Erotic

Kvinna livmoderhals svans

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

kvinnor stora naturliga bröst
svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

svans kvinna livmoderhals

Ta del av en unik fortbildning om hypogonadism hos män, och få ökad kunskap om symtom, diagnos och behandlingsalternativ. KURS - med patientfall: Lär dig det senaste om icke-hormonella preventivmetoder ». Livmoderhalsen är den nedre delen av livmodern.

Livmoderhalsen och livmodertappen är täckta av skivepitel respektive körtelepitel som möts i ett område på livmodertappen. Av all cervixcancer som diagnostiseras är cirka 85 procent skivepitelcancer - majoriteten av övriga fall utgörs av adenocarcinom.

Även till exempel sarkom förekommer, men är sällsynt. Adenocarcinomen tenderar att öka både i relativa och absoluta tal, medan skivepitelcancer har minskat drastiskt sedan man införde screening. Genom kolposkopi, histopatologi och cellprovtagning kan man bedöma portios epitel och diagnostisera olika varianter av dysplasier cellförändringar. Cirka procent av dysplasierna utvecklas till invasiv cancer, medan övriga blir stationära eller regredierar. Epidemiologiska data stöder sedan decennier hypotesen att HPV humant papillomvirus har en etiologisk betydelse för uppkomsten av livmoderhalscancer, cervixcancer, och HPV är allmänt accepterad som primär kausal orsak till cervixcancer och dess förstadier.

Även andra typer förekommer, som HPV 6, 11, 42, 43, 44, 45, 51, 52, 56 och 58 låg-onkogena. Intermediär-onkogena typer är 33, 35, 39, 51 och I över 20 procent av fallen förekommer fler än en typ av HPV. Kondom skyddar inte mot HPV-infektion. Tvärtom korrelerar kondom- och pessaranvändande med cervixcancer, dock endast svagt.

Alla med virusinfektion utvecklar inte livmoderhalscancer och det finns även HPV-negativa cancerfall, vilket talar för att HPV-infektion ensam inte är en tillräcklig etiologisk förklaring. Livmoderhalscancer är ovanligt före 25 års ålder. Vanligast är sjukdomen mellan 30 och 40 samt efter 70 års ålder.

Det kan bero på att äldre kvinnor inte regelbundet har genomgått cellprov, eller bero på någon okänd etiologisk faktor, vars carcinogena effekt är dröjande. Sedan talet erbjuds alla svenska kvinnor mellan 23 och 60 år regelbunden gynekologisk cellprovstagning. Före införandet av screeningen i Sverige låg incidensen  antal nya fall under ett år  av cervixcancer på cirka fall årligen.

Därefter har cervixcancer fallit från tredje till sjuttonde plats i statistiken över nya cancerfall hos svenska kvinnor. Tendensen är densamma i andra länder som infört screeningprogram.

Incidensen i Sverige har alltså sjunkit sedan talet, och i den senaste statistiken från noterades nya fall det året. Statistiken över prevalensen antal individer med sjukdomen vid en viss tidpunkt är något osäkrare och redovisas inte längre samlat som tidigare, men enligt rapporteringen var prevalenstalet cirka 10 år i Sverige. Den relativt höga prevalensen i förhållande till incidensen speglar att sjukdomen drabbar många relativt unga individer samt att överlevnaden är god.

Mortaliteten antalet döda eller andelen dödsfall i en population var år svenska kvinnor. Efter det att screening införts i Sverige sjönk mortaliteten initialt med 60 procent, men därefter har femårsöverlevnaden legat tämligen konstant kring 70 procent. Globalt inträffar årligen cirka nya fall av cervixcancer, vilket utgör ungefär 10 procent av all cancer hos kvinnor.

Mer än hälften av de drabbade dör i sin sjukdom. Angående HPV som etiologisk faktor, var god se ovan. Ytterligare etiologiska faktorer, med eller utan koppling till HPV, finns. HPV-infektion och dysplasier är överrepresenterade hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar, till exempel transplanerade patienter och patienter med AIDS. P-piller har ett direkt samband med cervixcancer, och indirekt med HPV-infektion, och studier ger stöd för att p-piller kan potentiera HPV-aktivitet.

Rökning förekommer i ökad frekvens hos patienter med cervixcancer, men tycks inte korrelera till utveckling av dysplasigrad. Detta trots att tobaksmetaboliter förekommer i 50 gånger högre koncentration i cervixsekret jämfört med i plasma. Rökning korrelerar dock starkt med HPV-infektion, vilket talar för något slags indirekt samband med cervixcancer. Om man korrigerar för HPV-infektion, kvarstår en viss korrelation med antal partners, ålder vid första samlag och antal samlag före års ålder.

