Erotic •

Ren hängande bruste

2021-05-02T02:29:15
Add Comment
hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

kvinnor stora naturliga bröst
hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

hängande bruste ren

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse på Fokus Jag förstår. Fler än Förluster på hundratals miljoner i landstinget och den ena sparkade toppen efter den andra. Vad är det egentligen som händer i Ådalen? Det var bilkö från Kyrkdal, från Bollstabruk, så att de sista som kom fram mötte täten av tåget som redan satts i rörelse för att bereda alla plats. Kvart i elva skulle starten ha skett, nu hade klockan slagit elva, och de lämnade idrottsplatsen, tågade Kungsgatan upp, nådde torget.

Det var en gråvädersdag, en lördag i oktober, ett Kramfors med tomma trottoarer, ett övergivet torg, gator tömda på biltrafik — bara dessa kvinnor och män som tysta tågade i led på led, led på led, led på led med röda och vita plakat i händerna, hängande runt halsen, med ett bestämt mål i sikte.

Här gick unga par hand i hand, gamla par arm i arm, kompisar och arbetskamrater och partivänner, Lions Club Nyland i gula jackor. Barnen hade fått följa med, hundar i koppel. Strömnäs jaktlag hade avbrutit jakten klockan tio för att hinna till demonstrationen.

Där kämpade en man i rullstol, en kvinna med rullator, en annan med stavar, där sprang en reporter fram och tillbaka längs människomassan med en mikrofon i handen, en kameraman i släptåg, tre raka frågor:. De sneddade över torget , rundade kvarteret, tågade ner mot ån och nu satte trumslagarna i gång, steg talkörerna taktfast mot skyn: »Ropen skalla — sjukvård åt alla!

Demonstrationståget gick längs ån, vek av till vänster, tog gångstigen upp längs baksidan av Hotell Kramm där tolv tomma fönsterrutor gapade ner mot dem. Nu burop. Nu krigstjut. Nu talkörer. Tidvis tystnad. Rapporter kom om att de sista demonstranterna först nu lämnat idrottsplatsen. Hur många var de egentligen? Bakom fönsterrutorna satt sjuttiofem socialdemokrater från sju arbetarekommuner i Västernorrlands län och de skulle fatta ett beslut som uppenbarligen rörde människorna här ute ända in i hjärtesträngarna.

Det fanns en sparplan och den skulle drabba Sollefteå hårt. Kommun stod mot kommun, socialdemokratiska kommunalråd och landstingsråd och fullmäktigeledamöter som för ett år sedan sida vid sida genomfört en valrörelse, en framgångsrik sådan, befann sig nu på var sin sida av en avgrund.

Landstingsrådet Elisabet Strömqvist från socialdemokraterna hade vägrat att ge vika: Beslut var nödvändigt att ta, tjänstemännens underlag — som fått hård kritik — »hyfsat rimligt«.

Hennes partikamrat och namne, kommunalrådet Elisabet Lassen i Sollefteå, hade öppet talat om partiets svek, om brustet förtroende för den socialdemokratiskt styrda landstingsledningen:. Elvy Söderström, socialdemokraternas grand old lady i Örnsköldsvik med plats i partistyrelsens verkställande utskott — hon håller i klubban när Stefan Löfven är ute och far — hade varit mycket kritisk mot hur sparplanen tagits fram och presenterats. Nu, efter en radikal förändring till fördel för hennes stad, hade hon ställt sig bakom den.

Demonstrationen hade förlagts till Kramfors på grund av mötet på Kramm, riktade sig till dem därinne, hade organiserats av Kramfors arbetarekommun, och det fanns väl ingen som inte var medveten om historiens tunga vingslag. Det fanns väl ingen som inte tänkte på den svenska historiens mest berömda demonstrationståg, det i maj , det som slutade med att fem människoliv släcktes. Eva Sköld talade också om bergen härikring, om Ångermanälven.

