Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Lesbian •

Naken flicka lokförare

2020-07-11T23:10:28

Add Comment

Mitt liv förändrades plötsligt. Min älskade dotter Linnéa, 14 år, tog sitt liv i maj I nov föddes hennes syster och då fick jag cancer. Nu är jag frisk och ska fortsätta mitt liv…. Skip to: Content Sidebar Footer. Nu har det ju gått snart 4 år sedan Linnéa dog. Jag har många gånger funderat på hur lokföraren mår. Vi har ju ändå delat en händelse som påverkat våra liv på ett dramatiskt sätt.

Det måste vara fruktansvärt att leva med att man kört på en ung flicka. Jag har aldrig känt något agg gentemot honom utan tvärtom. Jag har känt stor medkänsla och en gnutta skuldkänslor gentemot honom. Han är ju bara ett offer. Han kunde ju verkligen inte göra något mer än det han gjorde. Han gjorde allt han kunde men kunde ändå inte förhindra det som skedde. Han var också den sista personen som såg Linnéa. Jag hade velat veta hur hon såg ut. Såg hon lugn ut? Såg hon rädd ut?

Blundade hon? Jag skulle vilja hjälpa honom att slippa dåligt samvete. Berätta hur målinriktad Linnéa var. Jag försökte på många sätt att få kontakt med honom men jag har inte lyckats. Jag har respekterat det förstås och med tiden känns det inte så viktigt längre. Jag har fått en bra bild av hur det hände på andra sätt. Men den här veckan fick jag tips om hans blogg av en av mina bloggläsare. Den har funnits där hela tiden. Linnéa dog den 30 maj Han skrev detta den 5 juni… Jag började blogga den 22 juni Känner på mig att det här inlägget kommer att bli långt..

Trodde inte att det skulle hända så tidigt in på mitt nya jobb, har trots allt jobbat på SL i nästan tio år utan att råka ut. Har jobbat på SJ i vadå, sex månader? Iallafall, häromdagen körde jag tåg med handledare, som vanligt kan tilläggas.

Vi pratar om saker handledaren råkat ut för under åren på jobbet, han är tacksam att han inte har haft någon person som hoppat framför sitt tåg på alla dessa år. Kör runt en svag krök och ser rörelse långt fram, det ser ut som om någon ska springa över spåret framför. Personen vänder sig mot mig men stannar kvar, mitt i spåret. Det tar mig en plågsam mikrosekund som känns som veckor att konstatera att personen inte kommer att kliva ur spåret framför mitt tåg.

Min handledare reser sig från sin stol och rör sig mot mig, allt går så långsamt. Jag förstår omedelbart vad han menar och vänder huvudet bort mot sidorutan precis innan smällen når mina öron. Antar att hon redan var där som jag sa, i helvetet alltså. För första gången i mitt liv sänder jag en kort bön där och då till en högre makt att hon hamnade i en bättre värld.

När vi stått still en stund, antagligen bara ett par sekunder, inser jag att jag fortfarande trycker ned tyfon-pedalen med foten.

Telefonen ringer direkt när vi stannat, det är ombordpersonalen som redan befarat det värsta som undrar. Ringer fjärren och berättar vad som hänt, dom skickar räddningstjänst, polis, kamratstödjare och ersättande personal. Tror jag gör ett utrop och förklarar vad som just nu sker och när eventuellt vi kan åka så folk kan komma hem till sina nära o kära. Tror jag gjorde ett sånt iallafall..

Det är en sval kväll mot natt, mitt ute i verkligheten. Varmt, jag fryser.. Säger att jag nog är shockad, brukar nästan aldrig frysa. Kliver upp i loket igen, tittar inte bakåt, inte framåt, tittar nog inte alls.

Slår som vanligt huvudet i den alldeles för låga dörrkarmen in till maskinrummet, sätter mig i förarstolen igen.

