Femdom

Felicity fey tumblr

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

kvinnor stora naturliga bröst
tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

tumblr felicity fey

Gamle Monthy Python-räven  Terry Gilliam  är kanske den mest skruvade regissören på denna jord, och den här filmen är inget undantag. Johnny Depp  i en av sina galnaste roller vilket säger en hel del, på ett positivt vis den här gången, men vi slipper sminket i alla fall! Men ganska snabbt skiftar fokuset mot vad stadens nattliv har att erbjuda, där han och hans advokat Benicio del Toro svävar på moln. En lång psykadelisk tripp i Vegas bjuds vi på, och det hela går tyvärr lite långt, och man fattar inte mycket, men underhållande nog!

Ungefär vad man kan förvänta sig när Luhrmann ska göra Shakespeare. Men ett spännande experiment om inte annat, där originalmanuset från Shakespeare har placerat i e modern miljö, och upphottats en gnutta. Det hela håller inte riktigt ihop i längden, men jag gillar tanken. Dock så övertygar unga Leonardo DiCaprio till ingens överraskning  och Claire Danes som de unga älskande. Robin Williams  är en av de roligaste komikerna vi haft, men också en otroligt bra dramatiker.

Här i en av hans mörkare roller, där han spelar fotoframkallare i brist på bättre ord som blir besatt av en kvinna och hennes familj, som lämnat in deras fotografier för framställning under hela sonens liv. En lågmäld och dramatisk thriller, där främst Williams är det som stannar kvar efteråt.

Nick Twisp Michael Cera  är en tonåring som gillar poesi och klassisk musik. Han är inte särskilt populär. Men som titeln antyder gör han revolt mot detta, genom att skapa ett alter ego, Francois. Det hela är en härligt udda komedi om tonårsångest, första kärleken, jobbiga föräldrar och att bryta sig fri.

En mycket trevlig film, enligt mig, och Cera passar som handen i handsken för rollen, och får god hjälp av välspelade biroller. I en smått dystopisk, om än inte alltför avlägsen, framtid är Mel Gibsons  Max Rockatansky den främste polisen.

Snyggt gjord, och dramatisk utveckling, med en ung pre-crazy Gibson som övertygar. Första Horrible Bosses  tyckte jag ändå var en av de mer lyckade studiokomedierna under senare år, med en lagom skruvad handling, roliga skämt och bra karaktärer med bra skådespelare främst cheferna. Tyvärr lyckas de inte upprepa det roliga, trots att de försöker, och åter försöker upprepa det som var bra med ettan, dock utan vidare resultat. Stundtals smårolig och söker man bara en lätt och lagom komedi för en kväll så kan det gå.

Blev års mest omtalade film när Nordkorea hotade att släppa lös helvetet om den släpptes. Vilket den gjorde ändå till slut, om än i mindre utsträckning.

Detta gjorde den även än mer hajpad. Jag har alltid gillar firma Seth Rogen  och James Franco , så peppen var hög ändå, och den sviker inte. Precis så galen och utomordentligt löjligt skruvad och töntig som jag ville ha den, och jag står med glädje för att jag tycker det är galet kul. Men erbjuder också bra politiskt satir nånstans där bakom, och både Nordkorea och USA får ta smällar. Så jäkla gött häng alltså.

Den gör precis vad den ska göra, även om den inte är i samma klass som t. Pineapple Express eller This is the End så får den två tummar upp!

Mmm, en gammal hederlig romcom. Många av de vanliga tricken är med, och även om det inte är något unikt i sig känns det ändå rätt fräscht och trevligt, en om än inte lika briljant   When Harry Met Sally i modern tappning. När Wallace äntligen är redo för att gå vidare efter ett jobbigt uppbrott möter han Chantry, som han klickar med direkt. Problemet är bara att hon bor med sin long-time pojkvän.

Hur ska detta gå! Jo, jag vet hur det låter. Men det är ändå rätt charmigt och roligt, med bra skådespelarprestationer av Daniel Radcliffe, Zoe Kazan  och Adam Driver. Robert Downey Jr. Tyvärr valde han helt fel projekt för det.