Hon lät nästan som Birger Norman när han i sin bok »Ådalen 31« skrev:. Nu ett uppror som knappt fått en rad i spalterna söder om Sundsvall, inte ens en viskning i Agenda. Bakgrunden till det som nu hände var på sätt och vis enkel men fortsättningen hade blivit alltmer invecklad, alltmer dramatisk, också dold i landstingskorridorernas dunkel. En bakgrund, ett sjukdomstillstånd som liknar det som råder i flera svenska landsting, där allt dyrare vård ska ges på platser med minskande befolkning, krympande skatteunderlag.

I Västernorrland har läget blivit akut. Landstinget har under senare år dragits med ett ekonomiskt underskott som uppenbarligen kräver radikala åtgärder för att inte skena iväg: minus miljoner kronor, minus miljoner kronor, minus miljoner kronor. En prognos för lyder på minus miljoner kronor, minus miljoner kronor och så vidare mot allt större belopp.

För att klara verksamheten har man nallat av reserverna för framtidens pensionsutbetalningar. De är snart slut. Den som läser revisorernas rapporter kan inte undgå att känna oron som dunkar där, på och mellan raderna. I revisionsplanen konstateras att landstinget »inte har god ekonomisk hushållning«, brottas med »allvarliga ekonomiska problem«, jämfört med andra landsting tillhör »de tre sämsta i klassen«.

Den ekonomiska styrningen av verksamheten brister rejält: uppföljning, analyser, rapportering Hälso- och sjukvården vållar de största bekymren. Här har man dragits med betydande underskott sedan åtminstone , specialistsjukvården »blöder mest« och läser man ytterligare en revisionsrapport, den om operationsverksamheten från , kan man som utanförstående inte undgå intrycket av en mer eller mindre obefintlig politisk landstingsledning:.

Nämnden förefaller att i stort ha överlåtit åt professionen att ta ansvar för produktivitetsutvecklingen. Mikael Gäfvert är ordförande för landstingets politiskt tillsatta revisorer, säger där han sitter med vinterjackan på i eftermiddagsskymningen på en uteservering i hemstaden Sundsvall, några veckor efter demonstrationen i Kramfors:.

Det ska en revisor inte svara på. Vi talar bara om vad som brister. Ewa Back, ordförande i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd, skulle kunna svara på frågan. Hon leder den nämnd revisorerna klagat på. Hon håller med om kritiken, säger att »om budgeten inte går ihop så fattas det något i ledningen«. Hon sitter rak i ryggen med en kopp kaffe framför sig, den blå blicken bakom glasögonen häftad vid den som ställer frågorna.

Snart ska hon få något som liknar ilska i rösten, men först svarar hon på frågan »varför denna avsaknad av styrning« och hon säger ungefär som så, att det länge varit på det sättet — »under lång tid har verksamheten haft mycket stora befogenheter utan att politikerna lagt sig i« — vilket kanske är ett svar.

Det ska också sägas: landsting är krångligt. Hur ska man som lekman kunna ha en åsikt om hur ortopedin fungerar? I april fattade ett nära nog enigt landstingsfullmäktige — bara sverigedemokraterna röstade mot — ett beslut om att på tre år spara miljoner kronor. Av dem skulle hälso- och sjukvården spara miljoner. Landstingsdirektören Anders L Johansson — som hämtats från Stockholm, aldrig bosatt sig häruppe — lovade att leverera en sparplan mot slutet av sommaren.

Månaderna gick. I augusti kom tidningen Ångermanland över sparplanen. Eva Lodin — Eva nummer tre i den här historien — fick ett samtal från en reporter. Jag trodde inte det var sant. Jag hade inte hört någonting. Att reportern ringde Eva Lodin beror på att hon arbetar som sjuksköterska på Sollefteå sjukhus, intensivvården, IVA, tillika fackligt ombud för Vårdförbundet.