En taxiresa senare och timmar i olika rum så sitter jag i en taxi till, på väg hem. Hela kvällen och hela natten, det enda mina äron hör är den där smällen, gång på gång på gång på gång.. Det har gått flera dagar nu, jag hör smällen lite då och då bara. Vreden har lagt sig, bara en ledsnad är kvar.. Åkte den sträckan häromdagen för första gången sen dess, saktade ned till krypfart och släppte ut en ros genom fönstret.

Läs även andra bloggares åsikter om lokföraren , självmord , linnéa , hoppa framför tåget. Taggar: hoppa framför tåget , Linnéa , lokföraren , självmord.

Kommentar från Annika S 3 mars, kl 3 mars Läste en lång artikel i Sydsvenskan om just detta att köra på någon, värsta mardrömmen för alla lokförare…men så oerhört fint att han kastade ut en röd ros där det skedde, en vacker och symbolisk gest av värdighet och medkänsla. Kommentar från Annette Bagger 3 mars, kl 3 mars Ja, vad säger man…. Idag är det 7 år sedan min dotter tog en överdos Alvedon på ett behandlingshem hon skulle läggas in på psykiatrisk avdelning dan efter, orkade inte sent på kvällen, hon överlevde i 6 dygn.

Så idag för 7 år sedan var den sista dagen i mitt gamla liv, innan tillvaron rasade och mödosamt fick byggas upp på nytt, inte samma tillvaro, men en tillvaro där jag lever och mår ganska bra trots allt som hänt, har inget val. Till dig Ludmilla vill jag säga: Vad bra det måste kännas för dig att få läsa lokförarens blogg, hoppas att ni någon dag kan träffas och prata om vad som har hänt. Tror det är viktigt för båda.

Kommentar från Tove Birkeland Brandt 3 mars, kl 3 mars Den upplevelse han haft och den sorg han bär med sig att ta ett liv utan att kunna förhindra det,kan inte låta bli att känna smärtan med honom. Sorgen för en förälder att mista sitt barn, den förtvivlan som består i evighet. Jag vet ju för min son valde också att dö, men inte på samma sätt.

Det är en evighet i tomhet och med ständiga tankar på varför det skett. Kramar och styrka i era liv, i alla våras liv.. Kommentar från Erika 3 mars, kl 3 mars Vilken stark upplevelse att läsa hans sida av händelsen. Hoppas han mår bra idag. Lider med honom! Sänder som så ofta en tanke till Linnéa. Jättestark text. Fruktansvärd men jag tror att den även kommer att hjälpa dig på sikt. Det går inte att hålla tårarna tillbaka!

Kommentar från Karolina 3 mars, kl 3 mars Till Annika S — Jag bodde på ett behandlingshem utanför Hässleholm Finjagården för 7 år sedan, och där hände samma sak som du skrev. Det jag undrar är om det var där din dotter var, om det var den underbart fina tjejen jag minns som du skriver om. Du får gärna kontakta mig, min mailadress är anna. Kommentar från Ann-Sofie Svensson 3 mars, kl 3 mars Jag har skrivit till Karolina, blev så glad över dina ord!

Vetskapen att Anna fick och gav vänskap och kärlek är så oerhört viktig, känns som ett tecken att jag fick en länk till henne just idag, TACK Ludmilla och Karolina! Kommentar från Lena B 3 mars, kl 3 mars Kommentar från sonja 3 mars, kl 3 mars Kommentar från Gunilla 3 mars, kl 3 mars Kommentar från annoka 4 mars, kl 4 mars Jag gråter när jag läser det här så att jag snörvlar.

Det är så fruktansvärt vackert mitt i allt det tragiska. Så vackert med den röda rosen och de lila stjärnorna i sminkväskan. Jag har av en slump hamnat på den här sidan för att jag själv inte för närvarande mår så bra.

Verkligen en jättefin blogg som du har Ludmila. Mvh annokas. Oj… ja det måste ha varit sjukt jobbigt för honom att vara med om det. Höra ljudet och allt. Men skönt för dig att du hittade hans blogg och fick läsa det där, det hela var väldigt fint av honom, att släppa en ros där det hände tex.

Naken flicka lokförare

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X