Amateur •

Rödhårig grenfri slang

2020-10-22T04:03:24
Add Comment
slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

kvinnor stora naturliga bröst
slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

slang rödhårig grenfri

See what's new with book lending at the Internet Archive. Internet Archive logo A line drawing of the Internet Archive headquarters building façade. Search icon An illustration of a magnifying glass. User icon An illustration of a person's head and chest. Sign up Log in. Web icon An illustration of a computer application window Wayback Machine Texts icon An illustration of an open book.

Books Video icon An illustration of two cells of a film strip. Video Audio icon An illustration of an audio speaker.

Audio Software icon An illustration of a 3. Software Images icon An illustration of two photographs. Images Donate icon An illustration of a heart shape Donate Ellipses icon An illustration of text ellipses. Den bok vi fortfarande läser med en rysning är Huxleys, inte Orwells. Inte för att är ett passerat år- tal, eller för att Orwell skriver sämre, utan för att Orwells framtids- spår tog slut , med kommunismens sammanbrott. Den tota- litära staten är inte längre skräckinjagande eftersom den inte längre verkar möjlig.

Eller snarare, de maktmedel med vilka Orwells Storebror förvandlade sina människor till boskap är inte längre tekniskt tänkbara. Ingen enskild makt kan längre centralisera informationsflödet, kontrollera propagandan, förfalska historien, styra individers tankar och handlingar, övervaka deras rörelser, bestämma deras språk, hota deras liv.

Den enskilda människans horisonter och nätverk har öppnats för att rimligen aldrig mer kunna slutas på det sätt som Orwells framtid förutsatte. I så måtto är förvisso också Huxleys värld färgad av sin tid. Makten är även här total och centraliserad.

Allt och alla styrs från en enda punkt, av en enda elit. Världskontrollörerna är omnipotenta, de enskilda varelserna totalkontrollerade. Inte särskilt skrämmande det heller, numera. Nej, vad som fortsatt skrämmer hos Huxley är maktens medel. Kontroll genom biologisk determinering, inte fysisk övervakning. Underkuvande inifrån, inte ovanifrån. Individualitetens bortprogrammering, inte dess fängslande. Man tvekar om ordet människa eftersom den slumpmässiga individualiteten är utplånad.

Varje varelse kläcks att bli det hon måste bli. Måste många bli exakt 5 samma sak tillgrips kloning. All naturlig fortplantning är avskaf- fad. Människan är en biologisk maskin som tillverkas i exakt de mängder och sorter som den materiella tillväxten, stabiliteten och det samlade välbefinnandet kräver. I en tid när kloning av människor blivit en bioteknisk realitet, liksom konstgjord befruktning och genetisk manipulation, ja när tanken på att konstruera människor efter smak och behov inte alls känns främmande, skiftar följaktligen ljuset över Huxleys värld.

Det är det biologiska fängelset som träder fram, inte det totalitära. Livet som biologi. Lyckan som ideologi. Lyckoideologin följer av biologin.

Reduceras livet till biologi är lycka den enda livsmening som återstår. Den fysiska lyckan. Njut- ningen. I Huxleys värld finns inga andra mål än det biologiska livet självt, ingen strävan efter andra ideal än njutningens och produktionens, ingen annan ordning än den rådande.

I Huxleys värld avrättas inga oppositionella eftersom ingen av de hårt programmerade varelserna skulle komma på tanken att oppo- nera sig. Alla är lyckliga. Om man med lycka avser brist på oro, missnöje och förändringsvilja.

Om man med lycka avser den momentana tillfredsställelsen av alla fysiska behov och drifter. Det är visionen av lycka som drabbar hårdast. I Orwells värld är ingen lycklig trots att allmän lycka är påbjuden. I Orwells Oceanien härskar surkålsdoften, tristessen, den sexuella repressionen och det undertryckta missnöjet.

