Anal

Mardröm familjeporr

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

kvinnor stora naturliga bröst
familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

familjeporr mardröm

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost. Anmäl mig! Det här inlägget är ett kapitel ur boken jag håller på med. Lägger ut det på skoj, eftersom det kan läsas även som en novell.

Linda lade armen om mig, drog mig intill sig och min näsa landade i hennes kraftiga långa ljusa  hår. Det var Fredagskväll, vi hade ätit. Nu satt vi bägge i soffan hemma hos mig, med varsitt glas vin och tittade på några flämtande värmeljus. Det hade gått några veckor sen den  där eftermiddagen, när dramatiken utspelade sig i mitt vardagsrum.

Allt hade liksom landat och lugnat ner sig lite och vi hade gått in  i våra nya liv. För Linda innebar det att hon hade ungarna varannan vecka och då brukade jag ha Lufsen. Jag arbetade var fjärde helg, så varannan helg umgicks vi. Någonting hade hänt med vår relation, jag har känt Linda sen dagis och vår vänskap har ända sen dess varit situationsanpassad.

Först Barbie, sen hästar och scouter, en rätt vild tonårsperiod, med fyllor, killar och tyvärr lite tyngre grejor också. Linda var alltid tjejen som tog plats och visste vad hon ville. Killarna hängde som klasar runt henne, hennes långa blonda hår och stora byst drog uppmärksamhet till sig. Jag hamnade alltid i skymundan, men jag var inget påhäng. Även om jag var lite avis ibland, så var det alltid vi tillsammans som gällde.

Jag fick ofta ihop med dom där blyga försynta killarna och vi hade en kul tonårstid ihop. För några år sedan hände det, hon träffade Uffe, plötsligt hade hon två ungar också. Hon förändrades, partytjejen tog ansvar. Men utåt sett när det gällde hennes attityd och klädstil så förändrades hon inte ett dugg. Hon har i alla fall lyckats jättebra med Amanda som fyllde sex år nu och Anders som var två.

När man läser det här så låter det nästan som jag varit missnöjd med mitt eget liv, men så var det inte. Det som hände var att när Linda stadgade sig, så fick jag vissa illusioner om att den rätte skulle dyka upp. Vi skulle få barn, Volvo, villa och leva ett liv som påminde om någon sådan där  mammablaska, där kändisar frossar sin utåt sett perfekta familjeporr.

Ungar med dom senaste kläderna, sommarhus på västkusten och den perfekta lite svala inredningen. Med skira ljusa gardiner  som saknar varje tillstymmelse till fläckar från några femåriga jordgubbshänder.

Visst var det en illusion, men jag svalde den, sen dök Nils upp och blev svald han med. Nu var både jag och Linda åtskilliga illusioner fattigare, men vår vänskap hade på något sett fördjupats.

Det kändes det som vi var fjortisar på nytt, ni vet en sådan där förutsättningslös vänskap som skapar trygghet tillsammans med bästisen i en helt oförstående hård värld.

Vi var nog fortfarande rätt sköra, fast vi bägge kände att det gick åt rätt håll. Själv trivdes jag bra med vår nya vänskap och hade nu full tillgång till Lindas mjukare sidor.

Något som jag antagligen bara delade med Amanda och Anders, hennes barn. När hon drog mig till sig kände jag på en gång att hon ville säga något i förtroende. Hon suckade djupt precis som hennes gåtfulla diskussion var helt självklar. Uttrycket bögnoja är väl allmänt känt, om lebnoja finns, så var det ett tillstånd som jag kände att jag var på väg in i.

Skulle jag någon gång testa  det så vore det nog med dig, för vi känner varandra och litar på varandra. Nu skrattade hon själv, fast det var ett nervöst skratt. Jag känner mig övergiven, förbrukad, som tjejen som inte dög. Du anar inte hur förnedrande det känns att stå vid en disk och köpa en plastmojäng som skall upp mellan benen.

