Lesbian •

Ganska håriga kvinnor

2020-12-02T15:13:46
Add Comment
håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

kvinnor stora naturliga bröst
håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

håriga kvinnor ganska

Ibland är det bara för pinsamt eller jobbigt att berätta om hår, hår på fel plats, misslyckade frisyrer eller hår som fått fel färg. Här kan du berätta dina hemligaste hårhemligheter helt anonymt:. Särskilt när jag var riktigt liten och önskade så att mitt mellanbruna, lätt solblekta hår hade varit lika mörkt och fint och helst lockigt som min pappas. Tills jag en dag när jag var år såg en riktigt trashig tonårstjej med färgat svart hår och utväxt på Ica.

Det var första gången jag noterade att en person hade färgat hår, och det såg hemskt ut. Jag ska nog inte ha svart hår om jag inte fick det från början tänkte jag, och idag nöjer jag mig med att färga bort det solblekta till en jämnt chokladbrun färg. Sen så har vi håret på huvudet som ska fixas och trixas. Mitt hår är tjock, buskigt och gör aldrig det man vill. Det spelade ingen roll hur mycket spray och vax och mouse jag använde.

Det ville aldrig sitta rakt och fint. Och sist men inte minst så har vi det psykologiska: trikotillomani. Ett impulskontrollstörning som jag levt med i mer än 10 år och som blev värre och värre genom tiderna. Jag rycker ut hårstrån från huvudet, ögonbryn, ögonfransarna och till och med könshåret. Det går bara inte allt sluta. Psykologerna har försökt prata med mig, använda KBT, raka av mig håret, ge mig antidepressiva mediciner men händerna lyssnar aldrig.

Jag kan rycka håret medvetet och omedvetet och det slutar ofta med kala fläckar här och där som jag alltid måste dölja, hårtusssar runt om i rummet och självklart: skam. Skam som får det hela att gå i en ond cirkel: för en del av mig tycker att det känns bra av att rycka psykologerna kallar det för belöning och jag gör det gärna när jag känner mig dålig, Så om jag skäms, då rycker jag ännu mer.

Så fort jag rörde på mig svettades jag, och det kliade och sved där jag rakat mig och det var så otroligt ovärt och meningslöst. Jag tyckte inte om det, så jag brukade i smyg låsa in mig på toaletten och frisera det med en nagelsax. Det var tunt och blont så det räckte med en nagelsax, även om det hade varit mer praktiskt med en rakhyvel. Min mamma rakade sig inte, så det fanns aldrig några rakhyvlar i duschen jag kunde låna.

Det finns många saker man inte kan göra något åt när man kommer in i puberteten, såsom att man börjar lukta annorlunda pga hormonerna, men att ta kontroll över håret under armarna var något jag kunde göra för att inte förlora mig själv.

Efter hårdebatten och internetmobbingen som uppstod efter Melodifestivalsfinalen så kommer jag nu även att sluta raka armhålorna. Det är så otroligt sorgligt. Att människor inte vet vad ordet kränkning betyder och misstar det för yttrandefrihet är också sorgligt.

Sverige har blivit ett väldigt sorgligt land att leva i. Och folk i omgivningen sa att om man klipper det kort så blir det tjockare… Sagt och gjort, min mor tog mig med till frisörsalongen när jag var fem år, och där klipptes min hästsvans av. Jag hade svårt att gilla min nya frisyr! Och hästsvansen ligger i en plastburk någonstanns i gömmorna… Och håret det har varit tjockt och långt i hela mitt liv! Jag hade fått väldigt långa och tjocka hårstrån som irriterade, efter att tidigare ha rakat under flera år.

Så skönt! Inte att göra det kanske, men det gick bättre än jag trott. Jag hade turen att hitta en mycket duktig, osentimental kvinna som verkligen kan sin sak. Jag vaxar sedan dess gånger per år. Det hjälpte verkligen mot mina underlivsproblem! Att min käre fick en ordentlig överraskning, som satte lite extra fart på kärlekskänslan för oss båda, blev en kul bonus.

Som ung man har man en ganska snygg och utseendemässigt balanserad hårväxt såväl på huvud som kropp. Plötsligt en dag upptäcker man att den välbalanserade hårväxten, exempelvis könshåret, är glesare men längre och spretigare. Dessutom börjar det växa hår på ställen som man överhuvudtaget inte är intresserad av hårväxt på.

Man har plötsligt fått både öron- och näshår som måste tuktas, ögonbrynen behöver samtidigt börja åtgärdas när man går till frisören. Könshåret som tidigare höll sig runt könsorganet, börjar lika plötsligt växa ut över detsamma. Glädjen har varit att jag aldrig har behövt raka mina ben, sorgen har varit att håret har varit mjukt skandinaviskt. Tidigare hade jag dock något tjockare hår. Jag har alltid varit ganska modig och har provat olika frisyrer och olika frisörer. Min hårresande historia som jag ska berätta här är från talet.

Jag fick för mig att både permanenta och slinga håret. Det tog flera timmar och när jag slutligen såg mig i spegeln fick jag en rejäl chock. Jag såg ut som en av bröderna Marx!!! Det sade jag också till min hårfrissa och hon tog mycket illa vid sig, när jag på hennes fråga om jag var nöjd, sade: -NEJ!!! Jag ser ju ut som Graucho Marx! När jag kom hem grät mina barn och sade att de ville ha sin mamma tillbaka.