Nu sitter hon en vinterkväll i ett tomt fikarum på det sjukhus där hon inte bara arbetat sedan , hon föddes här för fyrtiosju år sedan, och hon berättar om den tumultartade tid som följde. Han visste ingenting heller. Sedan gick det några dagar. Ingen visste något. Sedan kallades jag och mina fackliga kolleger till Anders L Johansson och fick det svart på vitt. Kirurgin, ortopedin och kvinnosjukvården, inklusive BB, ska bort i Sollefteå.

BB ska bort i Örnsköldsvik. Österåsens Hälsohem i Sollefteå ska stängas. Rehabiliteringsverksamheten i Härnösand ska bort. Bara Sundsvall kommer helskinnad undan.

Eva Lodin:. Men det var ju inget förslag. Det förstod vi. Nu är det så. Nu var det alltså sant. S varta moln hade länge hängt över Sollefteå sjukhus — det är minst av länets tre sjukhus, skatteunderlaget tunnast — men i valrörelsen hade länets socialdemokrater lovat sjukhusets fortbestånd. Landstingsrådet Elisabet Strömqvist hade uttryckligen sagt att ingen tvekan fanns om att länet ska ha tre akutsjukhus.

Oråd anade dock partikamraten i Sollefteå, kommunalrådet Elisabet Lassen, när hon i juni upptäckte att »akutsjukhus« blivit »sjukhus« i den plan politikerna skickat till tjänstemännen att arbeta med. Hon skrev en insändare, skrev att detta var ingen ordlek »utan har stor betydelse för vilken verksamhet som drivs«.

Hon blickade framåt några år, mot då Västernorrland »förhoppningsvis« ska ingå i en storregion och med tanke på det borde all kraft läggas på tryggheten och kvaliteten inom den sjukvård som finns; bädda för framtiden. Hon skrev:. Försök ange en politisk viljeinriktning innan ni överlämnar uppdrag till landstingsdirektören. Det var som om Elisabet Lassen läste framtiden — inte bara planen som skulle läggas fram utan även den turbulens som skulle uppstå med landstingsdirektören Anders L Johansson fäktande i dess mitt.

När sparplanen till sist offentliggjordes på en presskonferens en vecka efter att tidningen Ångermanland avslöjat den väckte den Protester hördes naturligtvis från både Sollefteå och Örnsköldsvik, men där fanns också många brister, oklarheter och rena faktafel som kritikerna kunde slå ner på.

Kalkyler efterlystes, lämnades inte. Samtal med politikerna önskades, men uteblev. En konsekvensutredning saknades. En stroke i Junsele norr om Sollefteå och 19 mil till Sundsvall på smala hala vägar. Fungerar det? Elvy Söderström i Örnsköldsvik, som hellre talar om framtiden än det som varit, säger att hon förstår den starka reaktionen »när man lägger så dramatiska förslag«, svarar på frågan om vad som felade:.

Jag var själv kritisk till att när man frågade om konsekvenserna av förslaget så fick vi svaret att politikerna ska fatta beslut, sedan får vi titta på konsekvenserna. Det är ju helt bakvänt. Man måste göra en konsekvensanalys.

Processen gick fel. Det var ett förslag men det diskuterades som om det redan var ett beslut.

You may also like

3 Comment

  • Sopranens lägsta toner till f 1 eller g 1 äro brösttoner. Bröstbränna upphör enl. GR 6: Bakgrund   Detta handlar striden om I höstas lade ledningen för landstinget i Västernorrland ett förslag som innebar kraftiga besparingar på ett av länets tre sjukhus, det i Sollefteå. StadgSmältare , s.
  • G 7 a Du kan köpa slidtabletten eller krämen receptfritt på ett apotek. Kindblad Påfrestningar ökar risken Risken för framfall ökar om bäckenbotten utsätts för påfrestningar. Vatn-hiul för halft bröstfall.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save