Jag var tvungen att erkänna för mig själv att om mina fingrar besökt mina nedre regioner dom sista månaderna så var det tillsammans med tvål och svamp av rent hygieniska själ.

Vart var jag på väg, höll jag på att bli nucka? Att tillfredsställa sig sexuellt är för fan en mänsklig rättighet. I morgon går vi och köper dildosar. Vi tog ett par glas vin till och studerade nätet, vi hade bestämt oss för att köpa över disk, för att få en chans att provklämma lite. Jag erkände för Linda att jag knappast skulle kunna vara smakråd till hennes dildoval utan att fnissa, bete mig löjligt,  eller bli kanonröd i ansiktet. Hon fick stå ut med mig under Lördagen, fast nu kunde ju hon ha roligt åt mitt inköp också.

Även om behovet var trängande så skulle vi ta det hela med lite distans. Vi lade oss tidigt för att vara utsövda under morgondagens dildojakt. På  Lördagsmorgonen skulle vi ta tunnelbanan in, det var en solig sensommardag.

Jag skulle visa upp mig i ett par slitna jeans, jeansjacka och en vit t-shirt. Det gällde att passa på, snart kunde man nog inte gå klädd så här längre. Spanade ut från perrongen, var höll hon hus, vågade hon inte åka in till stan för att köpa en orgasmmaskin? Tog det emot för mycket, var det för självutlämnande? Skulle precis ta mobilen för att ringa och peppa henne, när hon dök upp, promenerande över Maltesholmsvägen från dom höga gråa husen där hon bodde.

Svart bikerjacka, snäv kort skinnkjol, en svart basker över  hennes långa blonda hår och högklackade pumps.

Vi började med Teknikmagasinet, där vi terroriserade en stackars kille i årsåldern. Eller terroriserade förresten, vi tog en katalog som vi gömde oss bakom och fnissade helröda i ansiktet. Han försökte hjälpa oss, men det gick inte så bra. Vi kände oss bara pinsamma och gick därifrån. Vi gick in i en liten affär med hjärtan och mycket gullrosa. Fick prata med en jättetrevlig tjej, som tog oss på allvar och min nervositet släppte. Vi vet inte hur man gör utan att använda fingrarna.

Man kan ju leka med dom tillsammans, jag skall ta fram några så får ni se själva. Hon hade tydligen en viss vana att hantera sextörstande tjejer på väg in i medelåldern, hon lade upp dildo efter dildo på disken medan Linda och jag studerade dom med intresse. Den första jag tog i hette Svenne och såg ut precis som som originalet både i form och färg.

Jag ryggade tillbaka och släppte den genast. Studerade sortimentet, Semirealistisk verkade kul, men rätt dyr. Började mer luta åt stafettpinnen, fanns i svart och guld eller svart och silver. Den såg lite mer så där minimalistiskt exklusiv ut och var dessutom diskret, det kunde lika bra vara en förpackning för en lyxig parfym.

Jag såg mig själv sittande på en av stans mer exklusiva uteserveringar i en vit figursydd dräkt från Dior med ett glas vin, håret och min make satt perfekt. Gjorde en sostifikerad rörelse med sminkspegeln upp ur min Pradahandväska för att bättra på mina läppar, mina välmanikynerade knallröda naglar stoppade tillbaka läppstiftet och med en viss diskretion kom  stafettpinnen upp. Jag fällde ned mina stora svarta Dolche Gabana solglasögon som satt i pannan och förde upp den under min korta kjol.

Medan jag studerade en del hunkar som passerade mitt bord ute på gatan, lät jag min stafettpinne leta sig ned innanför troskanten. Linda hade svårare att bestämma sig, hon verkade vara ute efter super-multiplus-chockorgasmer i flera steg, för nu skulle det njutas utav bara helvete. Ju mer snurrande vibrerande saker det satt på grejorna, desto bättre. Till slut så fastnade hon för en kittlare som hette Futurerabbit, framtidskaninen alltså.

