Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Other •

Ebenholts naken förvrängare

2021-07-05T15:30:53

Add Comment

See what's new with book lending at the Internet Archive. Internet Archive logo A line drawing of the Internet Archive headquarters building façade. Search icon An illustration of a magnifying glass. User icon An illustration of a person's head and chest. Sign up Log in. Web icon An illustration of a computer application window Wayback Machine Texts icon An illustration of an open book. Books Video icon An illustration of two cells of a film strip.

Video Audio icon An illustration of an audio speaker. Audio Software icon An illustration of a 3. Software Images icon An illustration of two photographs. Images Donate icon An illustration of a heart shape Donate Ellipses icon An illustration of text ellipses. Den utomordentligt stora framgång, föreliggande arbete af den populäre författaren rönt i Sverige, der icke mindre än fem stora upp- r » lågor utsålts, samt de uppmaningar, vi tid efter annan fått, att här utgifva något af Liljas arbeten, hafva föranledt oss att nu sätta den frisinnade allmänheten i tillfälle att blifva bekant med "Menniskan, Hennes Uppkomst, Hennes Lif och Hennes Bestämmelse.

Få böcker äro mera egcade att sätta i händerna på ung- domen, som af densamma både bibringas vetande, en högre blick på tingen och håg för allvarlig verksamhet.

Författaren har satt sin uppgift i att sprida upplysning i de vidaste kretsar samt söka skingra föråldrade åsigter och fördomar. Verket har också blifvit stämpladt som en folkbok af första rangen.

Hvad som skiljer den amerikanska från den svenska upplagan är illustrationerna. För att sätta hela den skandinaviska befolkningen i tillfälle att stu- dera ett så ypperligt verk, utgifva vi boken samtidigt äfven på dansk- norska språket i en förträfflig öfversättning af den välkände norsk- amerikanske journalisten hr.

Skapelsen och naturen 7 2. Jordklotets bildning , 13 3. Jordklotets utvecklingsperioder 23 4. Cellen och metamorfosläran 41 5. Slägtskapet och personlighetsbegreppet 49 6. Kroppsformen och djurklasserna c 58 7.

Menniskan och urfolken 72 8. Vilden och kulturmenniskan 95 9. Menniskans tvenne bildningsmedel Temperamenten och naturanlagen Behof ven och upptäckterna Husdjuren och husbehofsväxterna Kvinnan och äktenskapet Familjelifvet och samhällsbildningen Uppfostringsverket och budorden Kulturens utgångspunkter Gudaläran och prestlisten Kristendomen och civilisationen Konsten och vetenskapen -.

Verldshandeln och kosmopolitismen Specerierna och berusningsmedlen Åkerbruket och trädgårdsodlingen Ångan och elektriciteten.. Industrien och kapitalet Friheten och sällskapslifvet Det menskliga lidandet och lifvets poesi Idealet Döden och odödligheten De saligas öar och blickar åt evigheten Stjernhimmeln och verldsrvmden. Gud i naturen och i menniskoh jertat Vår första och yttersta bestämmelse slutbetraktelse Verldsrymden.

Med skapelsen i dess vidsträcktaste mening förstå vi ej blott jorden och livad deruppå är, utan hela den för oss synliga verlden af sol, måne och stjernor och allt hvad som finnes i de oändliga rymderna, hvilket med ett gemensamt namn kallas universum eller verldsbygnaden.

Och att man här icke har någon småsak för sig, något ofullständigt menniskoverk, något misslyckadt fuskeri, utan ett gränslöst och oändligt helt med sin mångfaldiga och omskiftande sammansättning; allt detta har hvar och en lärt att inse, som med rätt begrundande betraktat texten i naturens stora bok. Ty naturen är Guds skönaste uppenbarelse. Och lika dåraktigt iomdet skulle vara att antaga, det allt detta från evighet har utbildat 7 8 MENNISKAN sig sjelf och sammanbålles af sin egen oberoende lifskraft, lika klart år det äfven, att det gifves en ande, som är högre än verlden, och i hvilken allting lefver, röres och hafver sin tillvaro genom hans kraft och medelst hans väsens härlighet.