Winston Smith är olycklig därför att han fortfarande kan föreställa sig lycka. Därför att han fortfa- rande vet vad det är att älska. Vad det är att vara människa. I Huxleys värld däremot är alla lyckliga. Det är ingen tvekan om den saken. Huxleys alfa- eller betaminus- eller epsilonplusvarelser är förvisso inte beordrade till lycka, däremot systematiskt och kontinuerligt lyckliggjorda.

Varelserna i Huxleys värld är tillverkade för att producera, konsumera, njuta o och halla sig lugna. Åldrandet är kemiskt undertryckt, döden estetiserad och trivialiserad och livet reducerat till ett effektivt och ändamålsenligt vegeterande. Ingen utveckling av annat än det bio- logiskt nyttiga, inget skapande av annat än det lyckobevarande, ingen litteratur eller konst eller musik annat än harmonibefrämjande ramsor, plakat och ceremonier, inga utmaningar, inga faror, inga olyckor.

Det är naturligtvis fasansfullt och otänkbart, men någonstans djupt oroande. Inte därför att Huxleys värld verkar möjlig, men därför att så många av dess underliggande drag ligger latenta i vår civi- lisation. Biologiseringen av människan, kulten av ungdom och fysisk perfektion, instrumentaliseringen av döden, sakrali seringen av konsumtionen och tillväxten, utbredningen av sensorisk stimulans och industrialiserad underhållning.

Vad Huxleys bok med förnyad kraft lyfter fram är det mänskliga livet som äventyr och mysterium, som motståndskamp och utma- ning, som aldrig accepterat öde. De missanpassade i Huxleys sköna nya värld är missanpassade därför att de av misstag har sin indi- vidualitet kvar, därför att de ensamma förstår att det finns ett val.

Mellan att brottas med livet och att droga sig bort från det. Mellan att vegetera sig genom det som är förutbestämt och att häpna över det som oförutsägbart blir till. Vad sköna varelser ser jag ej här! Hur fager är ej människan! Du sköna nya värld, som är befolkad med sådant folk. Et nous nous trouvons actuellement devant une question bien autrement angoissante: Comment éviter leur réalisation définitive? Les utopies sont réalisables.

La vie marche vers les utopies. Nicolas Berdiaeff Förord 15 år efteråt Kronisk ånger - alla moralister är ense på den punkten - är en i högsta grad icke önskvärd känsla. Om man uppför sig illa, ska man ångra sig, göra bot i den utsträckning man kan och ägna sig åt upp- giften att uppföra sig bättre nästa gång.

Under inga förhållanden ska man sätta sig och grubbla över de fel man gjort. Att rulla sig i smutsen är inte bästa sättet att bli ren. Konsten har också sin moralkodex, och många regler i denna ko- dex är desamma som eller i varje fall analoga med den vanliga etik- ens regler.

Ånger, till exempel, är lika litet önskvärd i förhållande till vår dåliga konst som i förhållande till dåligt uppförande. Det dåliga ska uppspåras, erkännas och - om möjligt - undvikas i fram- tiden. Att nagelfara litterära brister, tjugu år gamla, att försöka lappa på ett dåligt arbete för att skapa den fulländning det inte uppnådde, när det först lades fram, att slösa bort sin medelålders år på att söka göra bättring för konstnärliga synder, som begåtts och lämnades i arv av den främmande människa som var man själv i ungdomen - allt detta är förvisso fåfängt och dumt.

Dess brister som konstverk är betydande; men för att korrigera dem skulle jag vara tvungen att skriva om boken - och under arbetet att skriva om den skulle jag, som en äldre och annan person, förmodligen inte bara ta bort en del av berättelsens fel utan också en del sådana för- tjänster, som den ursprungligen hade.

Och därför motstår jag fres- telsen att vältra mig i konstnärlig ånger och föredrar att låta detta vara detta och att tänka på något annat. Men det kan dock anses vara värt mödan att nämna berättelsens 9 allvarligaste brist, vilken är denna.

Vilden erbjuds blott två alter- nativ, galningens liv i Utopia eller den primitives tillvaro i en indianby, ett liv som i vissa avseenden är mer mänskligt men i andra knappast mindre konstigt och abnormt.

