Erotic

Stereoskopisk päls

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

kvinnor stora naturliga bröst
päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

päls stereoskopisk

Kattuggla Strix aluco är en kompakt, medelstor uggla som tillhör familjen ugglor och är vanlig i skogar över stora delar av Eurasien. Dess undersida är blek med mörka strimmor och ovansidan är antingen brun eller grå, där flera av de elva erkända underarterna uppvisar båda dessa färgvarianter. Boet är vanligen placerat i en trädhåla och ägg och ungar försvaras våldsamt mot potentiella predatorer. Kattugglan är en stannfågel och mycket territoriell. Många årsungar svälter om de inte kan hitta ett ledigt revir när omvårdnaden från föräldrarna upphör.

Kattugglan jagar huvudsakligen gnagare , vanligen genom att slå sitt byte vilket sväljs helt. I stadsbiotoper utgör fåglar en större del av dess föda. Synen och hörseln är anpassad till dess nattliga jakt. Den tysta flykten är likaså en anpassning till fågelns jaktsätt.

Fastän kattugglan ofta hävdas ha exceptionellt mörkerseende, är dess näthinna inte mer känslig än en människas, men öronens placering ger kattugglan utmärkt hörsel. Kattuggla kan fånga mindre ugglor, men kan själv falla offer för exempelvis berguv och duvhök. Rävar utgör ett vanligt hot gentemot nyligen flygfärdiga flygga juveniler.

Kattugglans nattliga vanor, och spöklika och lätthärmade rop, har lett till att den i folktro förknippas med otur och död. Kattugglan är en robust fågel, 37—43 centimeter lång med ett vingspann på 81—96 cm. Likt andra ugglor är dess ögon placerade frontalt för stereoskopisk syn. Den har ett ganska platt ansikte och saknar örontofsar.

Huvudet är stort och rundat och ansiktsrundeln som omger de mörkbruna ögonen är vanligen ganska omönstrad. Nominatformen har två morfer som skiljer sig åt i färg. Den ena har rödbrun ovansida och den andra gråbrun, men mellanformer förekommer också.

Båda morfernas undersidor är vitaktiga och brunstrimmiga. Kattugglan har ljusgrå ögonkretsar med svartaktiga fjäderspolar framåt och med svarta strålfjädrar. Fågeln har mörkbruna längsgående fläckar på ovansidan och mellan dessa är den finspräcklig på tvären i brunt, rostgult, grått och vitt.

Undertill är den vitaktig med svartbruna, i kanterna i rostgult vattrade, fläckar, och på undergumpen är den vit med bruna pilfläckar. Vingarna har bruna och rostgrå, otydligt fläckiga vingband.

Den har stora, vita fläckar på skuldrorna och på de större vingtäckarna. Stjärten är tvärbandad i brunt och rostgult, med en vitaktig spets. Honan är mera rödbrun och dess grundfärg på undersidan är rostgulaktigt vit. Kattugglan flyger med långa glidningar på kupade vingar, mindre vågformigt och med färre vingslag än andra eurasiska ugglor, och vanligen på större höjd.

Alla dessa anpassningar gör att den kan flyga nästan ljudlöst. Lappuggla , berguv och slaguggla är likartade i formen, men är mycket större. Trots att tidigare hypoteser om att den kan se i den infraröda delen av spektrumet har avfärdats, [ 8 ] så påstås ofta kattugglan ha 10 till gånger bättre syn än människan i ljussvaga förhållanden. Ugglans faktiska synskärpa är bara något större än människans, och eventuell ökad känslighet, dvs bättre syn, beror på optiska faktorer, såsom tubformade ögon, snarare än känsligare näthinna.

Både människor och ugglor har nått gränsen för upplösning för ryggradsdjurs näthinnor. Hörseln är viktig för en nattaktiv fågel som lever av rov. Liksom hos andra fåglar skiljer sig kattugglans två öronöppningar i struktur och är även asymmetriskt placerade för att förbättra riktad hörsel.

En passage genom skallen förbinder trumhinnorna , och små skillnader i ankomsttid för ett ljud i vardera öra gör det möjligt att bestämma varifrån ljudet härstammar. Den vänstra öronöppningen sitter högre på huvudet än det större högra örat och lutar nedåt, vilket ökar känsligheten för ljud som kommer nerifrån. Det inre strukturen i örat, som har stora antal hörsel nervceller , ger en förbättrad förmåga att lägga märke till lågfrekventa ljud på avstånd, vilket skulle kunna innefatta rasslanden från byten som rör sig i växtlighet.

