Anal •

Elizabeth Weir porr

2020-08-24T02:51:40
Add Comment
porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

kvinnor stora naturliga bröst
porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

porr Elizabeth Weir

Allt på internet blir till porr. Min gamla hemsida har också blivit porr. Och jag hade lämnat länkar till den överallt, och många är de oskyldiga stackars människor som klickat och fått nakna tonåringar kastade i ansiktet. Kanske har tom. Eller att jag lagt länken som ett skämt.

Nej nej. Det är den naturliga utvecklingen, resultatet av att lämna något obevakat. Då blir det porr. Allt på internet blir porr förr eller senare. Jag har gjort av med kaffefilter. Tidsmässigt borde starten för min förbrukning av kaffefilter sammanfalla med starten för min vana att läsa Errata. Errata blir också porr för mig idag. Damn, jag måste ha arton olika virus.

Ett halvt dygn sen min senaste virusscan. Är det porrinvasion nu? Blir allt porr för er också? Gästbokskoalan är vaken. Jag jobbar. Jag renskriver intervju. Jag är duktig och renskriver medan jag minns vad folk faktiskt sa. Sen la jag ner hela min själ i att hålla mig kvar som skribent. Jag såg helt enkelt till att bli bäst, extremast, extra allt. Jag tycker att det är tröttsamt med människor som vill vara extremast. Måste man vilja det? Jag vill vara sympatisk. Alldeles för få personer som skriver saker verkar sympatiska.

Rolig och sympatisk, ja, det är den bästa kombinationen. Om man vill skriva saker i tidskrifter måste man komma med idéer. Jag har aldrig idéer. Jag har aldrig ens idéer för den här dagboken, jag bara sätter mig framför datorn och tänker att jag måste skriva nåt. Sen skriver jag nåt. Jag använder min hjärna för lite. Jag borde köpa den där nya tidningen som innehåller 99 olika pyssel som tränar ens iq.

Det är växlande molnighet ute. Jag sitter och söker efter meningslösa saker på Tradera. Ibland blir jag besatt av tanken på att äga saker från Tradera. Typ en gobeläng med hjortar. Det finns bara en på Tradera just nu. Hjortar är ett populärt motiv på gobelänger. Jag bytte ut bilden på en hjortgobeläng mot en midsommarkille istället. Det här är Ivar Arosenius som har blommor i sitt hår. Jag läser på Arbetets museums hemsida.

Arbetets museum är Norrköpings stolthet. Eller, huset det är inrymt i är det iallafall. Arbetets museum i sig är rätt luddigt. Ibland fattar man inte riktigt grejen med deras utställningar typ: Systerskap! Eller: Vikten av att ha ett eget rum, även om man är fattig och bor i Afrika. Eller: Svenska serietecknare. Arbetets museum är som ett litet zoo där kulturtörstande medelklassmänniskor på lördagspromenad kan kika in det är fri entré och genom att kolla på snygga foton få se hur det ser ut på verkstadsgolven.

Nu håller Arbetets museum på att samla material om hur det är att jobba på en pizzeria Norrköping är Sveriges pizzeriatätaste stad! Projektet stöds av Statens kulturråd. Det insamlade materialet är grunden för en utställning som ska visas på museet under hösten och utgör därefter underlag för vidare studier och forskning. Det är något med hela grejen som får mig att bli lite äcklad. När man visar upp arbetarklassen på museum är det som att den inte finns på riktigt, bara grejen med att det heter Arbetets museum liksom, det ger ju intrycket att det egentligen inte finns några arbetare längre, bara några som är sparade på museum, som fossil, som man kollar på för att täcka veckans kulturkvot, innan man dricker kaffe i caféet högst upp och tittar på utsikten och de fina industrihusen.

Alltså, det är väl knappast nån som faktiskt tillhör den avbildade arbetarklassen som hänger där. Annat än på foton på väggarna. Jag rotade igenom lådor med böcker i jakt på sånt jag aldrig läser och skulle kunna sälja när jag jobbade i lunchrestaurangen på sjukhuset i Norrköping rensade sjukhusbiblioteket brutalt bland sina böcker, när alla böcker som ratats av de som stod först på tur gissningsvis sjukhusets kulturmänniskor, de mest kulturmännisko-looking människor jag någonsin sett ställdes ner i stora lådor i sjukhusets storkök.

