Erotic •

Hardcore fan tonåringar

2020-09-01T00:02:45
Add Comment
fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

kvinnor stora naturliga bröst
fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

fan tonåringar hardcore

Det finns mycket att berätta sedan mitt senaste inlägg. Men jag är för ledsen ikväll för att orka skriva. En svacka kom över mig under eftermiddagen, jag är så ledsen, vill bara gråta, men försöker bita ihop för familjens skull.

Jag hade velat träna hårt och gråta ut i bastun, men förkylningen hindrar mig. Skönt, förstås! Förvånande nog har hon ändå varit tröttare idag på dan än vad hon var igår. Hon bad en kompis komma på besök efter skolan. Det var så härligt att se dem tillsammans! Efter två timmar bad hon kompisen att åka hem.

Hon orkade inte mer och då är det ju bra att hon säger det. Hon är trött fysiskt och psykiskt efter dessa veckors påfrestningar. Hellre en liten dos kompis då och då.

Igår blev hon sugen på att baka, för sjukgymnasten pratade om att det kan vara en rolig aktivitet som samtidigt innebär att kroppen hålls igång. När degen hade jäst orkade hon inte baka ut frallorna med mig.

Kompisen hade precis gått och hon behövde blunda i några minuter. Jag fick baka ut dem själv, men de uppskattades nybakade av hela familjen till middagen, som bestod av korvsoppa. Dagen har bestått av flera andra glädjande meddelanden, utöver den utökade nattsömnen. Vi har haft kontakt med personer som betyder mycket för Olivia.

Eventuellt kan det resultera i ett möte inom en snar framtid. Mer tänker jag inte avslöja idag, men bara tanken på det gjorde Olivia väldigt glad och förväntansfull! Ett annat viktigt besked kom via ett telefonsamtal från Karolinska. Det var kirurgen som opererade lungan. Hon ville meddela att provresultaten av lungan visar att de fyra bitar som plockats ut ur lungan var döda celler. Antingen har det varit cancerceller som cellgifterna har tagit död på, eller så är det något annat, exempelvis lymfvävnad.

Vi blev så glada så tårarna sprutade och vi hade kramkalas. Vi ringde våra föräldrar och syskon och meddelade den glada nyheten. Jag ville skrika ut det till hela världen! Jag pratar mycket med personer som påminner mig om att även tänka på mig själv, de påminner om syrgastuben.

Men det är svårt. Allt fokus är på Olivia, jag har så svårt att ge mig iväg nu för att göra något för min egen skull. Men jag vet, jag hör vad ni säger och jag vet att det gynnar Olivia om hennes föräldrar fyller på med energi och glädjeämnen. Jag har inte sett någon av hockeymatcherna i inledningen av SHL, inte heller de senaste matcherna i Fotbollsallsvenskan. Om en månad biljetter till Madonna på Tele2. Jag ska verkligen försöka att gå, min man och Olivia har sagt att jag kan göra det.

Men det känns väldigt dubbelt. Heja Ufit Länna som sponsrar Barncancerfonden. Magnus Carlsson är en otroligt duktig naprapat och Olivia och jag kommer att fixa gymkort där så småningom. Denna skylt lade de ut på sin Facebooksida idag, efter att jag hade varit i kontakt med dem. Dagens nattrapport är ingen upplyftande historia, även om den i alla fall var bättre, på flera sätt, än de senaste nätterna.

Jag sov på madrass hos Olivia. Hon började kvällen med att fråga hur länge vi kommer att sova i hennes rum. Det känns tryggt när ni sover hos mig. Jag svarade att vi kommer att sova bredvid henne under en tid framöver, tills hon sover bättre och lugnare och klarar sig själv.

Hur lång tid det kan ta är ju svårt att svara på. Sen berättade jag om hur lite sömn jag fick när jag var uppe och ammade dem på nätterna när de var bebisar. Olivias lillebror ville äta varannan timma på natten under en period. Det blev inte mycket sömn då heller, men det fungerar under en tid. En gör allt för sina barn, så är det bara.

Nu har vi i alla fall möjlighet att vara två som turas om och delar på bördan. Vi sov med sänglampan tänd hela natten, för att hon skulle se mig och för att inte mörkret ska skrämma i vakenheten. När det blev varmt mitt i natten öppnade jag också upp fönstret. Vi provade att vända henne så hon sov med huvudet åt andra hållet. Det tyckte hon var skönt, då kunde högerbenet luta mot väggen.

