Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Femdom •

Subtidal mjuka bottnar

2021-02-10T02:19:53

Add Comment

Från drygt 20 meters djup och ända ned i de djupaste mörka hålorna, ligger ett tjockt lager av slam som en slöja över botten och suddar ut konturen av berg och stenar.

På dessa väldiga lerslätter lever ett unikt mjukbottensamhälle bestående av olika djur men inga växter. På djupet finns nästan inga årstidsväxlingar, utan temperaturen är ungefär fyra grader året runt. Djuren som lever här har en annan livscykel jämfört med när de lever i grundare områden.

I Östersjön blir exempelvis både skorven och vitmärlan äldre, och skorven även betydligt större, i djupa områden. I leran på de större djupen hittar man på västkusten stora anemoner och koraller som står rakt upp från bottnen med utslagna polyper.

Anemonerna fångar nordhavsräkor och annat som simmar förbi med hjälp av sina bedövande nässelceller som sitter på tentaklerna. Kolonibildande koraller, som piprensare och sjöpennor, fångar plankton och annat dött material som sakta faller neråt genom vattenmassan.

Ibland är det så rikligt med nedfallande material så att det ser ut som om det snöar, det kallas till och med marin snö. Sjögurkor och krabbor patrullerar ytan. I hålor bor havskräftor och mindre fisk. Pigghaj och rockor jagar utefter botten eller vilar sig på leran. Vissa av de djupa, mjuka bottnarna kan se öde ut men ändå myllra av liv. De bottenlevande smådjur som lever här har ju ingen vegetation att gömma sig i för att undkomma att bli uppätna, och den vanligaste taktiken är därför att gräva ner sig.

Djuren som lever i leran gräver gångar och för ner näring. Detta är viktigt för att syresätta den djupa bottnen. Även om artantalet är litet kan antalet individer av de olika arterna vara mycket stort.

Ett bra exempel på detta är lerormstjärnan på västkusten. De kan vara så många som flera hundra per kvadratmeter. Och medan dess armar sticker upp i vattnet för att fånga mat, så ligger kroppen väl skyddad nere i leran. Det finns en del fiskarter som gärna äter smådjur på dessa bottnar, som till exempel hornsimpa, torsk och plattfiskar. Även ormstjärnans armar stryker ibland med, men de växer ut igen efter några veckor. Östersjöns djupa lerbottnar är mer artfattiga än västkustens och Bottniska viken är ännu artfattigare än övriga delar av Östersjön när det gäller större bottenlevande djur.

Östersjömusslor och vitmärlor är typiska i Bottenhavet. Den för Östersjön främmande havsborstmasken Marenzelleria har under senare tid etablerat sig i hela Östersjön. Östersjömusslan finns upp till norra Kvarken, och i Bottenviken finns främst vitmärla, skorv och havsborstmaskar i de djupa bottnarna. Det snöar hela tiden ner material till de djupa bottnarna, till exempel i form av döda djur- och växtdelar.

En hel del av detta material äts upp av djuren som lever där, men en del hamnar också på eller i bottnarna. Genom att ta prover på olika djup i dessa bottnar går det att gå tillbaks i tiden och utläsa hur förhållandena varit. På sätt och vis kan man säga att dessa bottnar utgör ett historiskt arkiv. Ännu djupare ned är det ofta syrebrist, och då täcks botten av ett gulvitt bakterieskikt.

Denna typ av bottnar finns naturligt i djuphålor, men utbredningen av dem har ökat radikalt som ett resultat av människans utsläpp av näring som fosfor och kväve.

När syrehalterna är så låga att inga djur klarar av miljön betecknas bottnarna som döda, även om det fortfarande finns ett rikt liv av olika bakterier. Men mitt i allt det dåliga finns en sak vi kan utnyttja. Dessa bottnar kan ofta vara särskilt bra historiska arkiv, eftersom sedimentlagren inte rörs om av grävande bottendjur. Det är då lättare att bestämma åldern på olika avlagringar. I Östersjöns skiktade vatten blir syrehalterna låga på djupa bottnar. Det är till viss del en naturlig process, men effekten blir förstärkt av övergödning.