Vid den tid när boken skrevs var tanken att mänskliga varelser hade frihet att välja mellan vanvett å ena sidan och galenskap å den andra, någonting som jag fann roande och betraktade som mer eller mindre sant.

Men för den dramatiska effektens skull får ofta Vilden tala mer förnuftigt än hans uppfostran bland utövarna av en religion som är till hälften fruktsamhetskult och till hälften Penitente - grymhet faktiskt på- fordrar.

Inte ens hans bekantskap med Shakespeare kan faktiskt berättiga till sådana uttalanden. Och slutligen tvingas han förstås fly från sunda förnuftet; hans medfödda Penitenteism gör åter sin makt gällande, och han hamnar slutligen i maniskt självplågeri och förtvivlat självmord. I dag känner jag ingen önskan att bevisa att sunt förnuft är otänkbart.

Tvärtom är jag, ehuru jag förblivit lika sorgset övertygad som tidi- gare att sunt förnuft är ett tämligen sällsynt fenomen, viss om att man kan nå fram till det och jag skulle vilja erfara mer av det.

Därför att jag har sagt detta i flera böcker på sistone och, framför allt, därför att jag kompilerat en antologi av vad förnuftiga människor sagt om sunt förnuft och alla de sätt på vilka man kan nå fram till det, har jag av en framstående akademisk kritiker fått höra, att jag är ett sorgligt exempel på hur en intellektuell klass kan misslyckas under en kris.

Vilket jag förmodar antyder, att professorn och hans kolleger är underbara bevis på framgång. Mänsklighetens välgörare förtjänar den heder och den uppskattning som bör tillkomma dem. Låt oss bygga ett panteon över professorer.

Det borde förläggas bland ruinerna av någon av de utbrända städerna i Europa eller Japan, och över ingången till benhuset skulle jag med ett par meter höga bokstäver låta inrista de enkla orden: Helgat till minnet av världsuppfostrarna. Om jag nu skulle skriva om boken skulle jag erbjuda Vilden ett tredje alternativ. Mellan det utopiska och det primitiva hornet i hans dilemma skulle finnas möjligheten till sunt förnuft - en möjlighet som redan i viss utsträck- ning förverkligats i ett samfund för exilerade och flyktingar från den Sköna nya världen, vilka bor inom naturreservatets gränser.

I detta samfund skulle ekonomin vara decentralistisk och Henry-Georgisk, politiken kropotkinsk och kooperativ. Naturvetenskap och teknologi skulle användas såsom om de, liksom sabbaten, hade skapats för människans skull och inte som för närvarande och i ännu högre grad i den Sköna nya världen som om människan måste anpassas till och förslavas under dem.

Religion skulle vara ett medvetet och förnuf- tigt sökande efter människans Slutliga Mål, kunskapen om den immanente Tao eller logos, brahmanens transcendenta gudomlighet. Och den förhärskande livsfilosofin skulle vara en sorts Högre uti- litarism, i vilken den Högsta glädjens princip skulle vara underordnad det Slutliga Målets princip - den första frågan att ställas och besvaras i varje livssammanhang skulle vara: - Hur kommer denna tanke eller handling att bidraga till eller hindra att jag och största möjliga antal andra individer uppnår människans Slutliga Mål?

Vilden skulle i denna hypotetiska nya version av boken , eftersom han var uppväxt bland primitiva människor, inte föras till Utopia förrän han hade fått möjlighet att ur primärkällor lära sig något om naturen i ett samhälle, sammansatt av frivilligt samarbetande indi- vider, ägnande sig åt att eftersträva det sunda förnuftet.

You may also like

3 Comment

Leave a Comment

Privacy Settings
We use cookies to enhance your experience while using our website. If you are using our Services via a browser you can restrict, block or remove cookies through your web browser settings. We also use content and scripts from third parties that may use tracking technologies. You can selectively provide your consent below to allow such third party embeds. For complete information about the cookies we use, data we collect and how we process them, please check our Privacy Policy
Youtube
Consent to display content from Youtube
Vimeo
Consent to display content from Vimeo
Google Maps
Consent to display content from Google
Save