Lesbian •

Underjordisk porrsamling

2021-04-06T09:02:52
Add Comment
porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

kvinnor stora naturliga bröst
porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

porrsamling underjordisk

Svenskarna tittar mer på porr än någonsin, samtidigt som Sveriges porrproduktion sjunkit drastiskt från den svenska syndens storhetsdagar.

I jakt på svar har Greta Thurfjell granskat vår tids snuskigaste paradox i sömmarna. I sitt sökande möter hon feminister, kapitalister, porrstjärnor. Och sig själv. Jag har tittat jättemycket på porr. Ändå har jag bara sett en enda svensk porrfilm. Och det var på skämt. Jag är uppväxt med fri tillgång till stora mängder gratis: dygnet runt, året om, ett så kallat knapptryck bort. En gång besökte jag av ren nyfikenhet en porrbutik men blev yr i huvudet av hyllraderna med omodernt kulörta dvd-omslag, putslustiga titlar, uppfläkta stillbilder på samlag.

Där lyste svensk porr med påfallande frånvaro. Det var inte vad jag hade föreställt mig, även om jag i ärlighetens namn inte direkt längtat efter just det svenska — det är och förblir min åsikt att mitt modersmål inte är särskilt lämpat för upphetsning.

Men allt jag hört om den svenska synden då? Alla åttiotalets hyperproduktiva porrkungar, alla filmer där svenskor står i fokus? Jag kan inte hjälpa det, jag känner mig som Elaine Benes i Seinfeld. Är det möjligt att vi inte är så attraktiva som vi tror att vi är? Hur blev det såhär? Är det globaliseringens fel? Eller — hemska tanke — feminismens? En enda gång har jag lyckats utsätta mig för svensk porr, och då såg jag det mer som allmänbildning än källa till upphetsning.

Den innehåller förstås en hel del sex, men består i nästan lika hög grad av buskisdialog och stråtuggande lantisar som ramlar och slår sig när de smyger på nakna, blonda tjejer. Men kanske har jag bara letat för oengagerat — kanske finns den högkvalitativa svenska pornografin någonstans där ute? Nej, ska det visa sig. På nätforumen Flashback och Reddit läser jag tråd efter tråd där otaliga Sverigevänner — i en ny definition av ordet — sörjer att det produceras så lite svensk porr nuförtiden.

De flesta ser nämligen numera korta klipp, tidsoptimerade för en runk, på de amerikanska gratisporrsajterna istället för att köpa porr på svenska. Världens största porrsajt, PornHub, hade förra året 23 miljarder besök. Trettio procent av de svenska besökarna var kvinnor. Men hos min trovärdiga källa Flashback pratas det faktiskt bara om en enda samtida, någorlunda professionell porrfilmare — Johan Vilde. Ingen verkar tycka att han är särskilt bra, och jag läser om flera medverkande kvinnor som säger sig lurats på ersättning av honom, men hans taffligt hemmafilmade klipp och hans kraftigt förställda röst ter sig populära ändå.

Konsensus råder. Man tar vad man får. Knappast, men vi börjar där ändå. Jag minns inte när jag läste boken första gången, men det måste ha varit ungefär samtidigt som jag började titta på porr, någon gång på högstadiet, kanske. Kanske hade förnekelsen redan börjat kicka in.

Att som kvinna bli upphetsad av mainstreamporr är att leva med en sorts svårbestämbar skuld, en man gärna skjuter ifrån sig. Man kan aldrig riktigt skaka av sig känslan av att man någon gång har kommit till ett övergrepp — och vad värre är, man kan aldrig vara riktigt säker på att man skulle ha stängt av om man visste. Det känns som om många tror att de genom att säga att de är emot porr skulle uppfattas som frigida nördar, att hela deras sexualitet skulle tas ifrån dem i ett slag. Nitton år senare har absolut ingenting i den svenska porrdebatten förändrats.

Malin Ullgren , idag litteraturredaktör och skrivbordsgranne till mig på Dagens Nyheter , skrev en artikel om porr i den feministiska tidskriften Bang. Det var plötsligt populärt att inte problematisera porr, att istället prata om det som en feministisk befrielseakt. Att kritisera det var att slå ett slag för radikalfeminism, och det var så jävla dött på den tiden, säger hon. Malin Ullgrens synpunkter i artikeln, säger hon, rörde sig kring något som i grunden inte hade förändrats — porrindustrins objektifiering och undermåliga behandling av kvinnor.

Som en glädjedödare, en viktoriansk kärring — någon som tar ifrån män flaskan och tvingar på dem kondomen, typ. Emma Frans, forskare, doktor i medicinsk epidemiologi och vetenskapsskribent, säger när jag ringer upp att hon inte är så intresserad av en roll som porrdebattör. Inte alltid, men ibland. Det är som att oroa sig för hur torskarna har det när de köper sex, istället för att fokusera på de prostituerade, säger hon.

Kan det i själva verket vara den samtida svenska debattens onyanserade ropande efter porrförbud som gör att det känns fruktlöst att satsa på gammal hederlig inhemsk porrfilm? Det går ju å andra sidan, om än med varierande resultat, att göra andra sorters porr än den traditionella. En framgångsrik feministisk porrproducent kallar sig Erika Lust och är verksam i Spanien. Hennes senaste filmprojekt bygger på inskickade sexfantasier och hade över betalande prenumeranter.

Det finns andra svenskar som velat göra feministisk porr, på senare år ganska många, men de flesta fungerar för den breda massan snarare som konstverk på tema sex än som godtagbara substitut för den traditionella porren.

Det är, helt enkelt, inte särskilt upphetsande. Ofta vittnar personerna bakom filmerna om att de sett porr någon enstaka gång när de var yngre och inte gillat det — ändå är de övertygade om hur de ska gå tillväga för att erbjuda en alternativ utlösning.