Antingen vi derför höja våra ögon upp mot den lifgifvande solen, den blå himlen eller det glindrande stjernehvalfvet, eller skåda ut öfver det böljande verldshafvet, eller träda ut i vårens prakt och sommarens grönska, eller betrakta ett leende landskap, ett snöigt vintertält eller det hvimlan. I naturen är allting skönt, så snart det är naturligt, och blott det naturvidriga är oskönt, emedan det är en afvikelse från Guds sköna verk.

Intet kan sägas vara naturfult, utan allting har sin egen skönhet efter sitt ändamål, sin verksamhet och sin naturliga bestämmelse. Hvart och ett i naturen åren fullkomlighet för sig, och ingenting är odugligt eller afsigtslöst. Men det hela måste man betrakta som ett organiskt helt, en kedja af förenade länkar, hvilka visserligen existera eller lefva hvar och en efter sin art, men hvilka dock sinsemellan hafva ett inbördes föreningsband. Det gifves således i naturen visserligen en stigande fullkomlighet ifrån det lägre till det högre, ifrån solgranden till verldskloten och ifrån infusionsdjuret till men- niskan ; men hvart och ett för sig är dock sin egen verld i smått, sin egen fullkomlighet och är anvisadt sin plats till sin egen bestämmelse.

Och ehuru det inom naturen gifves vissa lagar, under hvilka så väl lifvet som de kemiska krafterna utveckla sig och verka, så kan det ej påstås, att dessa verka endast som ett blindtöde.

Ty naturen är ej att betrakta som en blott mekanik, ett visserligen konstigt, men reguliert inrättadt maskineri, som drifver sig sjelf och är oberoende af sinupp- hofsman. Tvärtom ser man alltför tydligt, att det bakom dessa natur- lagar finnes en hand, som sammanhåller det ordnade hela och gifver det förmåga att utveckla sig i oändliga skiftningar.

Naturlagarne äro Guds verksamhetssätt, uppenbaradt i verldsaltet, och de kunna lika litet som Guds eget väsende förändras eller vara annorlunda. Alla underverk med störandet af naturlagarna äro rent omöjliga, emedan det skulle vara stridande emot Guds sätt att verka och up- penbara sig. För oss menniskor har naturen och den synliga verlden icke någon gräns. Ty äfven med vår tids yppersta instrumenter för betraktandet af stjernelandet ser man, så långt det beväpnade ögat kan hinna med sin blick, huru det ena ljusa verldsklotet ligger bortom det andra och den ena nebulosan eller stjernetöcknet bortom det andra, utan MENNISKAN 9 tecken till slut eller Dågot det yttersta råmärke, der ingen skapelse längre existerar.

På samma sätt har man icke någon tid för skapelsens begynnelse, då allt tyder på, att det för millioner år sedan fans lika fullt utvecklade himlakroppar som i våra dagar, hvarför all tidsbe- stämmelse måste lemnas åsido vid betraktandet af skapelsekedjan såsom helhat. Spiralformig nebulösa i stjernbilden Jagthunden. Och i naturen gifves icke heller någon egentlig förintelse, utan endast föränderlighet och omvexlingar.

Hvarje skapelse kan förändra former, liksom hvarje organisk eller oorganisk naturprodukt kan upp- lösas i sina enklaste element, men dessa förintas ej, utan antaga blott en annan form, i det att de ingå i nya föreningar.

Många naturens grundämnen befinna sig derför i ett ständigt kretslopp. Från dessa återgå de sedan upplösta till luften eller vattnet, för att på detta sätt i oändlighet fortsätta sina verldsvandringar. Med de fyra grundämnen, hvaraf det organiska lifvet är sammansatt, kol, väte, syre och kväfve, är detta händelsen. Men oaktadt all vår forskning och alla våra undersökningar finnes det dock mycket i naturen, som för oss måste förblifva en hemlighat; vi se företeelserna, men kunna icke förklara dem.

Det sätt, h varpå naturen verkar, gifver oss visserligen anledning till många försök, upptäckter och lyckliga resultat, men den innersta orsaken till alla föremål och alla förändringar känna vi icke. Det är sålunda ej blott lifvet och dess funktioner, som förblifva oss ett mysterium, utan många andra saker år o lika oförklarliga, ty vi hinna alltid omsider till en punkt, der vetande och forskning sluta, och der fenomenverlden har sin början, och der vi ej komma längre, utan gissning el ler på sin höjd medelst slutledningar.