Det inger misstanke om att samtidig förekomst av andra genitala infektioner kan ha betydelse. Livmoderhalsen och livmodertappen är täckta av skivepitel respektive körtelepitel, vilka möts i ett område på livmodertappen.

Slemhinnan är där extra känslig för angrepp av bakterier och virus, som kan skada cellerna. Cellförändringar kan då uppstå, och dessa kan så småningom kan utvecklas till cancer. Förstadier till livmoderhalscancer ger inga symtom, utan kan bara upptäckas vid aktiv testning, som idag görs vid en gynekologisk cellprovtagning. Även om man har fullt utvecklad livmoderhalscancer i tidigt stadium kan man vara utan symtom.

Det vanligaste symtomet på livmoderhalscancer är blödningar från underlivet. De kan till en början komma efter samlag eller i samband med ansträngningar som till exempel vid toalettbesök. Efter ett tag uppstår blödningarna oftare, och till slut mer eller mindre dagligen. Om cancern har spridit sig utanför livmodern kan man få ont på ett sätt som påminner om mensvärk. Även benen kan svullna, vilket då beror på stas i vener eller lymfsystemet på grund av loko-regional spridning eller överväxt.

Det klassiska symtomet vid cervixcancer som får kvinnan att söka läkare är kontaktblödningar, det vill säga blödningar som uppstår vid samlag. Blödningarna är sällan förenade med smärta.

Det kan även vara andra former av olaga blödningar från vagina, till exempel vid ansträngning eller vid defekation. Vanligt är också flytningar, oftast illaluktande och som inte upphör trots antibiotikabehandling.

Tumorös och nekrotisk vävnad är predilektionsställen för bakteriella infektioner som kan leda till vaginiter och cerviciter med flytningar - men också till salpingiter och infektioner i parametriet, med uttalade smärtor och feber som följd. Flytningar, blödningar och smärtor i nedre delen av buken skall alltid följas upp med gynekologisk undersökning och eventuell provtagning. Allmänna symtom som viktnedgång, aptitlöshet, tarmstörningar och blåspåverkan är symtom förenade med avancerat tumörstatus.

Svenska kvinnor mellan 23 och 49 år erbjuds cellprovtagning var tredje år, och mellan 50 och 60 år var femte år. Kvinnor som genomgått behandling för höggradig dysplasi bör följas med cellprov minst 25 år efter behandling Strander, Ytterligare cirka cellprov tas vid sidan av programmet eller utgörs av provtagning som del i vidare utredning eller uppföljning efter åtgärd. Varje år har cirka 20 kvinnor ett screeningprov som är avvikande och kräver någon typ av utredning. Undersökningen kan göras av läkare eller utbildad barnmorska och består av en gynekologisk undersökning och cellprovstagning från vagina bakre fornix , portio och cervixkanalen.

Det görs närmare en miljon Pap smears årligen i Sverige. De patienter som fångas vid screening har som regel inga eller mycket diskreta symtom. Ibland kan man dock redan vid denna tidpunkt se tumörsuspekta förändringar på portio i form av sår eller exofytisk, tumorös vävnad.

Vid palpation kan man ibland också känna en tunnformad cervix som är typisk för endocervikal växt. Liknande fynd kan göras vid en gynekologisk undersökning och skall då alltid följas upp med adekvat provtagning, provexcision eller skrap. Om man har symtom, eller om ett cellprov har visat cellförändringar, behöver man genomgå en gynekologisk undersökning, vanligtvis på en gynekologisk mottagning.

Vid undersökningen används kolposkop för att bättre se eventuella förändringar på livmodertappen. Det tas också vävnadsprov.

I samband med undersökningen kommer patienten och läkare överens om när svar på proverna ska lämnas. När misstanke föreligger eller när cancerdiagnosen bekräftas skall patienten utredas med avseende på klinisk stadieindelning enligt FIGO International Federation of Gynecology and Obstetrics och planerad behandling.

Undersökningar som får ligga till grund för stadieindelning enligt FIGO är förutom klinisk undersökning palpation i narkos, cystoskopi, urografi och lungröntgen.

På särskild indikation kan även proktoskopi, rektoskopi och skelettröntgen göras. Dessa undersökningar skall dock inte utnyttjas vid den kliniska stadieindelningen, men väl till val av behandling.

