen och hennes ena hand gled upp mot brösten. Den unga flickan kupade hanen runt ett av de mjuka svällande kloten och hon rörde försiktigt vid sig själv. Genom tyget kunde hon känna sin styva bröstvårta och hon masserade den lilla hårda knoppen.

Hon flämtade till och en skär tungspets vätte läpparna. För sin inre syn såg hon hårda uppresta kukar, redo att ta henne, inte bara tvinga henne utan även att få henne att njuta mot hennes vilja. Plötsligt knackade det lätt på dörren och Helen stelnade till.

Vem var det? Inte herrn eller hans son? Dom steg alltid in utan att knacka. Dörren öppnades och Helen såg att det var yankeen, mannen som besökt dom och skulle stanna över natten. Helen svalde. Hon visste vad han ville. Hon hade kunnat undgå att se hans blickar tidigare under dagen. Utan ett ord reste sig Helen upp. Varför ens göra motstånd? Hon kunde se den unge mannen stiga in i rummet och stänga dörren tyst efter sig. Helen började att tyst lösa upp banden som höll samman nattlinnet över hennes bröst.

Den mörka klyftan mellan hennes spänstiga uppnosiga bröst vidgades då hon drog isär det vita tyget. Förvånat tittade Helen på honom.

Vad ville han henne om han inte ville ta henne? Yankeens dialekt påminde henne om Madams och Helen kände hur hon slappnade av då han talade. Det var som att lyssna på något från en svunnen tid då livet varit ljust och lyckligt. Yankeen, Frank Lloyd stod framför henne, ung, stark och stilig. Hon kände instinktivt hans maskulina styrka men den skrämde henne inte, tvärtom lockade det henne. Den fördömda Yankeen!

Att smyga iväg till hennes jungfrus rum… Den blonda sjuttonåriga flickan tryckte i skuggorna efter att hon sett Mr Lloyd smyga iväg från sitt rum och bort till Helens rum.

Virginia visste vad yankeen ville. Att ta för sig av slavinnans mjuka alltid villiga kropp. Virginia hade spelat ut hela sin charm mot honom under middagen och hon hade sett hans gensvar, glimten i ögonen, nej glansen. Samma glans som hon såg i andra mäns ögon då dom tittade på henne eller då hennes far eller bror betraktade Helen innan dom tog henne till sängs. Raseriet kokade i Virginia. Den fördömda slinkan Helen! Virginia skulle straffa henne, nej mer än så lära henne en läxa som hon aldrig skulle glömma!

Det ilade till i den blonda flickans kropp då sadistisk njutning sköt genom henne. Hennes hand gled över brösten som doldes bakom det höghalsade nattlinnet. Siden nattrocken med sina spetsar var öppen framtill och Virginia kramade till runt sitt ena bröst.

Hon kände mjukheten och den styva bröstvårtan. Kunde det verkligen vara sant, att hon ärvt allt efter Madam? Att hon dessutom var frigiven? Det betydde, som Mr Lloyd förklarat, att köpet av henne och hennes mor var ogiltiga, till och med olagliga och att Helen ärvt allt efter Madam… Men som Mr Lloyd förklarat, saken skulle upphävas i domstol, men det fanns en risk att Mr Beauregard skulle göra något överilat.

Han ville inte skiljas från vare sig pengar eller egendom. Det fanns en risk att han skulle kunna sälja Helen vidare för en stor summa pengar, låta henne försvinna i en storstad som New Orleans vars glupande Molok gap slukade unga flickor till sina bordeller. Men Mr. Hon blinkade förvånat då hon såg Helen smyga ut, fullt påklädd och med ett knyte under armen. Med gapande mun såg hon sin jungfru smyga sig nerför korridoren och bort mot ytterdörren. Tänkte hon rymma? Men vart? Virginia såg hur Helen öppnade dörren och försvann ut genom den.

Virginia tog ett steg framåt och höll nästan på att kollidera med… – … Mr Lloyd…, andades Virginia förvånat. Den stiliga yankeen tittade lika förvånat på henne. Vad hände? Hade Mr Lloyd förmått Helen att rymma… men varför? Virginia slog bort alla frågor ur huvudet. Den fördömda lilla slinkan skulle inte komma undan! Virginia skulle se till att hon inte kom långt, slavinnan skulle fångas in, bindas, piskas… En ilning av sadistisk lusta sköt genom Virginias kropp då hon tänkte på Helens nakna svettiga kropp upphängd med stadiga rep runt hanlederna, piskmärken på hennes kropp, ljudet då piskan träffade hennes mjuka lena hud… Virginia skulle se till att Helen straffades hårdare än någonsin och hon tänkte vara med!

Varenda minut, vartenda rapp… Virginia skyndade snabbt bort mot trappan som ledde upp till övervåningen. Den sjuttonåriga blonda fröken öppnade munnen för att skrika ut varningen om att en av niggrerna höll på att rymma… En stark hand slöt sig runt hennes mun, en arm runt hennes mage tvingade henne bakåt. Virginia flämtade till i chock och kände hur hon tvingades in i Helens rum. En hård knuff och hon föll raklång på mage över Helens säng. Flämtande i skräckblandat raseri vände hon sig runt och stirrade på Mr Lloyd.

Han stirrade ner på henne med lugn iskall blick. Virginia kände för första gången en iskall stöt av skräck genom kroppen då hon såg hans blick.

You may also like

7 Comment

  • Men jag tycker inte att såna här erfarenheter bör ge en generell ok-stämpel på ordet neger. Nationalitetsbeteckning kan absolut vara gångbart i vissa fall. Sann byråkrati, det är finare med längre ord än korta, finare med fler ord än ett m m. Kul att du tycker det! Vreden kokade upp i honom igen med ny styrka och hetta. Jag får inte ihop det alls. Nu har PK-eliten fått alla negrer till niggers.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save