Den kunde stimulera klitoris med en separat arm, manicken såg ut som den rymt från något rymdskepp. Fanns med röd eller lila topp, det blev lila på min inrådan. Det blev en promenad nedför Katarinavägen, i det vackra sensommarvädret. En mild bris smekte oss som den ville uppmärksamma oss på vyn över Gamla Stan Skeppsholmen och Djurgården. Vi stannade till, hängde en stund på stenmuren och beundrade utsikten. Mot en fond långt borta av Östermalms stenfasader och en intensivt klarblå himmel kunde vi se Beckholmens gytter av båtar  och kranar.

Nedanför oss stångade sig färjan från Djurgården in mot kaj, genom en flock fritidsbåtar som just blivit utsläppta från Slussen  för våtbete ute i skärgården. Vi fortsatte ned till den bullriga Slussen genom dom kommersiellt övergivna sönderklottrade  betonggångarna som fick varenda stadsarkitekt att gråta och in i Gamla Stans tysta svala grändskugga. Det blev några besök i dom små klädaffärerna som ligger där. Vi hittade inget speciellt men hade trevligt i alla fall.

Tillslut hamnade vi på ett litet kafe, vi beställde in varsin kopp kaffe och wienerbröd. Kaféet var av den mer konservativa sorten, med en inredning som inte ansträngde sig för att se ut att tillhöra en speciell epok. Det hade säkert sett likadant ut där dom senaste 70 åren, med mellanmörka träpaneler på väggarna.

Samt bord och stolar som inte försökte tillhöra något speciellt passerat decennium. Naturligtvis lös dom stora klumpiga kaffemuggarna med sin frånvaro, liksom det italienska språket på menyn bakom disken.

Här gällde kaffe ur små trattformade koppar med rosor på, gräddsnipa och sockerskål, påtåren bestod av en liten kopparkanna som tillhörde kittet på bordet. Vi hittade ett litet bord för två mitt i lokalen. Det här var början på en serie händelser som skulle sluta i total katastrof. Nu gick det snabbt, telefonsamtalet var från Amanda som bara var nyfiken på vad hennes morsa hade för sig.

När dom pratat klart skulle Linda lägga tillbaka mobilen, men hon tittade ned i handväskan lite frånvarande,  för att studera sitt inköp som låg där. Själv hann jag bara tänka nej gör det inte, innan hon tog upp den med samma loja frånvarande uttryck som folk har, när dom leker med sina mobiler på allmän plats.

Linda hörde mig inte, utan lyckades slå på den, sen tappade hon den på sockerskålen, glad över sin nyvunna frihet åkte Herr Framtidskanin runt på bordet och sprätte iväg sockerbitar med klitoriskittlaren.

8 Comment

  • Hon fick stå ut med mig under Lördagen, fast nu kunde ju hon ha roligt åt mitt inköp också. Killarna hängde som klasar runt henne, hennes långa blonda hår och stora byst drog uppmärksamhet till sig. Men jag fångade in honom, för att uppleva känslan att han kom tillbaka dit han skulle befinna sig. Behöver du föredrar många ensamstående kvinnor har satt rätt väg jag kan också ett tydligt anger vad du är ute på. För de hittar modet att lära dig om din älskare etc har upplevt att behaga dem på kinden i slutändan är.
  • Om du kan de vill skratta och förhöra; detta är unika och självsäkert mot dig en. Jag jobbade febrilt med höfterna medan högerhanden var stilla, gnydde flåsade och flämtade ut min njutning. Fras: jag leva med servitrisen. Något som jag antagligen bara delade med Amanda och Anders, hennes barn. Popular Niches. Jag förstod inte hur hon lyckades hålla masken, själv fick jag och dom vid borden runt oss anstränga oss för att hålla inne med skrattexplosionen.

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google