Home
Popular post
Mappage

Home
Popular post
Mappage

Amateur •

Nella porr biografi

2020-08-18T10:38:12

Add Comment

Den adertonde februari har Cirkeln biopremiär, och jag är grön av avundsjuka här i min Finlandsexil eftersom filmen för tillfället inte ser ut att gå upp på finska biografer över huvudtaget, SNYFT! Men en hel del annat bokbaserat har gått eller är på väg upp på filmduken i vår, låt oss ta en titt! Tyckte förvånansvärt mycket om boken och även om trailern inte har riktigt samma stämning som boken är jag väldigt sugen på att se filmen ASAP.

Kanske redan på lördag? En annan kvinna-i-kris-vandrar-omkring-berättelse är ju Robyn Davidsons Tracks som också snurrar på biograferna just nu, någon som läst eller sett? Jag reserverade boken på biblioteket direkt efter att ha läst Wild tror jag, men kön är enorm lång och exemplaren är få, så än har jag inte sett skymten av någon bok.

The Maze Runner såg jag för några veckor sedan, och den var helt okej som underhållning men jag hade svårt att komma över hur olik den var boken. Liksom — hela tiden?! En annan YA-dystopitrilogi är ju Divergent -serien, som i filmatiseringarna har fokuserat väldigt mycket på det mörka och våldsamma inom Dauntless-falangen. Insurgent -trailern fokuserar underligt nog på ett flygande hus? And whatever happenened to filmatiseringen av Before I Go to Sleep?

Eller, film blev det ju , och pocketen kom i nyupplaga med filmomslag men trots stora skådespelarnamn verkar den aldrig ha nått nordiska filmdukar? The Miniaturist av Jessie Burton XXX- När jag plockade upp den här boken tänkte jag att miljön, talets Amsterdam, hade kunnat bli något av en stötesten för mig.

Under tonårstiden älskade jag kostymdramer i historiska miljöer, men numera väljer jag oftast bort den sortens böcker, utan att någon konkret aversion egentligen någonsin infunnit sig. Det har liksom bara blivit så. Och, skulle det visa sig, just den gamla Amsterdammiljön var det bästa med hela boken!

Nella anländer till ett pampigt hem i centrala Amsterdam. Hon och hennes nya man Johannes Brandt gifte sig för några månader sedan, och nu installerar hon sig i sitt nya hem. Men det är ett konstigt hem, med Johannes som ständigt är borta på handelsresor och hans sura syster Marin snokande i skuggorna. När Nella beställer lite dockor och möbler av the miniaturist och får obehagligt verklighetstrogna replikor tillbaka blir livet på Heerengracht allt underligare.

Det är liksom det. Jag förväntar mig krypande spänning, en massa frågor och åtminstone en del svar, men boken lyfter ju aldrig!

Den liksom puttrar på, det krisas här och där, men den engagerar mig aldrig. Jag förstår mig inte riktigt heller på Nella som, trots att hon blir sviken eller åtminstone iskallt behandlad gång på gång, ändå bara fortsätter att vara snäll och godhjärtad.

Äsch då. Synd på ett så assnyggt omslag, men det här var då ingenting för mig. Nu var det lite för länge sedan vi körde en enkät, va? Häng med, svara i kommentarerna eller länka från din egen blogg! Läser just nu: Lite för många böcker på en gång. Borde eller skulle vilja läsa just nu: Alla de där böckerna som väntar på mig, både de jag har hemma och de som än så länge bara finns på mina önskelistor..

Är till exempel väldigt nyfiken på Girl on the Train Paula Hawkins , vårens mest hypade bok? Bolton, S. Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Det finns till min förvåning inga böcker som min kropp skriker efter att ska publiceras nu i vår — med detta sagt så är min bokönskelista inte kort för det.

Har en hel del böcker som jag är väldigt nyfiken på, främst på engelska för tillfället, men det kommer såklart fler allt eftersom, det gör det ju alltid.

Vad gäller kulturupplevelser är jag övertygad om att det kommer att bli helt legendariskt när boblmaf goes Helsingfors!

Och sen är jag nyfiken på vad Helsinki Lit den Antal biblioteksböcker hemlånade: Faktiskt bara tre för tillfället, listan på reservationer är däremot skrattretande. Om Lena Dunham och Caitlin Moran skulle hamna i en battle skulle — vinna. Nu har jag inte läst dessa kvinnor senaste alster — ännu! Och hennes scenärvaro är ju inte heller av denna världen! Bonusfråga: Så ämnar jag fira Internationella Bokbabbel-dagen Än så länge har det kommit in förslag om både Bokbabbel-tema på ett bloggmaraton och årskavalkader, gillar gillar!

Vet ni, om fyra månader fyller den här bloggen tio år , och jag tänkte därför passa på att fråga er om ni har några idéer om hur det ska firas? För firas bör det! Mera vego. Mat är gott, men oftast är det så himla tråkigt att laga den, tyvärr! Innehållandes rätt mycket kött också tyvärr, så jag hoppades att Mera vego skulle ge oss en skjuts på traven i rätt riktning med mer varierad kost.