Även om The Judge  kanske på ytan kan framstå som en prestigefylld film, så är det verkligen också bara på ytan. Klichéerna staplas på varandra och ramlar ihop, och bildar till slut en stor hög som blockerar synfältet. Allt finns där, den hemvändande sonen, som efter high school lämnat allt vad Carlinville, Indiana heter och nu lever storstadsliv som toppadvokat, men som egentligen bara velat ha pappas godkännande.

Pappan är en gammal och grinig domare i form av Robert Duvall , som under kvällen av hans frus tillika Hanks mamma begravning kör på en man han tidigare dömt för mord. Sedan finns två bröder, den äldre mer bastanta med lyckad familj Hanks äktenskap faller isär btw som driver en verkstad i stan och den mentalt efterblivna.

Och så har vi den gamla flamman som fortfarande är kvar i stan. Jag kan hålla på hela dagen med att räkna upp saker, bara att så typiskt använda sig av panorerande etableringsbilder, först på storstan och sen på landsbygden för att visa vilken stor skillnad det är.

Och en grej till bara, är det verkligen så dålig belysning i amerikanska domstolar? En slö dramadebut av Dobkin, och manuset är så oinspirerat och oförutsägbart att det finns inte, men lyckas på något vis ändå hålla mig intresserad även om filmen kunde kortats ner en del.

Jag vill trots allt veta hur det går, vilket måste betyda någonting, trots vad filmvetaren i mig tycker. Downey Jr. Är långt ifrån lika bra som de övriga i kategorin, och har ingen som helst chans att vinna. Det var väl bara en tidsfråga innan Marvel skulle börja ta över den animerade marknaden också. Tillsammans med Disney har de gjort en spännande och rolig historia om underbarnet Hiro, som bor i San Fransokyo gillar hybriden av amerikansk och japansk kultur.

Utan att avslöja för mycket ska han hitta en skurk och rädda dagen, som sig bör. Tillsammans har han Baymax, som typ är Michelin-mannen som ätit upp sig något. Han är den där klassiska side-kicken som står för comic relief, och gör det riktigt bra. Många gånger rolig, men även några gånger sorglig, och spännande däremellan. Riktigt bra underhållning som är både finstämt och kul! Såg den tyvärr på svenska blir så med en åttaåring med i sällskapet , vilket inte förhöjde upplevelsen direkt.

Chris Kyle är den amerikanska arméns mest dödliga krypskytt genom tiderna, med bekräftade dödsfall. Om inte hylla, så åtminstone lyfta fram, han är ju trots allt en amerikansk krigshjälte.

Parallellt med hans fyra turer i Irak får vi följa hans liv på hemmaplan även om han nog skulle säga att Irak är hans hemmaplan. Först får vi se honom jaga med pappan, redan som unge en duktig skytt, och sedan få en predikan av sin hårdföra pappa om hur man ska vara som man. Hemma har han precis gift sig, och vi får under hans besök hemma se han hans frus relation, som även förstärks via telefonsamtal. Ju mer han upplever i Irak, desto svårare har han att anpassa sig till livet i USA, och trots barnafödande och fruns hot om att lämna honom åker han åter tillbaka.

Filmen erbjuder ingenting nytt till genren, det är samma gamla vanliga stridsscener, bortsett från då man får följa honom från kikarsiktet, något som skapar en viss nerv. Övriga scener i stridens hetta tycker jag inte lyckas skapa tillräcklig spänning för en sån här film.

Dock är lyckas de få till det i slutet, då spänningen definitivt höjer pulsen. Scenerna med frun, välspelad av Sienna Miller , är de som ger mest. Hon ger filmen en dynamik den i övrigt saknar, och kunde gärna fått mer tid. Då Kyle Bradley Cooper är relativt endimensionell får man tolka honom och filmen till stor del via henne, och det är helt klart där filmen hjärta ligger. Det blir sedan lite löjligt när Kyle ska hålla sitt nyfödda barn, och det så uppenbart är en docka, om de nu inte kunde hitta en riktigt bebis tydligen blev båda sjuka borde de kanske klippt den scenen.

