Other

Tonårs nymfomanin bild

kvinnor stora naturliga bröst
bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

bild tonårs nymfomanin

Kom äntligen till skott och såg det senaste tillskottet i Transformers-film-familjen från vår explosionsälskande Michael Bay. Vad som är fascinerande är att vi har Mark Wahlberg i huvudrollen denna gång, och återigen en sexualiserad dotter som tyvärr inte är lika het som Megan Fox.

Men ingen gillar ju att ha en hottie i en robotfilm, eller hur? Haters gonna hate. Hur som helst. Efter striden mellan Autobots och Decepticons som röjde skiten ur Chicago, så har mänskligheten börjat se alla robotar som ett hot var känner jag igen det här ifrån? Autobots ska ha fått amnesti, men det verkar ligga både en och annan dold agenda bakom denna jakt på robotar.

Entré Lockdown. En super-kickass-lönnmördarrobot som är på jakt efter Optimus Prime, som ligger i dvala. Det visar sig vara Optimus Prime som han försöker demontera. Härifrån kan ni säkert gissa att äventyret typ börjar på riktigt…. Vi får se otroligt mycket bilporr Pagani, Lamborghini, Bugatti Veyron! Var var hans ikoniska blaster som han har på armen? Så här såg inte Galvatron ut i filmen. Inte alls, faktiskt. Något mer som störde mig oerhört var att de var tvungna att ha med en så onödig karaktär som Lucas.

Han var Transformers-varianten av Jar-Jar Binks. Hatar honom från början till slut, bidrar med någon oerhört onödig comic relief.

Som tur är försvinner han ur bilden ganska tidigt. Skönt, för filmen är närmare 3 timmar lång 2h 45 min. Kom igen, bättre namn hade ni kunnat komma på! Slow-motion-effekterna har många rantat om och spytt ut sitt hat mot, men jag gillar dem. De ger en tyngd och en chans att uppskatta konstverket som uppstår.

Transformers är alltid Transformers, och jag har svårt att tycka illa om Age of Extinction. Jag är lite besviken att Dinobots inte fick skina mer än vad de gjorde, men att de ens var med var otroligt kul.

Allt som allt måste jag säga att det var en schysst filmupplevelse, om du lyckas hålla tillbaka kräkreflexerna vid varje dialog och uppstyltad interaktion mellan protagonisterna och antagonisterna — rent visuellt och actionmässigt var den helt klart kickass.

Dinobots sparkar stjärt! Kärt återseende! Vi hade klarat oss utan vissa av karaktärerna… och deras otroligt platta alt. Wahlbergs karaktär Cade var den enda av människorna som inte kändes malplacerad. Mabuse, der Spieler är en lång film sic!

Mabuse driver en kriminell organisation som konspirerar att göra en kupp för att komma åt hemlig information som ska göra så att de kan tjäna grova pengar på börsen. Mabuse har en specialitet i form av förklädnader. Han tar på sig olika identiteter genom hela filmen.

Han har dessutom en förmåga att hypnotisera och lura folk, vilket kommer till väl användning från början till slut. Dock så verkar en viss detektiv, von Wenk, vara honom på spåren. Frågan är om Mabuse och hans gäng av skurkar kommer komma undan med sina planer, eller om von Wenk lyckas fånga honom?

Förutom att filmen är något för lång, så innehåller den förutom en intressant story även ett vackert arbete med effekter och mellantexter. Musiken är passande och till skillnad från många andra stumfilmer anpassad till vad som sker på skärmen.

Mabuse faktiskt inte så dålig. Finns att se gratis lagligt on the internets. Lovely Molly börjar dramatiskt, med Molly Gretchen Lodge som ser helt förstörd ut och försöker ta sitt liv. Det är slutet på allt. Hon spelar in detta själv med sin kamera. Flashback bakåt i tiden. Molly och hennes lastbilschaufförs-man Tim har flyttat in i Mollys föräldrahem båda hennes föräldrar är döda. Huset ligger ensligt ute på landsbygden, alltså perfekt för en skräckfilm som denna.

När tiden går och Molly får spendera mer tid ensam i huset så börjar hennes minnen från barndomen komma tillbaka och hemsöka henne. Är hon verkligen ensam i huset? Och vad var det för hemskt som hände med henne när hon var liten? Lovely Molly lyckas leverera kvalitetsskräck på ett sätt som inte många klarar av nu för tiden.

Ljudkonstnärerna som jobbat med den här filmen borde få ett stort pris — det är ljudet och avsaknaden av detsamma! Man kommer otroligt långt utan att skriva tittaren på näsan. Logiska kopplingar kan göras av dig som tittare, men lämnar även lite till din fantasi att avgöra vad som egentligen sker. Det grafiskt starka uteblir i mångt och mycket, och lämnar ett exceptionellt starkt intryck med ett fantastiskt avslut.

