Femdom •

Orlow mamma porr

2020-12-05T15:21:36
Add Comment
mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

kvinnor stora naturliga bröst
mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

mamma porr orlow

Rosa Liksom För trettio år sedan steg författaren Rosa Liksom på ett ryskt tåg som tog henne genom Sibirien. Den resan resulterade i en roman som belönades med Finlandiapriset Hösten , strax efter att Donald Trump valts till USA:s president, tog hon på nytt plats i kupé nr 6. HBL har i dag glädjen att publicera hennes reportage från järnvägen. Vagnsvärdinnan, en stilig tant, berömmer min kappa, lotsar mig leende till kupé nr 6 och önskar mig god resa. Jag placerar ryggsäcken i bagageutrymmet av plåt under sängen.

På sängkanten mittemot sitter Mila, en ung kvinna som ser ut som en hipster från Berlin. Hon har varit på arbetsresa till Irkutsk och är nu på väg hem till Moskva. Jag går tillbaka ut i korridoren där passagerarna står och samtalar. Tåget är nytt, varje vrå liksom samovaren är skinande blanka. Ingen lukt. Det är förbjudet att röka ombord, och mannen som står bredvid doftar av rakvattnet Obsession.

Tåget rycker i gång, Chopins preludium hörs svagt från högtalarna. En energisk mormor och en femårig flicka med flätor kommer ut från fyran. Båda två vinkar åt människorna som står på perrongen.

Vi lämnar Krasnojarsk, vars huvudgata är en blandarkitektonisk pärla: en mörkglänsande skyskrapa, med en tyst övervintrande koloniträdgård på bakgården. Bakom oss försvinner en senkonstruktivistisk betonglåda, en nybyggnad som påminner om Stalintidens empire, och ett par Chrustjevkor som omger en sirlig, blå kyrka med lökkupoler. Vi lämnar förstadens gamla sibiriska banja bastu och sovjetgummorna som badar där, de som smorde min rygg med honungssalt, slog mig med två kvastar, masserade och kastade bad med yllemössa på huvudet och skor på fötterna.

Vi lämnar trendiga kaféer och ekologiska restauranger, museer för modern konst, klubbar, kaffesnobbar, hipsters och dandys. Det intensiva, pulserande Krasnojarsk, som förr var en stängd och fruktad etappstad med fångkolonier.

I kupén finns en liten platt-tv och nätta läslampor, vita tyggardiner i fönstret precis som i mormors stuga. På bordet en vit duk, en vit vas och i den en gul ros av silke. På bordet ligger också en vit pappask för varje passagerare. Den innehåller en croissant, ett muffins och en fralla, sylt, smör, ost, en påse svart och en påse grönt Liptons te och ett rödkindat äpple.

Två traditionella teglas är placerade på en porslinstallrik. Man kan hämta hett vatten från den stora samovaren i änden av korridoren. Mormor har redan ringt tjugo gånger i dag. Jag pratade nyss med henne och nu orkar jag inte mer.

Jag berättade inte att jag är på jobbresa i Sibirien, för hon klarar inte av mina arbetsresor. Jag kan inte sova när jag vet att hon är rädd att det ska hända mig något. Vagnsvärdinnan Pasja kommer i sin välsittande uniform, den består av en mörkblå kjol, vit skjortblus och en mörkblå väst. Hon visar mig hur man fäller upp sängen. Den är färdigbäddad med vita sängkläder. Pasja säger att restaurangvagnen är öppen, och om jag behöver något kan jag säga till henne. Jag tar teglasen från bordet och hämtar vatten från samovaren.

Pasja sitter i sin kupé och tittar på en rysk teveserie i sin laptop. Vi lägger hallonsylt i teet och öppnar muffinspåsarna. Mila berättar att hon är lärare i engelska. Mamma är ekonom och hon flyttade till New York för tio år sedan.

Hon förälskade sig, sedan blev det skilsmässa, och hon stannade kvar. Först stod hon bakom disken på McDonalds, sedan jobbade hon som städare och nu arbetar hon på ett ryskt placeringsföretag. Hennes jobb går ut på att inte stjäla något.

Hon planerar att återvända till Moskva. Hon älskar konst och kultur. Hon tycker att Ryssland kunde branda sig själv som kulturell supermakt. Ingen dum idé! Vad är det för intressant med den? Jag var ett år gammal när Sovjetunionen blev Ryssland. Jag vet absolut ingenting om sovjettiden. Mila betraktar landskapet en stund. Mellan björkarna skymtar en snöfattig dal, som sträcker sig ända till horisonten. Genom den slingrar en smal fors och där det är strömt ångar vattnet.

Köldsolen färgar himlen i ett violett dis. Vi kämpade mot hungern, för vi har inga släktingar på landet. För ett ögonblick gick det bättre, men när rubelns värde rasade , föll vi på nytt ner i en tid då man inte betalde ut några löner. En gång när pappa kom hem från jobbet hade han en schweizisk chokladkaka i handen.