Framförallt är det viktigt att variera ställningarna. Hon var lugn och hon var trött inatt, men det som höll henne vaken var att det är jobbigt att hitta en bekväm sovställning när hon inte kan ligga på sidan och inte röra på benen, utan ligga med dem rakt fram. Ibland får hon en konstig känsla i högerbenet, det sticker liksom till i den sovande foten. Jag gick på toaletten vid 2-tiden och när jag kom tillbaka sov hon. Hon sov en halvtimma då utan att vakna.

Sen somnade hon fem-tio minuter då och då resten av natten. Ibland satte jag henne upp, men hon orkade inte hålla sig upprätt, så trött var hon. Hon fick ytterligare en halvtimmas sömn Det var i alla fall ett steg framåt denna natt jämfört med de andra.

Hon kanske fick totalt 1,5 timmas sömn i alla fall. Hon var orolig för att hon inte skulle orka med sjukgymnastiken idag efter fyra sömnlösa dygn. Vi åkte in vid till Karolinska. Vi hade en förhoppning om att hinna lämna blodprover innan sjukgymnastiken, men det var lång kö till provtagningen, så de hann inte med oss innan vi behövde bege oss till träningslokalen.

Sjukgymnasten är en underbar människa och när hon fick höra om Olivias sömnlöshet sa hon tryggt till Olivia att hon fick bestämma hur mycket hon orkade idag. Det var tur att hon inte var klar med patienten innan, så Olivia kunde lägga sig tio minuter på britsen och vila efter den tröttsamma taxifärden och en lång stund i rullstolen.

Träningen började med att sätta sig längst ute på britsen och böja det operade knät. Hon lyckades böja mer än 20 grader, men det var ansträngande övningar, då hon ska försöka koppla ihop lårmuskeln med den inopererade protesen i knäleden.

Hela benet skakade av ansträngningen. Hon fick massor av beröm, vår lilla fighter. Sen var det dags för nästa träningssession. Hon fick vila några minuter emellan. Sen reste hon sig mot ståbordet och lyckades ta tre steg framåt. Sen fick hon sätta sig och vila i rullstolen en stund. När hon laddat en stund var hon redo att gå några steg till. Totalt gick hon tio steg med sina skor på sig! Hon var verkligen stolt över sig själv och vi andra också! Vår fighter! Lite vila på britsen, sen ville sjukgymnasten att de skulle göra något roligt tillsammans.

Olivia sa att hon tycker om orientering, men det var inte så lätt att ordna till. Rullstolsrace, innebandy, basket och olika spel med Wii föreslogs.

Till slut föll valet på boxning. Olivia förseddes med boxningshandskar och slog mot sjukgymnastens plattor. Hon hade världens styrka! Hon slog alla möjliga slag, hårt och snabbt. Mina tårar sprutade för fullt bakom glasögonen när jag såg henne.

Dels såg hon så glad ut, dels var hon starkare än någon av oss hade kunnat tro. Jag blev så stolt och även sjukgymnasten kallade henne för en en fighter.

I efterhand ångrar jag att jag inte filmade eller fotade ögonblicket, även om det för evigt sitter fastetsat i mitt minne. Hon blev väldigt trött efter all träning, så vi stannade kvar och pustade ut en stund. Efter provtagningen åkte vi taxin hem. Väl hemma var det lunch och vila som gällde. Konstigt nog somnade inte Olivia nu heller. Olivia har suttit uppe mest hela dan. Hon fick en svacka vid middagsbordet, då hon nästan somnade med huvudet i jordärtskockssoppan.

Hon rullade in i vardagsrummet och fick ligga på soffan, men efter tio minuters vila ville hon äta upp sin middag. Plötsligt var hon pigg igen, efter tio minuters powernap.

You may also like

8 Comment

  • Hon klarade inte av att se maten, ville inte känna dofter och blev väldigt trött. Hon brukar inte röra sig så här mycket och sitta uppe som hon gör. Men gladast blir jag när du mår bra! Idag hade vi tänkt delta, då Olivia kände sig så pigg. Two söt tonåringar bli rejält Andra gammal coach i träna Nu har tumören legat i myrsyra i 2 veckor. De har pratat med mig om att jag behöver träffa kurator och även träffa andra anhöriga på avdelningen och prata om situationen.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save