Två dagar senare åkte jag till en annan stad och klippte mig kort-kort och fick en mycket tuff frisyr, som senare blev modern. Ja, det var kanske ingen hemlighet, eftersom det varade i tre dagar, men en mycket pinsam historia. Det har varit omodernt hela tiden men jag gillar verkligen att ha lockigt hår och tycker att frisyren blir lättare att fixa. Speciellt när jag hade kortare hår, strax nedanför axlarna, då kunde jag bara kliva upp på morgonen och så var det klart.

Behövde inte ens kamma mig. Nu är håret så långt att det går nästan ända till rumpan och dessutom nästan rakt så då måste jag ha hästsvans eller i alla fall fästa pannhåret i nacken så det inte hänger i vägen.

Knut har jag väldigt ofta, ibland i nacken, ibland Lilla My-liknande. Om jag har tid sätter jag upp det lite mer invecklat. Fläta, vanlig eller inbakad, är också en bra frisyr. Möjligen bortsett från att den inbjuder kompisar och arbetskamrater att dra i den.

Vilket de av någon outgrundlig orsak aldrig gör när jag har hästsvans. Jag permanentar högst en gång om året så periodvis har jag nästan rakt hår och då blir det alltid mer pill med frisyren. Det är svårare att forma håret när det inte är permanent i. Jag gillar egentligen inte stylingprodukter men ibland använder jag volymmousse. Jag använder också hemskt mycket balsam och hårkurer för att längderna inte ska bli torra och risiga och så har jag alltid volymschampo.

Periodvis använder jag tjärschampo, vet inte om det finns i Sverige jag bor i Finland , eller björklövsschampo. Har aldrig färgat eller tonat håret. Mina värsta hårkatastrofer skedde båda i högstadiet. Först gav en frisör mig för stark permanent så att mitt långa hår gick av och blev hängande i olika långa flickar, de längsta vid axlarna och de kortaste vid öronen.

Eftråt sa frisören att det var mitt eget fel, jag borde inte ha varit utomhus med håret så mycket. Sedan var det en annan frisör som undrade om jag ville ha håret uppklippt men jag sa att jag bara ville ha det toppat.

Som grädde på moset tog hon pannhåret och rullade upp i fyra små kanelbullsliknande knutar längs hårfästet i pannan och fäste med svarta klämmor av en typ som jag tycker är ful. Knutarna gick förstås lätt att bli av med hemma, men chocken när jag tittade upp från tidningen och fick se detta var sådan att jag nästan tog till lipen direkt.

Som barn var det min mamma som bestämde när det var dags att gå till damfriseringen. Jag tyckte till en början att det var spännande att bli satt i frisörstolen och var förväntansfull på att bli fin i håret. Vad jag inte visste var att min mamma redan hade pratat med frisören om hur han skulle klippa mitt hår.

Jag försökte att berätta hur jag ville ha det, men märkte att han inte lyssnade på mig. När han hade klippt färdigt såg jag ut som en kortklippt pojke och hade lust att bara skrika rätt ut. Än idag tycker jag att det är obehagligt att gå till frisören och klippa håret. Nu närmar jag mig 50 års ålder och räddningen kom för ca 5 år sedan när jag fann en mycket förstående och duktig nyutexamenerad ung frisör som förstod mig.

Det är ganska jobbigt, det växer ju ut så fort!. Han utbrast: Titta, du har ju håriga ben som en karl! När han säger så skrattar jag bara, men när det är dags att gå till badhuset eller till gymet så åker rakhyveln fram. Det känns ändå lite obekvämt att visa sig med håriga ben inför främlingar. En kompis till mig var au pair i USA i slutet av talet. Hon rakade då inte benen och de killar och tjejer hon träffade där tyckte det var oerhört märkligt. En gång var det en kille som började dra i håret på hennes ben bara att han var så förundrad över det.

Det var ingen pojkvän eller person hon kände jätteväl utan hon satt i short rätt nära den här killen när man tittade på TV ett gäng tillsammans. Det kändes verkligen som ett intrång i hennes integritet, men hon blev så paff att hon visste vad hon skulle säga. Nu i mogen ålder, rakar jag benen högst en gång inför sommarsäsongen.

Blont,kraftigt hår på benen kändes fint istället för mörkt-åtmistone på talet då det var helt ok med både hår under armarna och på benen! Ett minne från när jag nyss slutat raka benen har etsat sig fast och gör sig påmint varje vår då benen åter visas upp utan skyddande strumpbyxor. Inte så kul att höra, men jag har ändå bitit ihop och stått ut med mina rumänienben sedan dess. I relationer har jag alltid varit obekväm med min kropp och aldrig visat mig naken i dagsljus, inte pga av formen, utan för att hur mycket jag än rakar, vaxar, grejar får jag aldrig så där slät och vacker hud som många andra tjejer.

Metoderna som rycker ut hår leder oundvikligen till invuxna hårstrån som jag inte kan sluta pilla på, och det leder oundvikligen till rödlila ärr som tar en evighet att blekna. På detta har jag blek hud som aldrig blir solbrun, så att alla hårsäckar syns. Jag är aldrig barbent när någon kan se mig. Jag tycker inte ens om att vara barbent när jag är ensam hemma.

You may also like

3 Comment

  • Please specify a Flickr ID for this gallery. Håll gärna tråden levande. Mina värsta hårkatastrofer skedde båda i högstadiet. Temafrågan Beskriv din vardagsfrisyr Beskriv ditt skägg. Jag permanentar högst en gång om året så periodvis har jag nästan rakt hår och då blir det alltid mer pill med frisyren. Jag har läst och förstått medlemsvillkoren.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save