Allt detta hindrar likväl icke, att naturvetenskapen i våra dagar kastar ett ljus öfver mycket, som förut var täckt af mörker, och att framtiden har ännu mera att lära menniskorna medelst nya forskningar, nya upp- täckter och ännu ytterligare förbättrade bildningsmedel.

Och just på grund af forskningar har man kommit till helt andra resultat och en helt annan åsigt af skapelsen än i forna dagar. Hos de flesta gamla folkslag har man mer eller mindre vidunderliga sagor och betraktelser om skapelsen och tingens uppkomst, alltför orimliga att här omtalas, då de hvarken grunda sig på forskning eller på slutledningar.

De äro att betrakta endast som foster af den menskliga barndomens lifliga inbillningskraft. Blott den mosaiska berättelsen förtjenar här att närmare vidröras, af den orsak att den genom årtusenden betraktats vara af Gud sjelf uppenbarad och sålunda absolut sann.

Men inför naturforskningen kan icke heller den betraktas annorlunda än som en sägen, hämtad från arierna och från dem fortplantad till persiska och mediska folkslag. Ty skapelsen måste ju ligga bortom all tradition, och berättelser derom grunda sig antingen på menniskans mer eller mindre sannolika föreställningar eller också på forskningen öfver naturens utveckling efter de lagar, som Skaparen bestämt för utvecklingens verksamhet.

Enligt mosaiska urkunden skulle hela den synliga verlden med allt hvad deruppå är, vara skapad på sex dagar, hvarefter Gud på sjunde dagen hvilade sig från all sin verk, som han skapat och gjort. Denna enkla om ock klumpiga berättelse, är tydligen ämnad att gifva ett vildt och barbariskt folk begreppet om ett högre väsende, en Gud och en alltings skapare, utan att vi derför behöfva fördölja det nya ljus, som naturforskningen lagt i dagen om skapelsens utvecklingar.

Men hvad man vet är, att jorden har successivt utbildat sig till hvad den nu är och att den har millioner år af tidrymder att uppvisa i sina egna jordlager. Ännu mer måste detta gälla om hela den stora skapelse af solar och verldskroppar, som ligger utbredd på himlakartan. För att nu tillfredsställa renlärigheten eller ortodoxien, har man förklarat, det man icke får fatta skapelsedagarna som dagarutan som perioder i världsutvecklingen, och detta tvärt emot den tydliga ordalydelsen i bibeln.

Men med den största flit och skarpsinnighet har det icke lyckats att försona uppenbarelselärans och naturvetenskapens resul täter. Sjelfva det bekanta uttrycket: varde ljus! Och att tänka sig en rymd af mörker, är att tänka sig ett tomt intet, der hvarken Gud eller något annat är till. Men ett tomt intet, ej en gång i verldsetern, existerar ej, ty öfverallt är det ett något, hos hvilket Gud är tillstädes och verkar.

Om Gud ej var till hos något ting, så skulle detta genast upphöra att vara till. Men om Gud är oändlig, så måste skapelsen vara oändlig, en verld utan gräns, utan slutpunkter och utan ända, såsom ett synligt varande af hans kärleks oändlighet.

Och om Gud är evig, så måste hans skapelse, såsom hans tankar, uppenbarade i verkligheten, vara med honom af evighet.

Nya verldsklot, nya skapelser, nya organismer kunna födas eller uppstå ur kosmiska, elektriska, kemiska eller andra för oss obekanta lifskällor; de kunna utveckla sig, sönderdelas och åter ingå i nya föreningar; men Gud förblifver som han är, och hans skapelse förblifver, men i oändliga omskiftningar.

Vi menniskor räkna tiden efter de dödligas mått; men i verldsrym- den äro millioner årtusenden af föga betydelse. Och Gud räknar ingen tid, ty för Herren är ju en dag såsom tusende år och tusende år såsom en dag.

Yokohamas redd.

Ebenholts naken förvrängare

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X