Vid regn minskar möjligheten för ugglan att uppmärksamma svaga ljud, och långvarigt blött väder kan leda till svält då ugglan ofta inte kan jaga lika effektivt.

Den bruna varianten är vanligast i det fuktiga klimatet i Västeuropa, medan den grå varianten gradvis blir vanligare längre österut. Båda varianterna förekommer dock i någon utsträckning i nästan hela utbredningsområdet. I de nordligaste områdena har de alla en kallt grå färg. Underarterna i Sibirien och Centralasien har grå och vit fjäderdräkt, underarten i Nordafrika är mörkt gråbrun, och sydasiatiska och östasiatiska fåglar har randig, inte strimmig, undersida, och fina linjer runt ansiktsrundeln.

Fjäderdräktens färg är genetiskt kontrollerad, och studier i Finland och Italien tyder på att den grå morfen av kattuggla har större häckningsframgång, bättre immunförsvar och färre parasiter än bruna fåglar.

Även om detta kan antyda att den bruna morfen så småningom kan försvinna, visar ugglorna ingen preferens rörande färg när de väljer partner, så det ogynnsamma selektionstrycket minskas. Även miljömässiga faktorer är inblandade. Den italienska studien visade att fåglar av den bruna morfen hittades i tätare skog, och i Finland torde Glogers lag antyda att blekare fåglar i vilket fall skulle överväga i det kallare klimatet.

Kattugglan har flera olika läten. Det vanligaste är kontaktlätet som består av ett gällt ke-vitt men det som mest förknippas med kattugglan är hanens dallrande hoo Detta typiska läte är faktiskt en duett, där honan gör ke-vitt -ljudet, och hanen svarar med sitt hoande. När hanen är upphetsad under parningsceremonin låter han även höra ett läte som brukar kallas för xylofonlätet.

Det påminner om pärlugglans läte men hörs bara på korta avstånd. Honan brukar svara med ke-vitt. När två rivaliserande hanar möts utstöter de ofta ett trestavigt hu-U-u. Hanens läten fungerar bland annat som indikator på hans hälsa. Ugglor med hög andel blodparasiter använder färre höga frekvenser och en mer begränsad uppsättning frekvenser i sina svar på en synbar inkräktare. Kattugglan beskrevs första gången taxonomiskt av Linné i hans Systema naturae med dess nuvarande vetenskapliga namn Strix aluco.

Kattugglan tillhör släktet Strix , som ingår i familjen ugglor Strigidae , som innehåller alla arter av ugglefåglar förutom tornugglor Tytonidae. Inom dess släkte är kattugglans närmaste släktingar östlig och västlig klippuggla Strix butleri respektive hadorami , dess större nordliga granne slaguggla S.

Kattugglan finns i Palearktis i löv- och blandskog i tempererade zoner upp till den södra gränsen av tajgans barrskogar. Världspopulationen är uppdelad i två vitt skilda geografiska områden, en i Europa och en i Östasien. Kattugglans utbredningsområde sträcker sig med avbrott över de tempererade delarna av Eurasien från Storbritannien och Iberiska halvön österut till Korea , och söderut till Iran och Himalaya.

Underarten S. Kattugglan är främst stannfågel. Den saknas på Irland , och är bara en sällsynt gäst på Balearerna och Kanarieöarna. Kattugglans underarter skiljer sig morfologiskt oftast lite från varandra, och kan ha klinala morfologiska skillnader kopplade till omgivningens temperatur, den lokala miljöns färgton, och storleken på tillgängligt byte. Som en följd av detta har olika auktorer beskrivit mellan 10 och 15 olika underarter.

De tidigare underarterna nivicola , ma och yamadae i Himalaya, Kina, Korea, Taiwan och delar av Sydostasien urskiljs nu oftast som egen art, orientkattuggla Strix nivicola. Kattugglan har en geografisk utbredning på åtminstone 10 miljoner km² och en stor population, varav uppskattningsvis  —2   individer förekommer enbart i Europa. Populationstrender har inte kvantifierats, men det finns belägg för en ökning totalt sett. Minskningar har skett i Finland , Estland , Italien och Albanien.