Jag vet inte varför. I ett godhjärtat med misslyckat försök att få storköksbiträdena att läsa Strindberg? Mina arbetskamrater tog det mesta som kunde tänkas vara någon form av deckare, jag tog en svart sopsäck med en massa böcker jag aldrig kommer läsa. Fast de är ju biblioteksbundna allesammans, intresset för dem torde vara tämligen lågt — det här blev en jättelång parentes, sorry och då hittade jag gammal kurslitteratur från min första termin på universitetet.

Jag var nyss fyllda nitton år och fattade ingenting. Så dumt av mig, alltså, helt sjukt dumt att påbörja jävla kulturvetarprogrammet direkt efter gymnasiet. Jag visste faktiskt inte bättre. Jag visste inte att man fick läsa lösa kurser. Jag borde läst Konstvetenskap A, men jag trodde inte det var tillåtet, jag trodde att man var tvungen att läsa ett program.

Så jag satt i ett fult rum i ett radhus i Skogås och försökte lära mig saker om kulturbegreppet ur mina dyra kursböcker, och misslyckades kapitalt på den första tentan.

Jag blir deprimerad när jag tänker på det. Jag tyckte att böckerna var konstiga och tråkiga. Jag ville inte lära mig nåt, bara fixa tentorna. Nu när jag bläddrar i dem verkar introduktionsterminen på kulturvetarprogrammet som rena drömmen.

Bara namnen på böckerna; Medier och kulturer, Skjorta eller själ? Det handlar om natur vs. Jag skulle älska den där kursen idag. Så dumt så dumt att plugga när man befinner sig i en period då man inte är mottaglig eftersom man inte vill lära sig saker, man vill, ja, leva eller nåt.

Åh all tid och allt studielån jag lagt på sådant jag inte velat lära mig. Bla bla bla. Det här kan jag ju sitta och älta i evigheter. Jag ska läsa böcker istället. Jag ska lära mig saker på egen hand. Idag har jag läst Göran Greider och lite Ted Hughes. Jo förresten, min granne alltså. Jag satt på altanen och hörde honom där på andra sidan betongväggen. Min granne, med rar röst, till antagen flickvän: Titta älskling, den blommar!

Antagen flickvän: Va? Min granne: Ja, titta, det är två blommor här! Följt av förtjusta utrop. Min granne intresserar sig för blommor? Han har rätt mycket blommor på altanen faktiskt, iallafall för att vara någon som får okontrollerade raseriutbrott över fotbollsresultat och muttrar könsord offentligt. Eller, det kanske bara är mina fördomar som säger att det skulle finnas en motsättning i det.

Dagens låt blir alltid nån gammal sunkig new wave. Det känns som att jag kanske blev för privat förut. Så här var det inte förut, då gnällde jag mycket mer ohämmat. Nu tror jag att jag måste vara helt… ja, rolig, hela tiden. Skillnaden mellan den här dagboken och de flesta bloggar är, förutom det irriterande faktum att de senaste inläggen inte hamnar överst, som är brukligt i bloggar, utan underst — underst den dagen, alltså — även att när en dag är slut går den inte att redigera.

När klockan slår är varje gången dagboksdag skriven i sten och kan inte redigeras på annat sätt än genom att radera hela inlägget. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Dåligt när jag ångrar nåt såklart, men kanske bra ändå, med tanke på att jag annars nog skulle hålla på och efterhandsredigera bort allt som jag kände mig det minsta obekväm med, och eftersom jag är textperfektionist och åtminstone den fjärde mest självkritiska personen i norra Europa är jag rädd att det inte skulle bli så mycket kvar.

Kolla, värsta snygga.

You may also like

7 Comment

  • Eftersom hela fanzineprojektet avlidit började jag fundera på huruvida jag skulle vara tvungen att redovisa pengarna på nåt sätt, och tänkte att jag kunde köpa jeans, dyrt smink och åka till Prag för dem. Lilly Saint small ass teen getting bbc. Fredrik Strage, förresten: det finns en monumental skillnad mellan tidiga Oasis och the Tough Alliance, och den består i att de senare stinker HDK-fest lång väg. Kanske har tom. Åh, Errata -Malte Persson skriver i ett kommentarsfält iofs, men ändå!

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save