Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Lesbian •

Tylar Jacobs takvåning

2020-12-17T12:05:06

Add Comment

Hej hej! Vi mårar åpå som det heter här i nya lägenheten. Igår städade jag ut det allra, allra sista ur gamla lägenheten. Det var svettigt och lite sorgligt. Nu var det kapitlet över.

En av de bästa grejerna med vårt nya kapitel och lägenhet är köket. Den redan omtalade diskmaskinen! Diskbänk i normal höjd! Jag har knappt lagat nån mat alls nu i sommar pga flyttstök, men idag slog jag på stort pga lite mindre flyttstök och mycket bättre kök och gjorde söndagsstek. Vegetarisk sån ofc. Har förstått att helstekt eller helgrillad blomkål är det nya svarta och trendkänslig som jag är måste jag ju pröva. Så här gjorde jag:. Jag tog ett lagom stort blomkålshuvud och ansade bort de gröna bladen och lite av stammen.

La hela hövet i en ugnsform och smetade smör och lite olja på det. Skar upp en lök lite grovt och slängde i några vitlöksklyftor med skal och allt i formen. Saltade och pepprade efter behag.

Skjutsade in formen i en grader varm ugn. Lät stå där i minuter. Tog ut, smetade lite mer smör över, kom på att jag hade en burk timjan i kryddskåpet, timjan:ade blomkålen lite beräknade slarvigt och satte tillbaka skiten i ugnen som jag nu sänkt till Sen tog det bara 40 minuter och så tadaa! Det rustika i att ugnsbaka grönsaker hela och vitlöksklyftorna och det gör dessutom att man känner sig så där trevligt "franskt lantkök"-ig vilket alltid får räknas som bonus.

Om du inte är dödligt allergisk mot vitlök, glöm inte de oskalade V-klyftorna!!! Innehållet i dom blir nämligen helt ljuvligt mjukt och krämigt och milt och gör sig tämligen bra tillsammmans med potatisen och getosten som du serverar tillsammans med blomkålssteken.

Hello strangers! Det har gått en vecka sen sist, men det har sina förklaringar. Vi har flyttat! Är inte riktigt klar med allt än, men nästan. Och nu sover och äter vi här i nya kråkboet, väldigt overklig känsla på nåt sätt. Men bra overklig, inget annat! Dessutom har våra liv berikats med en diskmaskin.

Det är otroligt hur mycket lyxkänsla det ryms i den lelle apparaten. Jag har haft semester i fyra dagar nu och det är som semester brukar vara; jätteskönt. Har egentligen inte gjort så mycket annat än flyttstökat, men frihetskänslan i att kunna ligga och kolla på gamla SATC-repriser till långt in på småtimmarna och veta att man kan sova senare nästa dag, det är Ja, jag blir nästan tårögd.

Idag gjorde vi första egentliga semesteraktiviteten, vi åkte på loppisutflykt till finnmarkerna med papp och styvmorsan. Hann beta av Härmä, Kauhava, Lapua och lite av Seinäjoki, innan orken tog slut. Kommer ju sällan hem tomhänt från loppis så varför skulle den här gången va nåt undantag? Här är allt krääsä som fastnade mig i händerna den här gången, snyggt uppvisat framför våra mycket blåa sovrumsväggar. Ni ska förresten få se mer av lägenheten så fort det är lite mer ordning här.

Fult är det ju inte här i alla fall. Jaja, fynden nu då. En rosa morgonrock som jag givetvis tänker använda som sval kappa. Om det är nåt jag alltid släpar hem så är det just morgonrockar av olika slinkiga material. Ett par kritstreckiga brallor. Dom är väl helt okej. Dom sitter bra och om inget annat kan jag ha dem i jöbbet. Ett par tallrikar, fast vi inte ska ha mer tallrikar. Oh Well. Man måste ju ha nåt snyggt att lägga upp sina makaroner på så likesen trillar in på Insta lifestyleblogger.

Det var mitt mål för dagen, alla våra gafflar har nämligen försvunnit?! Har haft 12, nu är tre kvar.

