Erotic •

Sean bean shirtless

2020-08-29T08:37:48
Add Comment
bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

kvinnor stora naturliga bröst
bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

bean shirtless sean

Så blev det äntligen dags för Bond Just denna film var jag lite extra förväntansfull inför. Inte av den anledningen att det är samma gäng i produktionen som gjorde den hyllade  Skyfall  utan mer beroende på skådespelarensemblen samt organisationen Spectres återkomst.

I filmerna under talet var denna organisation Bonds huvudfiende men det var inte agent som knäckte organisationen utan en rättslig tvist mellan filmbolaget och Kevin McClory som tillsammans med Ian Fleming hade kläckt iden om Spectre och dess ledare Ernst Stavro Blofeld. Nu har man köpt tillbaka rättigheterna från McClorys dödsbo och därmed är det fritt fram att använda sig av denna sinistra organisation.

Handlingen går i korthet ut på att får ett sista uppdrag av sin numera avlidna chef. Hans ska mörda en person och sedan besöka dennes begravning. Bond gör detta och spåren leder honom till en organisation, Spectre, som är dagar från att ta över all information som världens underrättelsetjänster sitter på. Det visar sig också att organisationen har legat bakom allt elände som drabbat Bond i de senaste filmerna.

Likt de tidigare filmerna med Craig får Bond agera solo då MI6 inte kan stödja hans uppdrag. Filmen startar med en suverän inledningsscen som utspelas i Mexiko under De dödas dag. Jag har inga större problem med storyn, den rullar på ungefär som en film med ska göra. Jag hade även lite bryderier över att M var tvungen med att vänta med att ge Bond uppdraget tills efter sin död.

Kunde hon inte leverera detta till honom tidigare? Varför detta hemlighetsmakeri? Ett annan fundering är organisationen Quantum som lanserades i de två första filmerna.

Hur kommer den in i bilden nu när Blofeld hävdar att han och Spectre ligger bakom allt? Egentligen är det inte så mycket att bry sig om men när Bondfilmerna blivit mer realistiska ökar kravet från mig som tittare att saker och ting ska vara någorlunda logiska.

Christoph Waltz som Blofeld. Gary Oldman tillfrågades först men tackade nej. Det hade kunnat bli en intressant och annorlunda gestaltning. Allt verkade vara upplagt för en promenadseger men så blev det inte riktigt. Kritiken har varit blandad, allt från femmor till närapå bottenbetyg.

Filmen anklagas för att vara tråkig, Craig är trött i rollen som Bond, Waltz och Bellucci underutnyttjade osv. Till viss mån kan jag förstå kritiken men håller inte riktigt med om allt. Jag anar att de som gillade Skyfall men kanske inte är några större fans av Bond kan ha svårt för den här filmen.

Jag gillade iofs Skyfall men var inte eld och lågor över filmen som så många andra. Jag blev inte överraskad att serien tog detta steg tillbaka då slutet på Skyfall hintar en aning om en liten tillbakagång till det äldre konceptet. Léa Seydoux är filmens Bondbrud.

Personligen hade jag hoppats på Monica Bellucci. Problemet med Spectre är att man vill lite för mycket och vet inte riktigt vad man ska lägga krutet på. Bellucci är sorgligt underutnyttjad och svischar förbi i handlingen.

Det är synd för hon är en bra skådis. Léa Seydoux som spelar filmens Bondbrud är helt ok och man får in henne snyggt i handlingen men i mina ögon blir det kaka på kaka. Filmen hade funkat lika väl med Belluccis rollfigur och man hade kunnat lägga mer speltid på annat än att behöva introducera en helt ny rollfigur samtidigt som man skickar ut en bra skådis genom bakdörren. Dave Bautista spelar Mr. En av de bättre underhuggarna på många år. Waltz speltid är också kort men det har jag mindre problem med.

Det är inte ovanligt att huvudskurken inte har så mycket speltid men visst kunde man haft med honom i några fler scener. Filmens final är är en anings svag även om jag gillade att man inte tar död på Blofeld.

Den kunde ha kortats till förmån mot lite mer tid i Blofelds bas. Spectre känns i sina stunder lite hackig och osmidig.

Ibland tar man god tid på sig i berättandet och ibland får jag intrycket av att man skyndar vidare i storyn för att hinna med allt. Titellåten och förtexterna är fruktansvärda.

CGI är man iofs van vid numera men jag betackar mig för jättebläckfisken som täcker filmduken och ger en känsla av att man ska se få en monsterfilm. Låten är definitivt den näst sämsta som gjorts, sämst är Madonnas Die another day. Det som är positivt med filmen är dock en hel del. För första gången på många år har man hittat en skrämmande henchman, Mr Hinx spelad av Dave Bautista håller nästan Red Grant klass. En ruggig typ. En hel del av actionscenerna är mycket bra.

Spectre har även ett tågslagsmål som var en fin blinkning till ser rött. Angpånende blinkningar till tidigare Bondfilmer sker de med sådan frekvens att ögonen blir alldeles torra av allt blinkande. Kanske lite överdrivet men det underhåller åtminstone för stunden.