En månadslön hade kvitterats ut med en chokladkaka. Jag minns omslaget mycket väl. Det var blekblått med en bullig ko. Mamma lade chokladkakan i ett plåtskrin och lyfte upp det ovanpå skåpet i köket.

När jag var ensam hemma, klättrade jag upp på en stol och tog asken. Sedan beundrade jag chokladkakan vid köksbordet. Vi pratar om livets gång och problem som förorsakats av globaliseringen i Finland, Europa och Ryssland. Jag stödde Bernie Sanders och blev mycket besviken, när han åkte ut. Hos oss talar ingen om jämställdhet, det allmännas väl, eller hur globaliseringen kunde vara bra för alla, så som Sanders gör, och även Obama. Hos oss som antagligen också hos er, är girighet och oförskämdhet helt accepterat och respekterat.

Ingen längtar egentligen efter sovjettiden, men visst finns det ju andra alternativ här i världen, som till exempel Bernies alternativ. Medelklassen är besviken, trots att man tillsvidare lever normalt. Det knackar på dörren och Pasja, som ler besvärat, kommer in med en liten korg. I den finns souvenirer: usb-minnen och termometrar utformade som små tåg, teglashållare och anteckningsblock.

Mila köper ett usb-minne. När Pasja avlägsnat sig berättar Mila att om vagnsvärdinnan önskar en liten bonus på lönen, måste hon sälja krimskrams till turisterna. Dom köper sina kläder i affärer för märkeskläder, och dom har sina egna svindyra tjänster överallt: restauranger, gym, varuhus, skönhetssalonger, semesterorter, spaanläggningar och annat.

Dom som har det svårt bor på landsbygden, i småstäder eller långt borta i förstäderna. Migranterna från Centralasien som är papperslösa föraktas, trots att dom gör allt skitjobb som inte duger för oss ryssar.

Dom olika samhällsklasserna möts aldrig. Dom fattiga var arga en tid, men nu har dom redan för länge sedan gett upp. Dom är helt övergivna och utlämnade åt ödet.

Gardinerna går i rött och guld, bänkarna är stoppade och borddukarna blommiga. Utöver oss är här bara tre personer: en mongolkvinna med mått som en modell och som har kombinerat sin svarta klänning med en blå rävboa, hennes kanske tvååriga son och en orolig svärmor från Tula. Jag beställer te, Mila en latte. Servitrisen ler: tyvärr finns ingen lattemaskin, men espresso går bra.

Jag får en kopp hett vatten, en påse Lipton och en bit vitt bröd, Mila får sin espresso. Det är så tyst och dåsigt att vi återvänder till kupé nr 6. Den väntar på oss, vilsam och stämningsfull.

Beautyboxen som erbjuds på tåget innehåller alla nödvändiga hygienartiklar, och jag går till toan. Där doftar det tallskog. Jag tvättar ansiktet med varmt vatten och lyssnar en stund på det lugnande dunket från skenorna. Hon sitter på sängkanten med sin Ipad i famnen och surfar på nätet. Besvarar mejl, är inne på sociala medier och lägger ut bilder hon tagit i Irkutsk på Instagram. Morgonen gryr försiktigt. Jag klär på mig, ser ut genom fönstret på lagerområdena som glimtar förbi.

Tåget går långsamt och stannar sedan på järnvägsstationen i Novosibirsk. Mila ligger kvar och sover när jag skyndar mig ut med min kamera. Pasja säger att tåget står i 25 minuter. Den stora och mäktiga stationen ser ut att vara nyrenoverad, de smaragdgröna byggnaderna skiner. Ändå är ytterdörren lika tung som för trettiofem år sedan.

Jag slinker in.

You may also like

8 Comment

  • En affärsman vill ha vinster och om sådana står att få i Ryssland är allting bra. Vi vill vara stolta över vårt eget land, vår historia och kultur. Två tuppar ryms inte i samma hönshus. Mellan björkarna skymtar en snöfattig dal, som sträcker sig ända till horisonten. Mila betraktar landskapet en stund. Tube Dessert Igår TubeOn amatör dubbelmacka milf stora bröst offentlig.
  • Det är sorgligt. Igår PornHub amatör babe stora bröst stor kuk orgasm. Milas telefon ringer. Bakom oss försvinner en senkonstruktivistisk betonglåda, en nybyggnad som påminner om Stalintidens empire, och ett par Chrustjevkor som omger en sirlig, blå kyrka med lökkupoler. Vid ett av dem sitter en man med stor mage, klädd i raka byxor och grå yllekofta, tillsammans med sin slanka flickvän.
  • Polar Porn HD Ändå har Putin klarat sin uppgift ganska bra. Igår JizzBunker stora bröst strippa klänning solo. Igår Upornia lesbisk milf klänning leksaker. Sex Mole Igår BabesTube. Det är så tyst och dåsigt att vi återvänder till kupé nr 6.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save