Så länge det finns åtminstone lite syre i bottenvattnet kan bakterier och bottenlevande djur använda sig av det för att bryta ner organiskt material. När allt syre är förbrukat tar svavelbakterierna vid, och använder sulfat istället för syre för nedbrytningsprocessen. Resultatet blir att det bildas giftigt svavelväte, och fisk och andra djur flyr eller dör. Livet i havet är en digital fälthandbok om växter och djur i svenska havsområden. Sidan drivs av Stockholms universitet , Umeå universitet , Göteborgs universitet inom samarbetet Havsmiljöinstitutet , och i samverkan med webbyrån Azote.

Läs mer. Texterna är skrivna av redaktörerna tillsammans med forskare och experter. Bilderna är upphovsrättsskyddade, men texterna får användas fritt i icke-kommersiella syften så länge Livet i havet anges som källa.

Toggle navigation. Arter Miljöer Fakta. Livsmiljöer Grunda klipp- och stenbottnar Djupa klipp- och stenbottnar Grunda mjuka bottnar Djupa mjuka bottnar Det fria vattnet. Kontakt Om livet i havet Beställ fälthandbok Rapportera fynd. Start Livsmiljöer Djupa mjuka bottnar. Lerbotten med bakteriefilm och enstaka musslor.

Nästan inga årstider På djupet finns nästan inga årstidsväxlingar, utan temperaturen är ungefär fyra grader året runt. Djuren på djupet I leran på de större djupen hittar man på västkusten stora anemoner och koraller som står rakt upp från bottnen med utslagna polyper. Även på djupa bottnar finns djur på bottnarna eller nergrävda i sedimenten. De flesta lever på nedfallande material från vattnet ovanför. Grävande djur syresätter Vissa av de djupa, mjuka bottnarna kan se öde ut men ändå myllra av liv.

Havets eget arkiv Det snöar hela tiden ner material till de djupa bottnarna, till exempel i form av döda djur- och växtdelar. Svavelbakterier I Östersjöns skiktade vatten blir syrehalterna låga på djupa bottnar.

Sidan uppdaterad i juni Grunda klipp- och stenbottnar. Från ytan ner till ungefär en meters djup växer fintrådiga grönalger på sommaren.

Djupare finns ett bälte av flerårig tång som når ned till mer än tio meters djup i ytterskärgården. I Bottenviken saknas tången, där breder grönalgerna ut sig nedåt istället. Läs mer om grunda klipp- och stenbottnar. Djupa klipp- och stenbottnar. Djupare ned på klippbottnarna, under grön- och brunalgsbältena, breder rödalgerna ut sig. Det är inte mycket ljus som når hit men rödalgerna kan utnyttja det lilla som finns.

Ännu djupare ned, dit ljuset inte når, tar blåmusslorna över. Läs mer om djupa klipp- och stenbottnar. Grunda mjuka bottnar.

Vid de grunda mjuka bottnarna är vattnet ofta mer stillastående än ute i fjärdarna. Öar, uddar och trösklar gör vattenutbytet och vågrörelserna mindre, vilket ger varmare vatten. Här breder vattenväxter ut sig i täta ängar. Längst in i viken står vassen tät. Läs mer om grunda mjuka bottnar.

Djupa mjuka bottnar. Från drygt 20 meters djup och ända ned i de djupaste mörka hålorna i Östersjön, ligger ett tjockt lager av slam som en slöja över botten och suddar ut konturen av berg och stenar. På dessa väldiga lerslätter lever ett unikt mjukbottensamhälle bestående av olika smådjur. Läs mer om djupa mjuka bottnar. Det fria vattnet. Ute till havs, i det fria vattnet, är miljöförhållandena ganska lika överallt. Därför är mångfalden av större växter och djur lägre här.

I vattnet närmast ytan lever mängder av olika arter växt- och djurplankton. Läs mer om det fria vattnet. Om Livet i havet Livet i havet är en digital fälthandbok om växter och djur i svenska havsområden.

Kontakta oss till huvudredaktören livet havet. Ladda ner Livet i havet som app till din mobil eller platta.

Subtidal mjuka bottnar

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X