Gretchen gör även hon en fantastisk insats och gör att de få skavanker som finns är uthärdliga. Så här börjar filmen. Lovely Molly. Not so Lovely Molly. Återigen en mockumentary som tyvärr inte lyckas hela vägen. Konceptet är ganska intressant i The Pyramid. Ett team av amerikanska arkeologer följs av ett nyhetscrew när de håller på att gräva fram en pyramid som är begravd i den Egyptiska öknen. Självklart så tycker de att det är en bra idé att bege sig in i pyramiden för att hämta hem den nu stillastående skrothögen.

Behöver jag säga att de ganska snabbt går vilse och inte hittar ut igen? Nä, tänkte väl det. Inte långt därefter så börjar skiten träffa fläkten, och de dör, en efter en, på makabra sätt.

Förutom dödsfällor med pålar som spetsar folk så finns sandfällor och fallande stenblock. Och inte nog med det — det är något levande i pyramiden som verkar vara på jakt efter dem…. Förutom ganska taffliga skådespelarinsatsen och hopplöst ointressanta karaktärer, så har vi i vår kvinnliga protagonist en otroligt enerverande panikattacksgenererande pajas.

Det börjar med att hon är den som tjatar mest om att gå in i pyramiden, och väl inne så gör hon inte mycket annat än att skrika och tjuta. Tyvärr känns det helt malplacerat och överdrivet, speciellt när det sätts i kontrast med de övriga karaktärerna. Hur som helst, det är kanske inte det som stör mig mest. I början har man lagt väldigt stor vikt vid detta, det är supertydligt att man bara ser vinklar från kamerorna som ska finnas där.

Men en bit i filmen så verkar man ha övergivit det här och helt plötsligt så ser vi material som filmas av… vem?

Det är bara 2 av dem kvar i livet, och båda är på bild samtidigt. Filmen dribblar bort sig själv och blir således inte trovärdig hur löjligt det än är att använda ett sånt ord för en film som har en levande Egyptisk Gud vandrande i katakomberna. Det, och det faktum att man får alldeles för detaljerade scener med antagonisten tar bort det skrämmande en hel del.

Det ska dock erkännas att slutet var något oväntat och välkommet. Pappa arkeolog. Hade han inte mer vett än att hindra dem från att gå in? Vår mysiga antagonist. Han gör ju bara vad han behöver göra! Vad skulle de med den här pyramiden att göra egentligen?

Just leave it be…. Okej, så…. The Echo är en väldigt gulbrun film som försöker sig på att berätta en modern spökhistoria, urban-style. En snubbe som suttit inne släpps villkorligt, och flyttar in i sin mammas lägenhet — modern har dött bara några veckor tidigare. Väl inflyttad verkar han höra grannarnas gräl som på ett obehagligt sätt eskalerar till våldsamheter. Vad som försvårar är att mannen i familjen är polis. Och sjukt storvuxen. Lämnar han saken åt sitt öde, eller ska han göra något åt det?

Och varför verkar han vara den enda som märker något av det som pågår? Sensmoralen av filmen är tråkig och uttjatad, även om den är viktig: ställ upp för dina medmänniskor, även i en anonymiserad storstad där det kanske är ännu viktigare. Upplösningen på allting är löjeväckande se själv om du tar dig tiden att glutta på filmen.

Som om det de gjorde skulle bryta någon form av förbannelse. Moralkakan har aldrig varit mer uppenbar. Det finns även en hel del logiska luckor. Hur kan hon göra en sådan snabb tolkning, dessutom utan att ens prata med sin snubbe om det? Den här händelsen var bara ett exempel på fler sådana här tarvliga tilltag som känns nödsprungna ur en stressad screenwriter.

6 Comment

  • Men vad vet jag. Vad är det som försigår i Deborahs huvud egentligen, och är hon verkligen sig själv? Som vanligt finns det scener som överraskar och man skrattar till mer än vad man tror. Seriöst, hur svårt ska det vara att ta kål på dem? Att hon dessutom tar sju år på sig att göra själva kastet som tar död på sista motståndaren och rädda sin lagkamrat är… ja, finns det ens ett ord för det? Man ska heller inte klaga på moderiktigheten. Och Fight Club är fullt av sånt.
  • Wreck-It Ralph var rolig. Det är så sjukt mycket nonsensdialog i det här avsnittet att jag  knappt förstår hälften av vad de yrar om. Roboten Adam ställs inför rätta för mordet på sin skapare efter att han har hittats vid den döda professorns kropp. S02E14 — Counterweight Ett gäng främlingar samlas för att se hur de påverkas av isoleringen som skulle uppstå i en långväga färd genom rymden. Det kommer en ny forskare till annexet, och alla förutom Reese! En del recensenter har tyckt att den övernaturliga twisten är tråkig och förstör — jag tycker helt tvärtom.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google