Har inte den blekblåaste vart de andra tagit vägen. Men för ynka 30 cent styck fick jag ett helt nytt set. Trolltider på vinyl! Ett riktigt fynd måste jag väl ändå säga. Min bästa julkalender på mitt bästa reta brorsan för att han inte har den-format. Ett örngott. Min tredje last när det kommer till loppis. Men nu har vi ju faktiskt en till säng som också ska bäddas och dessutom ett tals grafiskt Marimekko-örngott för 70 cent har väl ingen dött av?!

En Muminmugg. En lampskärm till vardagsrummet. Nu tror jag att vi börjar ha lampor till alla rum, nu behöver vi bara nån som skruvar upp dem Pär köpte för övrigt två Marimekko-tröjor för sammanlagt tre euro den ena visserligen i storlek S, men den ska Laura få och jag tvingade pappa köpa en gunghäst åt ett visst barnbarn som fyller ett år!!!

En mycket lyckad loppisrunda. Jag vet liksom inte vilket som ÄR mitt årtionde. Är det åttiotalet? Jag minns ju inget av det. Är det nittiotalet? Jag känner mig inte heller som en nittiotalist.

Jag känner mig alltid ofantlig gammal och vis bland nittiotalister. Men okej, lite av varje kanske. Slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var ju en turbulent tid, rent politiskt.

Muren föll och Sovjet med den och lågkonjunkturen här och kriget i Jugoslavien och nynazistiska och fascistiska rörelser vädrade morgonluft. Hmm, det låter bekant på nåt sätt? Jag har alltid haft en känsla av att jag är född mitt emellan två generationer och känner mig inte riktigt hemma i nån. Jag är född för sent för att riktigt hinna med i den bästa indiepopen och hardcoren och jag förstår inte alls hela emo-scenen som kom efter.

Jag tänker alltid generationer i musik, hehe. Jag var alltid lillgammal som barn och tonåring och var alltid för ung för ALLT och den känslan sitter i på nåt sätt. Jag märker det så tydligt när jag pratar med Pär, som är född fem år tidigare: alla konserter jag ville gå på, gick han på osv osv. Man kunde vända den båda vägarna, den hade ett annat Mimmi-mönster på avigsidan. Andra plagg från min barndom jag minns är: diadem, halsband med tygband och stora silvriga eller guldiga solar och månar man kunde köpa dem på Tiimari , batikmönstrade tröjor, röda snickarbyxor, namnhalsband, mönstrade leggings som kallades för pantalonger och orange tröja och neongröna byxor i kombination!

Som lite äldre barn blev det mycket "högbottnare" skor med platåsula , Adidas-byxor med knäppen på sidorna, Fila-hoodies och fiskarhattar. I ett skede av min barndom tyckte jag helt oironiskt att Bomfunk MCs Freestyler -videon var höjden av stil. Mycket grått och glansiga material och dragsko på allt. Och på tal om stilbildande musikvideor: Emilias Big big world. Shit vad alla ville ha läderkappa och basker! För övrigt är jag en av de här miljoner människorna som gick med en bild av Jennifer Aniston till frissan i mitt fall mamma och sa "typ nåt sånt här".

Jag var Det framgår väl i mina andra svar tänker jag. Nittiotalet var en rolig tid att vara barn och tonåring på, men jag upplevde ju inget av det där som folk kollektivt vill minnas som bra och coolt från nittiotalet: jag såg ju liksom Twin Peaks först långt in på talet. Så mitt tal är ett barns tal. Eller nån Smiths-dänga från det året, jag är säker på det finns nån. Det bästa med att vara född under mitt årtionde:. Att jämställdheten gått framåt så mycket. Och att det har varit tryggt och fredligt under min livstid, i alla fall häromkring.

Nu viner det ju runt knutarna men, än så länge känns det ju inte så mycket i vardagen. Och att vi åttiotalister ändå inte verkar vara riktigt så jobbigt överambitiösa och presterande som talisterna är. Eller så är vi bara äldre, jag vet inte. Det återstår att se.

Tylar Jacobs takvåning

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X