Mer fokus borde lagts på hur han hanterade att inte vara i Irak, och sin post-traumatiska stress, som visserligen visas, men som kunde haft mer djup och mer vikt. Den lyckas inte alls skapa samma känslor, spänning eller autenticitet som den mästerliga The Hurt Locker , och bleknar enormt i jämförelse med Kathryn Bigelows  Oscarsvinnare, där Jeremy Renner gör allt Cooper inte klarar av.

Största problemet ligger dock i politiken, eller snarare avsaknaden av den. Det är ett kontroversiellt och politiskt laddat ämne som inte berörs till skillnad mot ex. Brian De Palmas  ultrapolitiska och betydligt mer spännande och intressanta  Redacted , det är hela tiden självklart att han ska dit och skjuta ihjäl folk utan att blinka, och utan ånger efteråt. Eastwood påstår att den är anti krig, men jag får aldrig känslan av att filmen tycker det. Filmen har också fått mycket kritik för detta, och inte minst för porträtteringen av Kyle.

Folk som kände honom och som var i Irak med honom målar inte upp en lika smickrande bild av honom, utan han sägs ha varit en samvetslös mördare, mer än en hjälte som gör allt för sitt land. Gud vet att producenterna inte velat ha honom emot sig under marknadsföringen.

Har även svårt för titeln, redan där blir han en glorifierad amerikansk hjälte. Inte bara själva filmen har varit kontroversiellt. Även mottagandet har väckt känslor, inte minst hos mig. Den nominerades till sex stycken Oscars, bland annat för bästa film, manliga huvudroll och manus. Nomineringar jag utan att ha sett den var upprörd över, och jag säger inte det här på grund av min stolthet, de var inte välförtjänta. Det är en okej krigsfilm med vissa spännande moment, men inte mycket mer.

Bradley Cooper är helt klart bra, men finns många jag hade valt framför honom och återigen, Cooper är inte så bra att han är värd tre raka nomineringar…. Han får visserligen en ganska blank karaktär, men kunde skapat mer, inte under något tillfälle bryr jag mig om honom, vilket inte är det bästa betyget, men som också ska skyllas på manuset.

Och att den valdes framför Gone Girl för manus behöver jag kanske inte ens gå in på. Det är ett blasé och stereotypt manus, utan vidare tyngd. De övriga tre klippning, sound editing samt sound mixing är dock gångbara, tekniskt är den välgjord.

Men Eastwood och Cooper är stora och respekterade och vita män, och ämnet passar en publik som gärna blundar för verkligheten, något även Oscarsakademin gillar. De tekniska priserna kan den helt klart ta hem, men som tur är ska det mycket till för att den skulle vinna de tyngre. Självklart är det svårt att se filmen med de förutfattade meningarna jag hade innan, har man redan skapat sig en rätt stark åsikt om en film är det svårt att vända sig, så jag förstår om mina ord inte väger lika tungt nu, men tycker inte alls det är film som är utöver det vanliga.

Den får två av fem turer till Irak , även om filmen om man bara ser det som en film är välgjord och bra, har jag svårt att bortse från vad som omgärdar den, vilket är baksidan av mitt intresse. Se The Hurt Locker istället, eller Bigelows andra mästerverk, Zero Dark Thirty , som visar verkligheten, och inte räds vad konservativa republikaner ska tycka!

Jag har svårt att tro att någon i sitt rätta sinne tycker att The Hobbit -filmerna är bättre än The Lord of the Rings -trilogin.

För mig är anledningarna många, bl.

3 Comment

  • Manuset tycker jag kunde slipats något mer, det blir ibland övertydligt och kunde behövt lite mer subtilitet, samt tillit till oss tittare förtjänar sin nominering och är förmodligen favorit, även om Gone Girl hade förtjänat vinsten. Det är en fascinerande historia där vi bit för bit får reda på mer om pusslet som var Vivian Maier. Selma visar återigen svaghet genom att inte nomineras här. Brittiska stylisten Cher Coulter fick sin start i modebranschen bara 14 år gammal som påklädare vid Hermès och Alexander McQueens visningar. Vi får följa hans sista kamp mot cancern som under slutet av hans liv plågat honom. Det är en jobbig film att se, med många tunga bilder att ta in. För honom handlar det om nuet och om framtiden, vad som har hänt har hänt, det går inte att påverka längre.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google