Kattugglan förekommer i Sverige så långt norrut som till södra Västerbotten , [ 19 ] och är den vanligaste av Sveriges ugglor tillsammans med pärlugglan. Populationen i Sverige uppskattas till 10   par. Arten återfinns i lövskog och blandskog, och ibland i mogna barrträdsplanteringar.

Den föredrar lägen med tillgång till vatten. Begravningsplatser, trädgårdar och parker har givit den möjlighet att sprida sig i stadsområden. Kattugglan är främst en låglandsfågel i de kallare delarna av sitt utbredningsområde, men den häckar upp till 50 meters höjd i Skottland , 1  meter i Alperna , 2  meter i Turkiet , [ 5 ] och upp till 2  meter i Burma.

Kattugglor bildar par från ett års ålder och förblir tillsammans, i ett vanligen monogamt förhållande, hela livet. Ett etablerat revir försvaras året runt och behålls med få, om några, gränsändringar från år till år. Paret sitter skyddat på en gren nära trädstammen under dagen, och sover vanligen avskilda från varandra från juli till oktober.

Kattuggla häckar vanligen i ett hål i ett träd, men använder även gamla skatbon , ekorrbon eller hål i byggnader, och använder gärna fågelholkar. Den bygger bo från februari och framåt i den södra delen av utbredningsområdet, men sällan före mitten av mars i Skandinavien. En genomsnittlig kull består av två eller tre ägg, som ruvas av enbart honan i 30 dagar innan de kläcks.

De duniga ungarna är bostannare och blir flygkunniga efter ytterligare 35—39 dagar. Denna art är orädd när den försvarar sitt bo och sina ungar och liksom andra ugglor i släktet Strix anfaller den inkräktarens huvud med sina skarpa klor. Eftersom den flyger ljudlöst upptäcks den sällan innan det är för sent att fly undan faran.

Hundar, katter och människor kan bli attackerade, ibland oprovocerat. Föräldrarna tar hand om ungarna i två eller tre månader efter att de blivit flygga , men från augusti till november sprider sig årsungarna för att skapa egna revir. Om de misslyckas med att hitta ett ledigt revir svälter de vanligen.

Den genomsnittliga livslängden är 5 år, [ 3 ] men en ålder på över 18 har belagts för en vild kattuggla, och över 27 år för en fågel i fångenskap. Bland de djur som tar kattugglor som byten finns stora fåglar som slaguggla , berguv , duvhök och ormvråk. Mårdar kan plundra bon, särskilt där fågelholkar gör ugglorna lätta att hitta, och vid flera tillfällen har observerats att kajor bygger bon ovanpå en ruvande kattugglehona vilket leder till döden både för den ruvande fågeln och för ungarna.

På dagen håller kattugglan sig gömd. Först i skymningen beger den sig ut på jakt. Vintertid kommer den fram till bostadsområden och påträffas också i städer. Då påträffas den ofta i torn, lador och andra byggnader. Kattugglan flyger ljudlöst genom morfologiska anpassningar se vidare Utseende, läte och fältkännetecken. Kattugglan jagar nästan uteslutande på natten. Den spanar från en gren innan den störtar eller glider tyst ned på sitt offer, men i mycket sällsynta fall jagar den i dagsljus när den har ungar att utfodra.

6 Comment

  • Hos djur med framåtriktade ögon, som människor och ugglor, är detta synfältsområde mycket stort. Detta innebär att de inte kan användas i kommersiellt, marknadsförings-, annonserings- eller stödsyfte. Båda mina föräldrar är närsynta men jag själv är översynt. Underarten S. Benägenheterna att utveckla närsynthet myopi och översynthet hyperopi är båda beroende av ärftliga faktorer, men miljöfaktorer spelar också en roll.
  • Öronens öppningar som sitter under fjäderdräkten är asymmetriska. Ryggsträngsdjur Chordata. Arten tar en stor uppsättning bytesdjur, främst skogs gnagare , men även andra däggdjur upp till en kaninunges storlek, samt fåglar , daggmaskar och skalbaggar. Det totala synfältet för båda ögonen kallas även cyklopiskt , efter cykloperna, enögda jättar i den gamla grekiska mytologin. I Afrika, den moderna människans urhem, var från början alla människor mörkhyade, med mörkt hår och mörka ögon.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google