Inte kan väl porrmotståndarna vara så hjärtlösa att de vill förbjuda också kändisbarnens pikanta tidsfördriv? Och häromåret fick Alicia Hansen och Zara Kjellner mycket uppmärksamhet för sin nystartade plattform New Level of Pornography , en sorts samlingsplats för allsköns kollage och låtar av artisten Min Stora Sorg.

Mest minnesvärd i samlingen var kortfilmen Female Fantasy , inte för de autentiska sexscenerna den innehöll inga utan för att rollerna spelades av barnen till Horace Engdahl och Ebba Witt-Brattström respektive Susanna Alakoski och Mats Söderlund. Men inte kan väl porrmotståndarna vara så hjärtlösa att de vill förbjuda också kändisbarnens pikanta tidsfördriv?

De politiska porrmotståndarna, som på senare år främst varit den före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm och Roks   Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige , har hittills varit vaga på den punkten. De vill, bland andra mer hedervärda mål som utökad sexkunskap i grundskolan och skärpta sexualbrottslagar, lagstifta mot pornografi. Men porren? Hur skulle ett sådant förbud se ut? De många brott som drabbar främst kvinnor i porrbranschen — sexuella övergrepp, koppleri och våld — är ju redan olagliga.

Alltså är det själva produkten porr som måste bli straffbar. All porr? Kvinnoförnedrande porr? Men tänk om den är både kvinnoförnedrande och feministisk? Vem ska avgöra vad som är vad? För att försöka bringa klarhet tittar jag på ett avsnitt av SVT:s Aktuellt från den 5 mars i år.

Linda Nordlund , tidigare ordförande i Liberala Ungdomsförbundet och ledarskribent på Svenska Dagbladet, debatterar mot just Veronica Palm. Det är ett skolexempel på en porrdebatt, specifikt vinklad för att handla om hur porr påverkar unga tittare. Palm räknar förfärat upp saker som hon menar att snart sagt varenda porrklipp på nätet innehåller: stryptag, en örfil, gruppsex.

Båda, eller ingen, har rätt. Jag läser med en stigande känsla av hopplöshet på Twitter att Linda Nordlund och Veronica Palm debatterade mot varandra redan Nej, porrförbudsfeminismens fel är det inte — den verkar ha ödslat så mycket tid på att stå och stampa att den knappt kommit någonstans.

Är det då istället internetsamhället i allmänhet, och den fria tillgången till amerikansk gratisporr i synnerhet, som ska stå till svars för att så lite svensk porr nuförtiden ser dagens ljus? Det finns en känd intervju från med Sveriges dåvarande utbildningsminister, Olof Palme , gjord av den brittiske journalisten David Frost.

För det andra har svenska ungdomar en väldigt naturlig, normal inställning till sex. Jag har aldrig trott på moralism genom förbud — det är att sopa saker under mattan, istället för att släppa ut dem i det fria.

Hon är docent i ekonomisk historia vid Stockholms Universitet och skrev sin doktorsavhandling om svensk porrtidningsmarknad under efterkrigstiden.

Den klassiska bilden av en porrstjärna bär fortfarande en del drag som förknippas med den svenska synden — blond, sexuellt utlevande och fri från de negativa associationerna till sexualitet såsom skam, oönskade graviditeter och prostitution, säger Klara Arnberg. Hon menar att Sverige egentligen bara var först med — inte nödvändigtvis bäst på — att möta den internationella efterfrågan. Det är ganska vanligt att etnicitet erotiseras i pornografin, men i fallet med den svenska synden var det också nationaliteten som fick en särskild laddning med kopplingen till välfärdsstaten.

Kanske kan man se liknande drag i den exotifiering som senare skedde av länder i Östeuropa och i viss mån Thailand. Har den stereotypa svenska kvinnan alltså konkurrerats ut från porrmarknaden? På omvägar får jag tag på den svenskfinska porrikonen Puma Swedes mailadress. Johanna Jussinniemi , som hon egentligen heter, flyttade till USA och har där förkroppsligat den utländska sinnebilden av en svensk kvinna — blond, blåögd och med gigantiska bröst. Svenska kvinnor anses exotiska här och jag får ofta frågan om alla är blonda, långa och storbystade?

Om jag ska tro Puma Swede går det alltså, trots våra exotiska kvinnor, inget vidare för den svenska porrbranschen. Enligt artikeln omsatte porrproducenten och distributören år 59 miljoner kronor och hade 35 anställda, innan de såldes till tyska porrjätten Beate Uhse, som skulle börsnoteras i Sverige och spåddes en ljus framtid. Ingen svarar på det mejl jag skickar till kontaktadressen. Jag kan mycket lite om företagsekonomi men lyckas utläsa att de senaste åren mest bestått av miljonförlust efter miljonförlust.

Framtiden har mörknat. Åtminstone tror jag inte det — men jag måste få veta. Samma år som jag föddes, , öppnade porrbiografen Blue Vision på Kungsholmen i Stockholm.

Jag växte upp i krokarna och gick på dagis en gata bort. Från min barndoms förbipasseranden minns jag hur män smygande försvann in genom den dunkla dörren och kom ut till synes skamsna.

Huruvida de hade tittat på svensk porr eller inte i runkbåsen var inte min huvudsakliga frågeställning då — men när jag ringt runt till några av de klassiska svenska porrbutikerna lutar svaret åt ett nej. Tyvärr visar det sig inledningsvis att Blue Vision inte har samma tveksamt nostalgiska inställning till mig som jag har till dem. Istället ringer jag en annan stockholmsk porrinstitution, US Video , en porrbiograf och -butik i kvarteren ovanför city. De översätter mest amerikanska titlar nuförtiden.

You may also like

0 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save