Många hävdar att Craig känns trött och oinspirerad men det håller jag inte med om. I sina stunder känns han tom lite sprallig och har begåvats med ovanligt många one-liners för att vara Craig. Denna känsla kan bero på att Spectre har ett lite lättsammare manus än tidigare filmer. Vad blir då slutomdömet? En underhållande film som inte följer i fotspåren av Skyfall.

Om det är bra eller inte kan diskuteras. Jag vart i alla fall road och trots att det är en lång film fick jag vare sig träsmak, restless legs eller problem med att hålla ögonen öppna. Det blir åtminstone sju martinis och jag väntar ivrigt på Bondfilm nummer En av de mest fascinerade skurkarna jag stött på under alla år av filmtittande är Hugo Drax. Han är huvudskurken i magplasket Moonraker och är den största enda?

Drax spelas av skådisen Michael Lonsdale som verkar ha byggt sin karriär på att vara så low key som möjligt. Han dyker upp i Agora där han mumlar lite, han har ett par scener i den knepiga filmen The Holcroft Covenant   där han f.

James Bond. You appear with the tedious inevitability of an unloved season. Härom veckan hyllade jag aktrisen Béatrice Dalle för sin karisma, Lonsdale är hennes totala motsats. Trots detta så sätter han sig i tittarnas sinne, kanske beroende på att han är så självutplånande i sin skådespelarstil och detta i en tid där narcissism tagits bort som diagnos  av den anledning att det numera är så vanligt att det anses som normalt. I tider som dessa behövs skådisar som Lonsdale för att påminna oss vanliga dödliga att man inte alltid måste märkas i det offentliga rummet för att hävda sin existens.

Look after Mr. See that some harm comes to him. Denne osannolike skådespelare och karaktär sätts då som motståndare mot den skrockande gabardincharmören Roger Moore i filmen Moonraker  och kontrasten mellan de två blir närapå brutal. Roger Moore glider runt i filmen som brukligt, sveper drinkar, sätter på fruntimmer och fightas alltid med en one-liner redo i mungipan.

Drax däremot rör sig i slowmotion i dubbelknäppt kostym, har samma ansiktsuttryck filmen igenom. Bonds möten med Drax ger mig en smått surrealistisk känsla och det känns som att karaktärerna kommer från två helt olika dimensioner. Mest påtagligt blir det i s första möte med skurken.

För de som sett en och annan Bondfilm är scenariot välbekant: Bond dyker upp med ett halvtaskigt alias och avslöjar direkt att han vet vad filmens skurk sysslar med. Skurken låtsas vara oberörd men vill samtidigt visa sin makt genom någon form av extravagans. Det är i den sista detaljen där Drax bryter mot det förväntade mönstret. Han erbjuder Bond en gurksmörgås. Här har vi en man som i stort sett har råd att köpa vad han vill, han bor i ett slott fyllt av tjänare och skulle kunna flyga in både kockar och festmåltider från jordens alla hörn men väljer att servera en smörgås med troligen världens tråkigaste pålägg.

Är det en förolämpning eller är Drax verkligen så tråkig som han verkar? Drax besitter även en förmåga som inte ens självaste rår på. Karln formligen sjuder av repliker och one-liners. Dessa innehar en poetisk ådra som gör att Bonds one-liners faller likt döda fåglar till marken vid en jämförelse. Detta i kombination med den likstels benägna skådespelarstilen gör Hugo Drax till en av de mest minnesvärda skurkarna åtminstone på min filmhimmel. Det enda som jag undrar över är varför han vill ta över världen?

Drax verkar vara så otroligt tråkig och inbunden så vad ska han med världsherravälde till? Movies noir 1. Movies noir 2. Fripps filmrevyer. Fiffis filmtajm. Rörliga bilder och tryckta ord. Inspirerad av Fripp som gjort en mycket bra och underhållande genomgång av Bondfilmerna kände jag att jag nog borde lista alla filmerna om från den sämsta i till den bästa.

Det tog en halvtimmes funderande på verandandan tillsammans med en kaffekopp. Listan är absolut inte definitiv utan den speglar det jag känner för ögonblicket.

I många fall är det en ren fråga om gradskillnad mellan filmerna, speciellt i mellanskiktet. Det kan hända att listan inte överrensstämmer med mina betyg som jag tidigare satt på filmerna men betyg är en färskvara.

You may also like

4 Comment

  • Likt listan på skurkarna kommer kvinnorna i kronologisk ordning. Han var inte med i någon av Brosnans filmer. Ryan Gosling as the new Wolfman? For your eyes only En jordnära story. Judi Dench, Pierce Brosnan, Samantha Bond och Joe Don Baker återvände i sina roller från Goldeney  till  Tomorrow never dies som egentligen skulle ha hetat Tomorrow never lies men ett feltryck fick den verkan att man bytte namn då man troligen ansåg att dies lät lite mer spännande än lies. Stones tackade nej och Ace of base fick problem med sitt skivbolag. Dave finally kinda watches Split Second.
  • Tweet at Binge-Watchers Podcast. Jag vill också passa på att varna för spoilers men anar att de flesta har sett filmen vid det här laget. Nu var det inte första gången man lekte med tanken att låta en gammal Bondskådis göra comeback. Tonight we are discussing 1 film that has many titles. Last week? Simpel men effektiv film. Filmen är på tok för lång och kunde gott ha kortats ned en tjugo minuter.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save