Femdom •

Jessica sax naken

2020-10-29T16:43:39
Add Comment
naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

kvinnor stora naturliga bröst
naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

naken jessica sax

Insp i Malmö. Gitarristen Peter Tegnér arbetar i det lilla och intima förmatet på sin soloskiva Music för dreamers, en titel som i hög grad är programmatisk. Samtidigt en skiva som bjuder in till aktivt lyssnande och påkallar uppmärksamhet. Influenser och släktskap finns med Steve Reichs minimalistiska seriella kompositioner, jag tänker här främst på dennes samarbete med Pat Metheny på Electric counterpoint.

Tegners klara, pregnanta och countryanstrukna ton på sin stålsträngade gitarr ger en jordbundenhet i de kompositioner som presenteras. Titlarna till trots är de flesta spåren handfasta och koncisa i spelupplägg och melodik, där några spår har en vemodig folkton som bottenplatta. Musik för eftertanke. Det här är musik som å ena sidan låter väldigt välbekant, och å andra sidan som någonting alldeles nytt och fräscht.

Men sannolikt är det nog så att Tales musik faktiskt är något väldigt unikt. Grunden är Peter Tegnérs gitarrspel, ofta pålagt i flera lager och inte likt någon annan gitarrist jag har hört. Ovanpå det ligger Fredmans skira saxofonspel inte helt olikt Wayne Shorters eller Jonas Knutssons och så som grädde på moset Jessica Ottossons spröda sång långt bak i ljudbilden, vilken ger helheten en extra drömlyrisk och viktlös klang i gränsen mellan visa, konstrock och jazz.

En förvirrande vacker och själfull helhet. Tales går enligt pressrelease nya vägar i sitt tredje skivalbum. En trio som bildades med gitarrist Peter Tegnér, Jessica Ottosson sång och Peter Fredman saxofoner, flöjt och klarinett. Dessutom medverkar en rad gäster. De tre nämnda är dock de mest tongivande skivan igenom. Enkla melodier i mjukt svävande drömsk musik i gränslandet mellan jazz och visa. Snyggt arrangerad med en nordisk sval ådra som dominerar hela skivan igenom och där mycket lite sticker ut i någon form.

Tales in Red och Weightlessness har dock tempo och engagemang i spel och sång. Långsamma Everything, där Johan Ohlsson, accordion tillkommit och de båda sista spåren, Animals och Goodbye White, tilltalar med sin mjuka högtidlighet.

Ord och ton förenade i ett gränsland för jazz, visa och minimalism — mötet mellan författaren Björn Ranelid och trion Tales vilar på eftertanke. Ranelid ställer samma tidlösa frågor kring människan på flykt från sig själv, hans slutord säger allt: Vi går långt för att se ett mirakel och märker inte att det bor i våra hjärtan.

Texterna är korta och distinkta, och musikerna gitarristen och kompositören Peter Tegnér, sångerskan Jessica Ottosson och saxofonisten Peter Fredman slår följe med samma avskalade enkelhet.

Det är svårt att benämna denna konstart, Björn Ranelid läser, ofta korta meningar och musikgruppen Tales ger stöd, färg och ett fördjupat innehåll åt orden. Ord med musik. Orden vilar i musikens lugn i folkmusikens landskap. Och den bild som växer framför mig när jag lyssnar handlar just om landskap. Björn Ranelids aforistiska tänkvärda formuleringar bredvid ordfyndigheter är en sommarväderlek av en svullen himmel med åska och regn.

Tales musik är mera flyktig och svårfångad som lätta fjärilsmoln. Jag skulle önska mera av Tales sommar, ett mera bestämt och självständigt handlag från Peter Tegnér och Peter Fredman, två utsökta musikanter.

Jag känner igen flera av Björn Ranelids texter från hans böcker, men någon har jag aldrig hört, som denna;. Du vägde inte mer än ett paket strösocker eller vetemjöl, men all världens tyngd är ingenting mot din.

Under senare år har flera författare gjort skivor. När Björn Ranelid möter trion Tales gitarr, sax och ordlös sång är det för det mesta så här: Ranelid läser en mening, eller två. En färgstark bild. Tales målar färdigt med en stunds tillbakalutad jazzig folkton med ett lätt gåtfullt inslag. Det där gåtfulla, nja, för mig är Ranelid en som förmanar, uppmanar, bejakar och predikar. Mer brinnande engagemang än mystik. Fast viljan här är nog att se text och musik som jämbördiga universum.