Om CT görs kan den ersätta urografin för att fastställa eventuell urinvägspåverkan genom att kontrasten utsöndras via njurarna och därmed avslöjar eventuell stas. MR är bättre än CT för kartläggning av lokal tumörutbredning men är likvärdig vid lymfkörtelmetastasering. MR rekommenderas som utredning vid nydiagnostiserad cancer och kan även utnyttjas för att skilja tumörvävnad från fibros. Position emissionstomografi PET är ytterligare ett alternativ och förefaller vara överlägset både CT och MR vid utredning av förstorade lymfkörtlar.

På sjukhuskliniken görs en gynekologisk undersökning när patienten är sövd eller har ryggbedövning. Undersökningen görs oftast av ett team av läkare med särskild expertis på gynekologiska cancersjukdomar.

Vid palpation i narkos görs bimanuell palpation, abrasio samt finnålspunktion av eventuella suspekta förändringar. Läkarteamet väger sedan samman fynden med röntgenbilder. Stadium II:  Tumörengagemang av vaginas övre två tredjedelar eller parametrium, dock ej ut till bäckenväggen.

Stadium III:  Tumörengagemang av vaginas nedre tredjedel, växt ut mot bäckenväggen eller hydronefros alternativt icke fungerande njure till följd av tumörväxt. Stadium IV:  Tumörväxt utanför lilla bäckenet eller med engagemang av blås- alternativt rektalslemhinna. Man kan ha småblödningar från underlivet av andra orsaker än livmoderhalscancer.

De kan till exempel bero på användande av p-piller, hormonspiral eller att man har sköra slemhinnor, infektiösa eller inflammatoriska tillstånd eller, och kanske allra viktigast, corpuscancer.

Traditionellt är standardbehandlingen av tidig cervixcancer stadium I och II intrakavitär och extern strålbehandling, primär kirurgi eller en kombination av strålbehandling och kirurgi.

Vid kirurgi förekommer enkel hysterektomi eller olika grader av utvidgad hysterektomi med utrymning av lymfkörtlar i lilla bäckenet. Någon säker skillnad i resultat för stadium I eller II finns inte mellan strålbehandling och kirurgi eller kombinationer därav. Däremot rapporteras det en högre grad av morbiditet i de fall som erhållit både strålbehandling och kirurgi.

Titthålsteknik, laparaskopi, blir allt vanligare och på allt fler kliniker kan operation göras med robotteknologi. Cytostatika ges vid recidiv i tidigare strålbehandlat område vid disseminerad sjukdom i palliativt syfte. Försök med adjuvant kemoterapi har inte visat förbättrat resultat med bättre överlevnad, men däremot kan neoadjuvant kemoterapi ge god tumörreduktion och därmed underlätta eller möjliggöra kirurgisk intervention.

Vid avancerade stadier föredras primär strålbehandling. För lokal tumörkontroll krävs höga stråldoser med relativt stora risker för komplikationer. För adenocarcinom rekommenderas kallknivskonisering vid dysplasier och hysterektomi vid tidig eller misstänkt invasivitet stadium IA1.

Vid bristande radikalitet skall patienten reopereras med ny konisering alternativt hysterektomi. Vid applikation är patienten sövd eller i spinalanestesi.

5 Comment

  • Livmoderkroppscancer och livmoderhalscancer skiljer sig mycket från varandra, även om de ofta blandas ihop. Den egentliga menstruationen pågår vanligen i 3—7 dygn. Även till exempel sarkom förekommer, men är sällsynt. Varje år får cirka kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Själva strålbehandlingen känns inte och strålningen sitter inte kvar i kroppen efter behandlingen. Livmoderhalsen och livmodertappen är täckta av skivepitel respektive körtelepitel, vilka möts i ett område på livmodertappen. Undersökningen görs oftast av ett team av läkare med särskild expertis på gynekologiska cancersjukdomar.
  • Progesteronet ändrar livmoderns slemhinna så att det blir lättare för embryot att fästa vid den. Krävs medicinsk kunskap för att patienten ska få rätt hjälp för sin nokturi? Titthålsteknik, laparaskopi, blir allt vanligare och på allt fler kliniker kan operation göras med robotteknologi. Menstruationsstörningen behandlas enligt det som orsakar den, om kvinnan vill bli gravid ges vid behov infertilitetsbehandling. Pubertetsutvecklingen hos pojkar medför också nattliga sädestömningar, ökad behåring på kroppen och vid könsorganen samt en växtspurt.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google