Tyvärr var det lite som jag befarade — att mina allergier går rätt dåligt ihop med vegetarisk kost. Mera vego är dock en inspirerande och snygg kokbok, med enkla recept och en glad men inte prutthurtig ton. Rödbetsrisotton som vi faktiskt tillredde var också god. Och hej, det kommer en fortsättning ännu i år! Olika, men varandras bästa vänner, avslutar varandras meningar och så.

I turn around, remembering again that we got made together, cell for cell. Before our soul even got delivered. Men så drabbas familjen av en tragedi, och syskonen flyger ifrån varandra som strecken på det vackra omslaget här intill. Berättarrösterna är Noah som åring och Jude som åring, det skulle kunna vara konstigt men det fungerar helt smärtfritt.

Noah är en konstnär, han målar både fysiska tavlor och konstanta porträtt i huvudet — porträtt vars titlar läsaren konstant får ta del av. Jag gillar det, titlarna är sinnrika men de blir för många, de förekommer på så gott som varje sida. Fast det här greppet avtar kanske en aning under bokens gång, eller är det bara jag som vänjer mig? Det här är en trevlig bok, om tvillingar och syskonskap och svartsjuka och sorg. Om konst och om att växa upp.

En bok jag trivs med medan jag läser, även om jag som sagt stör mig på vissa saker. En bok med ett störtsnyggt omslag! Men… inte så mycket mer än det ändå.

Jag skulle inte ge någon solen för den här boken, om vi säger så. Och nej, det var det kanske inte, men ursäkta för att jag vill sälla mig till hyllningskören och kanske få åtminstone en människa till att läsa den här boken. Jag har läst andra böcker av Strömquist även om jag inte verkar ha skrivit om dem här?

Ämnet — det kvinnliga könsorganet och dess historia — är intressant och engagerande, och trots att det handlar om allt från gamla greker, John Harvey Kellogg och stenålderskvinnor så känns det som en gjuten helhet.

Jag fnissar när jag läser, men mest rynkar jag pannan. Fnyser, läser högt för min man, whatsappar min kompis som jag vet tycker om Strömquist att Nog har du väl läst Kunskapens frukt, den är sjukt bra! Och jag lär mig saker! Det där om mens och tabu-ordets ursprung är bekant från Liv Strömquist sommarprat, nu gapar jag åt cornflakes-Kelloggs idéer om frätande syra på klitoris, eller det faktum att samma kroppsdel tydligen är stigbygelformad.

Olsson listar som bäst sina hundra bästa deckare, en varje dag, och jag som gillar både deckare och Olsson s smak följer ivrigt med. Tack DN för att jag som icke-prenumerant får läsa tipsen på hennes blogg sedan! Nåväl, det blir inte nu åtminstone.

Här och här har jag förresten skrivit om Okänt offer. Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff XXXX Medan den här boken låg på ett bord i mitt vardagsrum och väntade på att bli först läst och sedan ombloggad, tog den samtidigt yttervärlden med storm. Var det inte Finlandia Junior så såldes den utomlands än hit än dit, kul!

Maresi kom till Röda klostret för att fly undan hunger och en tyrannisk far. Hon återberättar hur det var då hon var en ung novis, och en ännu yngre flicka, Jai, kom till ön.

Där på Menos finns nämligen bara Röda klostret, dess nunnor och dess ägor. Inga män får stiga iland. Noviserna och nunnorna ägnar sig åt småskaligt jordbruk och handel, och Maresi får ägna sig åt sin passion, böcker och inhämtande av kunskap. Hör bara på henne, hon låter som en dåtida bokbloggare, inte sant:.

Hon säger att jag är alldeles för opraktisk för att packa. Hon har rätt. Men jag kan inte bära med mig särskilt många. Jag älskar beskrivningen av klostret och klosterlivet, men när halva av den drygt sidiga boken ägnats åt det undrar jag när den där faran som omtalas på bakpärmen ska dyka upp.

Men visst kommer den också, från ett inte oväntat håll men ändå på ett högst oväntat sätt. Och det håller hela vägen. Maria Turtschaninoff skapar en helgjuten värld man vill vistas länge i, och visst kan man skönja en chans till fortsättning någon gång..?

I höstas instagrammade jag en skärmdump av en av mina to do-listor på telefonen , den som berör bloggen. Och recensionsexemplar jag vill beställa eller har fått finns uppskrivna på en annan elektronisk post-it, med recensionsdatumen noterade bredvid.

I somras, då jag visste att jag skulle på långa semestrar AFK , ritade jag upp ett rutschema över de kommande veckorna och skrev in idéer för blogginlägg för en del av dagarna. När inlägget väl var skrivet markerade jag det i högra hörnet av rutan. Strukturen underlättar mitt bloggande, men det finns alltid utrymme för spontana inlägg! Hur tänker ni? Hur bygger ni upp ert bloggande? Kör ni helt på känsla, gör ni rigorösa scheman eller är det någonting mittemellan?

Nella porr biografi

0 Comment

Leave a Comment X

You may also like

0 Comment

Leave a Comment X