Då handlar det inte om att tonsätta, utan om att berika varandra. Resultatet är vackert, och de korta melodierna är lockande, men det hade blivit variationsrikare om låtarna, och texterna, då och då fick tid att utvecklas, och oftare interagerade med varandra. Nu blir det för knapphändigt och enahanda. Bara detta att våga låta sångerskan Jessica Ottosson ligga och glida på en musikslinga genom varje nummer talar om kompositörens självtillit. Jessica Ottosson har en stämma som fyller en med stillhet och frid och tillsammans med Peter Tegnérs gitarr och Peter Fredmans saxofon ger det liv som behövs.

Mer är det inte, men det är just det enkla som är det svåra. Att skapa en konst som tillför så mycket med så små medel. Det här är en kompositör som ger mersmak. En djärv kille som komponerar lite egensinniga låtar och som dessutom vågar framföra dem med enbart sig själv på gitarr, Peter Fredman sax och Jessica Ottosson ordlös sång.

Ödsligheten understryks i albumhäftet där man kan läsa 5 meningar, 1 på varje sida. When you arrived I wasn´t there. I am a solitude. I´ve been travelling too fast. Tomorrow I´ll find my way home.

When I arrive you won´t be there. Lagom muntert men det här är stark musik där gränserna flyter mellan genrerna. Minimalistiskt när det gäller arrangemangen. Den sistnämnde har dessutom komponerat de tolv melodierna. Den kontemplativa musiken är mycket stämningsfull och ger utrymme för fria associationer.

Desto mer enhetlig profil utmärker trion Tales, som efter ha gjort sig bekant för konserter med integrerande bildspel utger ett självbetitlat album på DB-productions. Tidlös New Age, kunde man också säga. Helt tillbakalutad är musiken ändå inte. Trots en gles ljudväv märks suggestiva rytmer.

En stor roll spelar Vokalisten Jessica Ottosson, vars ordlösa nynnande lägger ett sensuellt skimmer kring varje sekvens. Hennes sång förstärks av Sopransaxofonisten Peter Fredmans lyriska utspel. Bilderna är vackra, om än lite stelt utformade. Albumet kan betecknas som en meditativ svit i tolv delar. Jazz, visa, världsmusik, klassisk musik och nutida svenska skivbolaget DB Productions vill ge rum åt det inte alltid lättköpt komersiella, utforska det som rör sig utanför huvudfåran.

Tales ur höstens utgivning är ett exempel. Sagomusik för vuxna kallar trions grundare Peter Tegnér musiken, uppmärksammad för sina konserter med bildspel och musik. I vår flipprande, överkokande tillvaro har så kallad kontemplativ musik haft vissa försäljningsframgångar, fyllande behovet av lugn och avskalad renhet.

Taizesångerna ger människorna ro i kyrkorna, andra lyssnar på valarnas sång. Tales är tänkt att ge lyssnaren egna, inre bilder och stämningar inget att fara runt och städa till, diska går möjligen bättre. Den ordlösa sopranrösten och instrumenten löper i rogivande slingor, något att ha på i bakgrunden, spåren flyter samman till en meditativ stämning. Nog tusan kan det förefalla ambitiöst nästan i överkant att hyra Victoriateatern i Malmö för en knappa timmen lång rättare sagt kort!

Men trions ambitioner överträffas verkligen av det de har att komma med musikaliskt och sceniskt. Ett sammanflätat collage meditativ musik långt från stadsbuller, skrän och fräna tag. Och det är väl just våra hektiska dagar som trion låter oss komma bort ifrån ett slag i mjuka gitarrklanger av en sort som norrmannen Terje Rypdal en gång var så bra på.

Samt med en sopransax lätt melankoliska anslag i samklang med Jessica Ottossons faktiskt rent underbara röst. Hos den kvinnan går både hjärta och själ rakt upp i strupen. Det kan tyckas vanskligt att fokusera så på musiken och samtidigt dela scen med dansare och bildspel i fonden. Och personligen hade jag kanske lite svårt att begripa alla bildernas placering i sammanhanget. Men kossan var rätt go i sitt upphöjda lugn…..

Men eftersom det finns oerhört många fler skarpare hjärnor än min i stan, så kan det gott traska till Victoria ikväll för att släppa lös den fantasi undertecknad inte förmådde.

Det är väl värt det, faktiskt. Stöd de lokala begåvningarna! Recent entries New album Released 21 October !

You may also like

3 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save